Butovokulturen är en tidigmesolitisk jägar-samlarkultur med början i tidig preboreal tid. Kulturens utbredningsområde var beläget vid Volgaflodområdet i skogsregionen i västra Ryssland, och kulturen har sitt namn efter en fyndplats nära Moskva.

Mesolitikum

Kronologi



teknologi

ÖversiktRedigera

Kulturen skapades under denpostglaciala tiden troligen med influenser från Swidérienkulturen Grupper från denna hade flyttat till Volgaområdet från söder. Utvecklingen av Butovokulturen indelas i tre stadier. Det första omfattar tiden 9600-9100 BC, mellanfasen (9100-7300 BC) och det senare stadiet (7300-6000 BC). Det finns också förslag att kulturen startade redan i yngre Dryas före 10300 BP kalibrerat till 10100 BC. Övre Volga kulturen levde sida vid sida med folket i Butovokulturen, och området hade också grupper av Ienevo och Ressetakultur. Relationer mellan dessa kulturer är oklar men de kan ha ha gått samman med Butovokulturen, eftersom det under den neolitiska perioden inom regionen fanns en mera sammanhängande Övre Volga keramik (se karta i Hartz, S. et al i litteraturförteckningen).

Ryska Wikipedia sidan om Butovokultur beskriver kulturen så här: Butovokulturen är en mesolitisk kultur i Volga-Oka området, mellan dessa floder, under åttonde till sjätte årtusendet före Kristus bildad på grunden av Ressetakulturen eller enligt andra baserad på Swiderienkulturen.. Stammarna i Butovokulturen levde ett kringströvande liv, jagade med pil och båge, som troligen hade lånats in via kontakter med Kundakulturen. Den utvecklades till övre Volgas neolitiska kultur (=Volga Oka kultur) under femte årtusendet BC. Dateringarna i den ryska artikeln är för låga för de äldsta nu kända boplatserna.

BoplatserRedigera

Butovokulturens boplatser är oftast lokaliserade till torra och sandiga platser. Alla organiska material saknas därför ofta bland fynden. Denna typ av boplatser inkluderar Butovo-1 , Prislon-1 and Listvenka-3a. Denna typ ab boplatser har från cirka 1990 kompletterats med boplatser där organiska material har bevarats. Dessa boplatser har kunnat dateras med pollenanalys och C-14 dateringar vilket resulterat i att de äldsta boplatserna från Butovokulturen har fått högre ålder. Det har också blivit möjligt att följa kulturens till dess försvinnande då de ersätta av Volga-Uka kulturen i början av neolitisk tid ( neolitikum definierat med keramik).[1]

Vissa boplatser vid sjöstränder som ibland översvämmades eller överlagrades, och då kunde organiskt material bevaras. De mest kända våtmarksboplatserna är Dubna i Moskva Oblast, Ivanovskoj and Berendevo i Jaroslavl Oblast, Sahtyš och Podozerskoj i Ivanovo Oblast och Ozerki i Tver Oblast

OzerkiRedigera

Mossboplatsen Ozerki ligger 20 km från Tver nära floden Shosha, ett biflöde till Volga. Under preboreal tid hade området fortfarande ett sjösystem, vars vattennivå okade och minskade flera gånger över flera tusen år. Detta orsakade att bosättningarna flyttades till samma platser ett flertal gånger. Efter att torven börjar bildas brytas upptäcktes ungefär 20 mesolitiska och neolitiska boplatser. Dessa grävdes ut mellan 1990 och 1991.

Ozerki-14 är en boplats från tidig butovokultur under preboreal tid. Boplatsen studerades först efter 1994. Boplatserna Ozerki-16,17 och 9 är från mellersta delen av butovokulturen. Dessa tre boplatser har gett ett stort antal fynd av trä, ben, horn.

Boplatsen Ozerki-16 utgrävdes på 12 m², och där hittades bland lämningar av ett tallbarks tak, den nedersta delen av en påle i marken, en pilspets fortfarande med harts i skåran, ett nätsänke med bevarade infästningar och så kallade Shigir pilar. Lagret daterades till 8,800 BP för det bearbetade trämaterialet (kalibrerat motsvarande 7,800 BC).

