Kongemosekulturen dateras till ca 6000 f.Kr. och uppträder under mellersta mesolitikum i södra Skandinavien under tiden ca 6800-5500 f.Kr. Den har fått sitt namn efter en boplats på Västsjälland och är huvudsakligen känd från kustbundna boplatser i östra Danmark och Skåne bland annat boplatsen Ageröd V i Ageröds mosse[1], Rönneholms mosse och den yngre boplatsen vid Segebro.[2] Utgrävningen i Tågerup nära har gett mycket information om kulturens utveckling.

Mesolitikum

Kronologi



teknologi

FlintteknikRedigera

Karaktäristiskt för flintbearbetningen är att de smala mikroliterna inom flinthantverket försvinner alltmer och ersätts av bredare mikroliter som i form av trapetser och snedpilar, och andra grövre flintredskap i s. k. makroteknik.[3]Kongemosekulturen kallades vanligen tidig kustkultur tidigare. Ursprunget är osäkert, men liknande teknik gör sig gällanderedan i den senpaleolitiska Ahrensburgskulturen.

TågerupRedigera

Västkustbanan utbyggnad var anledningen att en viktig stenåldersboplats i Tågerup, strax öster om Landskrona upptäcktes. Utgrävningarna kom att bli en av de största i Nordeuropa. På ett näs mellan två åar hade en stenåldersbosättning skyddats av tjocka avlagringar som avsattesi havet under en transgression cirka 4500 år f Kr. Åtta meter gyttja överlagrade stenålderns gamla stränder. Miljön var syrefr och kalkrik med bevaring av föremål av trä, ben och horn,

Platsen var bebodd i tvåfaser. Utvecklingen under 1 500 år perioden 6500-5000 f Kr kunde studeras Tiden är före övergången från jakt och insamling till åkerbruk och boskapsskötsel.

Jägarstenåldern förändrades i slutet drastiskt. Befolkningen hade ökat och rika naturmiljöer bosatte sig mera vid kusterna. Synen på jägarstenåldern som händelselös med människor anpassade efter naturen. Tågerups fynd talar för dramatiska förändringar redan hundratals år före jordbruket. Dessa förändringar bidrog till att kulturen förändras.

Äldsta bosättningen i Tågerup var en Kongemoseboplats. Långa smäckra flintspån dominerar fynden. Hög kvalitet på råvaror och hög skicklighet hos flintsmederna. Spånen användes till pilspetsar och harpuner samt skär- och skrapverktyg. Hög estetisk utformning utmärkte trä-, ben- och hornhantverket. Föremålen är ornerade. Fynden från Kongemosekulturen kan beskrivas med orden skönhet, symmetri och teknisk briljans. Jakten var en av baserna för försörjningen och kronhjort, älg, vildsvin och rådjur var huvudbyten men även björn, varg och mindre pälsdjur jagades. Den marina jakten drevs på säl, små valar och tonfiskar. Jakten var selektiv och djur i sina bästa år med fortplantningsförmåga sparades. Huskonstruktioner från denna tid saknas på boplatsen. Men några skelettgravar fanns 100 meter bort. Gravarna var olika orienterade och de begravda var cirka 40 år gamla. De begravdes utsträckta på rygg med huvudet åt ena sidan. En dubbelgrav bevarade skeletten av en man och en kvinna. Denna grav var rik på gravgåvor av genomborrade tänder av vildsvin, älg och säl. Där fanns ett flintspån och ett praktfullt vapen av ben och flinta.

Under nästa fas på platsen som är en Ertebölleboplats förändrades kulturen med större inriktning på fiske och boplatsen växte. Hus av olika utseende hittades.. Flintarbeten blev sämre i kvalitet. Bosättningen från Erteböllekultur är mycket större än den äldre boplatsen på näset. Detta avspeglar befolkningstillväxten. Samhället och kulturen ändrades.[4][5]

ReferenserRedigera

  1. ^ Larsson, Lars (1983). Ageröd V : an Atlantic bog site in central Scania. Libris 7629429 
  2. ^ Larsson, Lars; Johannes Lepiksaar (1982). Segebro : en tidigatlantisk boplats vid Sege ås mynning. Malmö Museum. Libris 379861 
  3. ^ Sørensen, Søren (1993) (på danska). Kongemosekulturen i Sydskandinaven ISBN 87-89345-06-1. Københavns universitet. Libris 7733267 
  4. ^ Per KarstenBo Knarrström (1 januari 2002). ”Jägarsamhällets brytningstid”. Forskning och Framsteg. 
  5. ^ ”Jägarsamhällets brytningstid”. Forskning och Framsteg. 22 juli 2002. https://fof.se/tidning/2002/1/artikel/jagarsamhallets-brytningstid. Läst 15 februari 2021.