Elis Fischer

svensk politiker och direktör

Gustaf Elis Fischer, född 13 januari 1834 i Askersund, död 19 augusti 1889Långholmen i Stockholm, var en jurist, direktör och riksdagsledamot.

Elis Fischer


Mandatperiod
1886–1886
Ordförande i
Ej ordförande i något utskott

VD för försäkringsbolaget Skandia
Ämbetsperiod
1869–1886
Företrädare Wilhelm Dufwa
Efterträdare Gustaf Lagerbring

Ämbetsperiod
1862–1886

Ämbetsperiod
1862–1881

Vice ordförande i styrelsen för Göta kanal
Ämbetsperiod
1883–1886[1]

Född Elis Gustaf Fischer
13 januari 1834
Askersund, Sverige
Död 19 augusti 1889 (55 år)
Gravplats Norra begravningsplatsen, Stockholm[2]
Politiskt parti partilös
Maka Hildur Fredrika Abenius [3]
Barn
Lista
Car Fischer
Ellen Fischer
Ruth Fischer
Estrid Fischer
Signe Fischer
Thyra Thomson
Stig Fischer
Gunnar Fischer
Föräldrar Per Gustaf Fischer
Eva Sophia Brattström
Släktingar Gunnar Fischer (barnbarn)
Residens Edsby slott
Alma mater Uppsala universitet
Yrke Direktör

BiografiRedigera

 
Skandiahuset på Mynttorget. Elis Fischer tillsammans med arkitekten Sandahl begav sig ut i Europa för att finna inspiration till Skandiabankens kontor vid Mynttorget. Inspiration tagen av de florentinska italienska renässanspalatsen.
 
Edsby slott, uppfört av Elis Fischer. I Edsby slott huserade makarna Fischer tillsammans med deras barn.

Barn- och ungdomsårRedigera

Fischer växte upp i Askersund som son till postmästaren i Askersund, Per Gustaf Fischer och Eva Sophia Brattström. Han genomgick Askersunds lägre elementarskola och Örebro högre elementarläroverk. Han blev student vid Uppsala universitet 1854 och avlade hovrättsexamen 1859.[4]

YrkeslivRedigera

Fischer var VD för försäkringsbolaget Skandia. Han var som riksdagsman ledamot av riksdagens första kammare från 24 mars 1886 till 31 december 1886, invald i Stockholms stads valkrets, då han förlorade sitt medborgerliga förtroende och dömdes till straffarbete av Stockholms Rådhusrätt för "3 med synnerligen försvårande omständigheter förenade bedrägeribrott" samt grov trolöshet mot huvudman.[5][6] Han omskrivs som en av familjen Wallenbergs lydige lakejer.[7] Fischer och arkitekten Sandahl begav sig ut på en studieresa i Europa för att finna inspiration till det som komma att bli Skandiahuset, beläget intill Mynttorget. Förebilden för huset var de florentinska italienska renässanspalatsen.

Han var förutom ledamot i första kammaren även ordförande för Gasverksstyrelsen och vice ordförande i styrelsen för Göta kanal samt medlem av övre allmänna änke- och pupillkassan.[8]

Fischerska måletRedigera

Det Fischerska målet väckte stor uppståndelse runt om i riket. Under december månad 1886 skrevs mer än 176 artiklar om det inträffande.[9]

Under Fischers tid som bankdirektör för försäkringsbolaget Skandia ska han ha tillgripit en summa om 515 tusen kronor, vilket i dag (2020) motsvarar cirka 32 miljoner kronor. Det första tillgreppet ska redan ha skett 1878, då med åtta tusen kronor. Därefter följde nio ytterligare tillgrepp fram tills avslöjandet. Det största tillgreppet gjordes 1883 där han emottog ett lån om 675 tusen kronor av Hofors-Hammarby bolag. Där avlämnade han 500 tusen kronor till det låntagande bolaget och behöll 175 tusen kronor för egen räkning.[10]

AvslöjandetRedigera

Han avslöjades då han undgått redovisning av honom till försäljning emottagna och av honom sålda obligationer. Som fråga i rättssal tillfrågades Fischer som åtnjöt en för den tiden betydlig årsinkomst, varför han kunnat missbruka bolagets förtroende. Fischers svar var att han på grund av sin ställning i samhället och stora hjälpsamhet anlitats av sina vänner för lån och borgen. Fischers maka ska ha varit ovetande om det inträffade, men när han entledigades från sin direktionsbefattning informerade han henne. De ekonomiska effekterna av Fischers handlande resulterade i ett tryck på fondbörsen. Bolagets aktier som noterats 670 över det nominella värdet sjönk med drygt 20 procent.[11]

StraffetRedigera

Fischer fick avtjäna sitt straff på Långholmens centralfängelse. Han tilldelades tre och ett halvt års fängelse samt tre års vanfrejd.[12] Under sin tid på Långholmen höll han sig under en tid verksam som bokbindare. Makan besökte honom första tisdagen varje månad.