På boplatsen Ozerki-17 grävdes 41 m². Dess äldsta delar innehöll ungefär samma objekt son Ozerki-16, många pilspetsar och tångespetsar från äldre tid och en fiskekrok med lina. Lagret från äldsta mesolitikum daterades till 8,800 BP eller 8,000 BC kalibrerat.

Tre människoben hittades i boplatslagren men inte i samma lager som utnyttjades då benen deponerades. Radiokarbondateringar ger data för att benen är 1500 år yngre än de äldre boplatslämningarna. Människobenen dateras att vara från 6,500 BC när boplatsen Ozerki-17 var täckt av vatten. Närmaste boplats från samma tid fanns en kilometer bort. Spår element analysen av benen visade höga halter av vissa spårämnen speciellt för järn, arsenik och zink. Zinkbristen som hittades i proven från Ivanovskoye 7 och Ozerki 17, kan ha påverkat reproduktionsförmågan hos den mesolitiska befolkningen och begränsa befolkningstillväxten i regionen. Överskottet av arsenik kan tyda på hög konsumtion av svamp i födan. Arsenik kan vara ett resultat av förgiftning. En mindre hög koncentration av arsenik hittades i benen från Stanovoje och Ivanovskoj boplatserna tyder inte på förgiftning utan kan ha bidragit till förstärkt benstruktur i dessa doser.[2]

Den mest givande utgrävningen var vid boplatsen Ozerki-5, där 94 m² mossmark undersöktes. Boplatsen utnyttjades från en säsong under mitten av Butovokulturen och slutligen med två olika säsonger med keramik. Föremål daterades till 7400 till 5900 BP, kalibrerat 6200 and 4800 BC..

Omkring 500 stenverktyg och mer än 500 ben eller horn föremål hittades på den äldsta ozerki-5 golvytan från mellersta butovoperioden. Förutom avfall från redskapstillverkningen hittades skrapor (flest), kärl[3], sneda pilspetsar och symmetriska pilspetsar (fler än 50 exemplar) hittades knivar, borrar polerade yxor, malstenar och mejslar. Pilspetsar av ben och horn hittades också i olika former: nålformiga, platta, trubbiga så kallade Shigirspetsar. För beskrivning se Mikhail Zhilin Early mesolitic bone arrowheads from Volga-Oka interfluve, central Russia.[4] Likaså hittades sågtandade spjutspetsar och harpunspetsar. Redskapen kunde identifieras som knivar, skrapor, stift. Hängen av tänder räv, vildsvin och vissa ben hade inristade mönster.

Älg och bäver har jagats mest. Ben av andra djur som hittats inkluderar kronhjort, rådjur, vildsvin, mård, varg, räv, utter och skogsmus. Fisk och ben från fåglar är vanliga på boplatserna. Växtlämning inkluderar nötskal och olika fröer.

PodozerskojRedigera

Boplatsen Stanovoje 4 ligger vid Podozerskoj torvmosse, som är en igenväxt sjö med en yta 5 x 3 km2 som utmärks av fyndet av gyttjan under torven. mellan städerna Ivanovo och Jaroslavl, 50 km sydöst om den senare. Boplatsen ligger på en svag sluttning på en upphöjd sjöterass vid flodutloppet i sjön och ett mossområde strax därintill. Platsen upptäcktes 1992. Tre mesolitiska kulturlager daterade med pollen analys till yngre Dryas, preboreala, and boreala perioderna undersöktes. Människoben hittades i lager tre daterade till sen preboreal tid. Platsen gav olika fynd av sten, ben, horn och trä som avbildas i figur 2 i källan.[5] Lagret var välbevarat och överlagrades av torv och gyttja med en mäktighet av 1-1,5 meter. Mellan 1992 and 2002, grävdes 600 m² av boplatsen Stanovoje-4 ut på flodstranden. Platsen översvämmades men bosattes åter flera gångar. Flodutlopp i sjöar är attraktiva bosättningslägen. Stanovoje-4 är den äldsta boplatsen som har hittats med Butovokultur. Mesolitisk platser i övre Volgabassängen med mänskliga kvarlever funna är tre stycken1) Ozerki 17; 2) Ivanovskoje 7; 3) Stanovoje 4.

