Öppna huvudmenyn

Fosna-hensbackakulturen är ett technokomplex som finns i både Sverige och Norge. Kopplingen till Ahrensburgkulturen görs bland andra av Graham Clark i "The earlier Stone Age settlement of Scandinavia"[1] Gruppen levde av jakt- och fiske och insamling, en kultur som dateras till äldre stenålder, kulturen tar slut ca 7600 f.Kr. och kan relateras som en efterföljare till den paleolitiska Ahrensburgkulturen i norra Tyskland.

Mesolitikum

Kronologi

teknologi
Skivyxa, typisk för Fosnakulturen

FosnakulturenRedigera

Fosnakulturen[2] är namngiven efter ön Fosna i Kristiansunds skärgård och man talar om Fosnakultur längs västkusten i mellersta Norge och längs Oslofjorden. Den beskrevs ursprungligen av den norske arkeologen Anders Nummedal.[3] Fosnakulturen är nära relaterad med Lyngbykulturen i Danmark och Hensbackakulturen på svenska västkusten. I nordligare Norge återfinns det samtida Komsakulturen som också upptäcktes av Nummedal. Det är fråga om havsanknutna boplatser vid det nordeuropeiska Skandinaviens uppsplittrade, örika, klippiga västkust.

Endast redskap av sten och flinta har bevarats av kulturen: kärnyxor, skivyxor, mikroliter, eneggade pilar, sticklar och spånredskap. Dess redskap har sin utgångspunkt i spåntillverkning från plattformskärnor.

Under första halvan av 1900-talet menade språkforskaren K.B. Wiklund att samernas särskilda "antropologiska typ" måste ha utvecklats under en längre period av isolering från andra folkgrupper. Fosna- och Komsakulturernas mycket gamla lämningar, som tydde på att människor hade kunnat övervintra vid havskusten under istiden, passade bra in i den teorin. Wiklund tyckte sig även se att den nutida befolkningen i Möre fylke och Sunnfjord, där Fosnakulturens fynd påträffats, var av en "mycket närstående antropologisk typ" till samerna i nordligaste Norge.[4] Denna teori måste idag betraktas som föråldrad och mycket osannolik. Wiklunds teori är grundad på rasteorier som idag har övergetts.

HensbackakulturenRedigera

Hensbackakulturen är en arkeologisk kultur under mesolitikum i Västsverige, uppkallad efter en boplats i Foss socken i Munkedals kommun i Bohuslän fornlämning 244 i Foss församling.[5] Man talar om Hensbackakulturen på den svenska sidan upp till Oslofjorden. I Sydskandinavien motsvaras den av Maglemosekulturen.

HensbackaboplatsenRedigera

Citat från Kulturlandskap och fornlämningar inom programområde Hensbacka– Brevik utgiven av Bohusläns museum [6]:"Runt gården (Hensbacka) har boplatser från den äldre stenåldern påträffats (Foss 244), vilka gett namn åt den inom arkeologin välkända så kallade Hensbackakulturen. Här har sammanlagt cirka 7000 fynd av flinta ytplockats eller grävts fram. Foss 244 är ett område med stenåldersboplatser inom ett cirka 475–200x425–150 meter (norr-söder) stort område på båda sidorna av Åsanebäckens djupa bäckravin. Platsen har gett namn till den mesolitiska ”Hensbackakulturen” (cirka 9000–7700 före vår tideräkning). Boplatserna inom Foss 244 är svåravgränsade och ligger troligen på olika nivåer. endast få och begränsade undersökningar har gjorts av Hensbackalokalen. Det material som finns från platsen har till stora delar framkommit vid odling och påträffats av olika personer under en längre tid. De första fynden från platsen inlämnades till Statens Historiska museum 1908 och 1909 (Niklasson 1965)."

Hensbacka är en tidigmesolitisk boplats inte långt från Saltkällefjorden som är den av de innersta delarna av den stora Gullmaren som just här nästan klyver Bohuslän itu. Under boplatsens tid nådde den ännu längre in i landet. Boplatsens nivå är numera cirka 65–90 meter över havet och vattnet nådde då i stora sund bland annat vid Munkedal in i Vänern. Just vid Hensbacka gick fjorden söderut ned till Uddevalla och nästa fjord, Byfjorden. Det är i denna arkipelag som vi skall tänka oss boplatsens kanoter och hyddor vid en bäck som föll ut i fjorden.

Boplatsens invånare livnärde sig genom jakt, fångst och fiske på havet och öarna med preboreal flora och fauna. Troligen var det en säsongsboplats under sommaren.Vid Hensbacka har upprepade plockningar och grävningar ägt rum. Troligen har delar av boplatsen förstörts av bäckens kraftiga erosion och ligger nedrasade i dess sluttningar.

Andra liknande fyndRedigera

På en del av de äldsta boplatserna i Norrland, bland annat i Jämtland och Härjedalen (Övre Särvsjön), finns fynd med samma former och teknik som i Fosnakulturen.[7] Detta har tolkats som att fynden efterlämnats av människor som annars höll till vid den norska kusten men som säsongsvis jagade i inlandet medan de sista resterna av inlandsisen fortfarande låg kvar.[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ The earlier Stone Age settlement of Scandnavia. 1975. sid. 208-209 
  2. ^ ”Fosnakompexet”. Store norske lexikon. https://snl.no/Fosnakomplekset. Läst 4 november 2019. 
  3. ^ ”Anders Nummedal”. Norsk biogradiskt lexikon. https://nbl.snl.no/Anders_Nummedal. Läst 4 november 2019. 
  4. ^ Brøndum-Nielsen Johannes, Wiklund Karl Bernhard, red (1947). Nordisk kultur: samlingsverk. 10, Lapperne ; Lapparna. Stockholm: Bonnier. sid. 7. Libris länk 
  5. ^ Niklasson, N (1965). Hensbacka. en mesolitisk boplats i Foss sn, Bohuslän. Studier i nordisk arkeologi 6,. Libris länk 
  6. ^ ”Kulturlandskap och fornlämningar inom programområde Hensbacka–Brevik”. Bohusläns museum. https://www.bohuslansmuseum.se/wp-content/uploads/2016/11/BM_Rapport_2006-53.pdf. Läst 4 november 2019. 
  7. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1993). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 1, [A-Gästg]. Höganäs: Bra böcker. Libris länk. ISBN 91-7133-187-5 
  8. ^ Baudou, Evert (1995[1992]). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 45 (1. uppl. /3. tr.). Umeå: Skytteanska samf. sid. 55–56. Libris länk. ISBN 91-7191-227-4 

KällorRedigera

  • Sten- och bronsålderns ABC (1991)