De äldsta Butovo artefakterna hittades i två utgrävningsschakt och daterades till en varm period mellan 9 600 och 9 100 BP just efter yngre Dryas perioden mellan 9,000 and 8,300 BC kalibrerat allts i början av den preboreala perioden. Fynden bestod av 154 sten föremål, 54 ben eller horn föremål och and benavfall. Stenföremålen var tillvekade i lågkvalitetsflinta och bara ett fåtal objekt kunde sammansättas igen. Materialet var importerat till platsen inte tillverkat på plats. Detta material visade att redan vid denna tidiga tid var regelbundna och långa spån den tillverkningsteknik som Butovokulturen använde i sin redskapstillverkning, och att dessa spån var tillverkade med tryckteknik,

Förutom rena benknivar hittades benknivar med insatta eggar av flinta fästade med harts i skåror. Samma teknik användes på spjutspetsar och harpunspetsar. Pilspetsarna var gjorde genom att forma horn, ben och silikatmaterial (flinta och kvarts). De så kallade Shigirspetsarna tillverkades genom att forma dem till runda koner. De flesta verktygen hade sticklar eller retuscherade eggar.

Människoben med samma datering till cirka 8 500 BC hittades på boplatsen. Dessa mänskliga kvarlever har tolkats som en begravning på boplatsen. Djurbenen var mest älg och bäver men också björn, myra, hare, utter och smågnare dokumenterade si benmaterialet, och inte minst ett fynd av hund. Faunan ändrades inte under den mesolitiska tiden.

Stenredskapen bestod mest av skrapor, sticklar och yxor. Pilarna silikatspetsar gjorde på två olika sätt. De gjordes av regelbunda spån eller bearbeta raka spån till tångespetsar oregelbundna genom att pilspetsar. Benspetsarna på pilarna var mest av typen Shigir. Sammansatta spetsar från tidig Butovokultur tillverkade genom att limma flintspån i en längsgående skåra fortsatte att tillverkas ( jämför maglemosekulturens så kallade fågelpilar). Även fiskekrokar hittades på boplatserna. Yngsta kulturlagret vid Stavonoja-4 innehåller föremål från Volga-Uka kulturen.

SahtyšRedigera

Boplatsen Sahtyš-14 ligger vid ett kärr 45 km sydväst om Ivanovo. Fyra kulturlager hittades på boplatslokalen lokaliserade på strandsluttningen till Koika floden. Tidig Butovo 9550-9350 BP, som motsvarar kalibrerat mellan 8950 and 8500 BC. Mellanfasen av Butovo 9000-8800 BP, kalibrerat mellan 8300 and 7900 BC och sena stadiet av Butovo 8300-8000 BP, det vill säga kalibrerat mellan 7350 och 6900 BC och slutfasen av Butovo till 7200 BP, kalibrerat 6100 BC.[6]

Andra våtmarksfynd och boplatserRedigera

Ivanovskoj torvmosse täcker en areal av 8 × 4 km2 dvs 32 km2 och ligger i södra Jaroslavl oblast , omkring 150 km nordnordost om Moskva. Den arkeologiska boplatsen Ivanovskoj 7 ligger centralt i norra halvan av torvmossen. Den ligger på en låg halvö i fornsjön och nära mossen. Boplatsen grävdes ut 1974–1975 av D A Krainov och 1992–1997 av M G Zhilin. Den totala utgrävda ytan var 1170 m2. Boplatsen har stratifierade lager av en tjocklek av 2 meter av torv och gyttja. Tre mesolitiska kulturlager studerades och de var åtskilda av torv och gyttja. Människoben hittades i de övre mesolitiska lagren och daterades till tidig atlantisk tid genom pollen analyser. Platsen var bosatt under en sjösänkningstid och senare översvämmad då sjön åter steg. Efter detta fanns två lager med neolitiska kulturlager från atlantisk tid. In spår av störningar observerades i det översta mesolitiska lagret där de analyserade benen hittades.[7]

Boplatsen Ivannovskoje-7 låg alltså på stranden av en fornsjö som växte igen. De fem lager som hittades daterades till tidig Butovokultur från cirka 9,500 BP kalibrerat cirka 8,900 BC. Sen Butovokultur 8550-8300 BP kalibrerat mellan 7 600 och 7 350 BC. Den sista fasen av Butovokultur 7 500-7 300 BP kalibrerat mellan 6 350 och 6 200 BC. De två yngsta lagren var keramisk Volga-Uka kultur och keramisk Ljalovokultur.

Människobenen hittades också på ytan, som daterades till 6 350 och 6 200 BC. Emellertid var dateringen av benen cirka 7 500 BC. Tidsskillnaden på 1000 år förklarades av erosion och översvämning. Platsen befann sig under vatten då benens ägare dog vilket utesluter vanlig begravning. Platsen blev senare bebodd ochdå har benen deponerats i fel sammanhang. Benen talar dock för långvarig bosättning vid fornsjön på olika platser.[7]

LitteraturRedigera

  • Hartz, Sönke; Tereberger, Thomas; Zhilin, Mikhail: New AMS-dates for the Upper Volga Mesolithic and the origin of microblade technology in Europe, 155–169. International Yearbook for Ice Age and Stone Age Research - Quartär 57. Rahden/Westf.: Förlag Marie Leidorf GmbH Rahden/Westfalen, 2010.
  • Zhilin M.G.: Flint raw material from upper Volga basin and its use in final palitiitihic-neolithic, s 331–333 i Man and Flint, redaktör R. Shild & S. Sulgostowska, Proceedings of the VII Flint Symposium.. Warsaw: VII Flint Symposium, 1997.
  • Zhilin M.G: Some aspects of the transition from Mesolithic to Neolithic on Upper Volga.[1]
  • Zhilin M.G.: Archaeological investigations at Ozerki peat bog in 1990-1992, från Chernyh I.N. (red.): Tverskoy Arheologicheskyi Sbornik, p. 47–52. Tver.
  • Zaretskaya, N.E., Zhilin, M.G., Karmanov, V.N. & Uspenskaya, O.N.: Radiocarbon dating of wetland meso-neolithic, 117–131. från Geochronometry Vol. 24. Gliwice, Poland: Silesian University of Technology, 2005.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] ”Some aspectss of the transition from Mesolithic to Neolithic on Upper Volga.”. M G Zhilin egen översättning från ryska. http://mizhilin.narod.ru/articles/Mes-Neol_tran_Up_Volga/Mes-NeolTranUpVolga-94.htm. Läst 12 januari 2020. 
  2. ^ Alexandrovskiy, Alexandrovskaya, Zhilin, Plicht, AL, EI, M I, J van der (2009). ”MESOLITHIC HUMAN BONES FROM THE UPPER VOLGA BASIN: RADIOCARBON AND TRACE ELEMENTS”. RADIOCARBON, Vol 51, Nr 2,. sid. 643 
  3. ^ ”Hunter-Gatherer Pottery and Charred Residue Dating: New Results on Early Ceramics in the North Eurasian Forest Zone (Abstrakt)”. Radiocarbon Cambridge University Press. 18 juli 2016. https://www.cambridge.org/core/journals/radiocarbon/article/huntergatherer-pottery-and-charred-residue-dating-new-results-on-early-ceramics-in-the-north-eurasian-forest-zone/6848767B6D3ACA50217564344B3047A7. Läst 12 januari 2021. 
  4. ^ [Mikhail Zhilin ”EARLY MESOLITHIC BONE ARROWHEADS FROM THE VOLGA-OKA INTERFLUVE, CENTRAL RUSSIA”]. Fennoscandia archaeologica XXXII. 13 april 2015. Mikhail Zhilin. Läst 12 januari 2020. 
  5. ^ ”Mesolithic Human Bones from the Upper Volga Basin”. RADIOCARBON, Vol 51, Nr 2. 2009. sid. 639 
  6. ^ ”Radiocarbon dating of wetland meso-neolithic archaeological sites within the Upper Volga and Middle Vychegda”. Geochronometria. januari 2005. https://www.researchgate.net/publication/298066849_Radiocarbon_dating_of_wetland_meso-neolithic_archaeological_sites_within_the_Upper_Volga_and_Middle_Vychegda. Läst 2 januari 2021. 
  7. ^ [a b] ”Mesolithic Human Bones from the Upper Volga Basin: Radiocarbon and Trace Elements”. Research gate/ Radiocarbon nr 51 (2). https://www.researchgate.net/publication/254821441_Mesolithic_Human_Bones_from_the_Upper_Volga_Basin_Radiocarbon_and_Trace_Elements. Läst 13 januari 2021.