I mars 1887 skrevs det i dagspressen om att Fischer är mycket förtvivlad och bara sitter på en pall och gråter.[13]

Den privata sfärenRedigera

FamiljRedigera

Fischer var son till Per Gustaf Fischer och Eva Sophia Brattström, dotter till brukspatron Magnus Brattström. Han var bror till Emil Nicanor Fischer. Makan var Hildur Fredrika Abenius, dotter till häradshövding Carl Fredrik Abenius. De fick tillsammans nio barn, däribland barnhemsföreståndarinnan Ellen Fischer.[14]

Elis Fischer var farfar till filmfotografen Gunnar Fischer, textilkonstnären Ruth Fischer, chefredaktören Per Jacob Fischer och författaren Jöran Fischer.

DödRedigera

Han avled den 12 april 1889 på Långholmen. Han hade insjuknat ett halvår tidigare, under vilken tid han besöktes av sin maka och barn. Dödsorsaken sades vara sjukdomen lungsot och allmän blodbrist. Samtidigt hade Fischer kraftigt avmagrat. Han avled nästan omärkbart.[15]

Enligt dödsbeviset avled han av lunginflammation i höger lunga (pneumonia dextra). [16]

Fischer begravdes på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Edsby slottRedigera

Huvudartikel: Edsby slott

Fischer förvärvade på 1860-talet Edsbyn 1-4 och lät då uppföra den slottsliknande stenbyggnaden Edsby slott. Byggnaden innehöll 20 rum och var utsmyckad med ett hörntorn och ett centraltorn. Han lät även plantera den allé som leder upp mot Edsby slott.[17] Fischers Edsby slott namngav den tidigare tätorten Edsby slott och Ljungbacka.

UtmärkelserRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”XXV:1. Riksdagens första kammare 1867-1904”. Runeberg.se. http://runeberg.org/spg/25-1/0024.html. Läst 11 augusti 2020. 
  2. ^ ”Hitta graven Elis Fischer”. https://etjanster.stockholm.se/Hittagraven/home?searchText=elis+fischer&type=all&searchType=0&cemeteries=all-churches. 
  3. ^ Gustaf Elis Fischer i Geni som refererar Fischers släktskap.
  4. ^ ”Svenskt Porträttarkiv” (på engelska). portrattarkiv.se. https://portrattarkiv.se/. Läst 30 januari 2020. 
  5. ^ Artikel i Wenersborgs stad och län 1887-01-03 som refererar rådhusrättens dom 31 december 1886.
  6. ^ Rossander, Olle (2007-10-19). Det kidnappade kapitalet: på spaning i Skandiaaffärens skugga. Leopard Förlag. ISBN 978-91-7343-209-2. https://books.google.se/books?id=fCWbCwAAQBAJ&pg=PT4&lpg=PT4&dq=elis+fischer&source=bl&ots=fTa7zTgGp-&sig=ACfU3U2MHSI5HS-IwVr0k913BxIBjJ0miw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjXtICKjarnAhViwosKHVuqDhs4FBDoATAJegQIChAB#v=onepage&q=elis%20fischer&f=false. Läst 30 januari 2020 
  7. ^ Lindahl, Carl Fredrik. ”35 (Svenska millionärer. Minnen och anteckningar / 5)”. runeberg.org. http://runeberg.org/millionar/5/0035.html. Läst 30 januari 2020. 
  8. ^ ”Försäkringsbolaget Skandias styrelse”. tidningar.kb.se. Borlänge Tidningar. https://tidningar.kb.se/8264848/1886-12-18/edition/160941/part/1/page/3/?q=%22elis%20fischer%22. Läst 9 april 2020. 
  9. ^ ”Elis Fischer”. tidningar.kb.se. Svenska Dagstidningar. https://tidningar.kb.se/?q=%22elis%20fischer%22&from=1886-01-01&to=1886-12-31. Läst 9 april 2020. 
  10. ^ ”Prisa ingen lycklig förr än han är död”. tidningar.kb.se. Karlskoga Tidning. https://tidningar.kb.se/4112728/1886-12-22/edition/155237/part/1/page/2/?q=%22elis%20fischer%22&from=1886-01-01&to=1886-12-31&newspaper=KARLSKOGA%20TIDNING. Läst 9 april 2020. 
  11. ^ ”En fallen storhet”. tidningar.kb.se. Karlskoga Tidning. https://tidningar.kb.se/4112728/1886-12-15/edition/155237/part/2/page/3/?q=%22elis%20fischer%22&from=1886-01-01&to=1886-12-31&newspaper=KARLSKOGA%20TIDNING. Läst 9 april 2020. 
  12. ^ ”Telegram”. tidningar.kb.se. Motala Posten. https://tidningar.kb.se/2728518/1886-12-31/edition/155696/part/3/page/1/?q=%22elis%20fischer%22&from=1886-01-01&to=1886-12-31. Läst 9 april 2020. 
  13. ^ ”Om förre Skandiadirektören”. tidningar.kb.se. Karlskoga Tidning. https://tidningar.kb.se/4112728/1887-03-02/edition/155237/part/1/page/1/?q=%22elis%20fischer%22&newspaper=KARLSKOGA%20TIDNING. Läst 10 april 2020. 
  14. ^ ”Sundsvalls barnhem vid sekelskiftet.”. digitaltmuseum.se. Sundsvalls museum. https://digitaltmuseum.se/011014643398/sundsvalls-barnhem-vid-sekelskiftet-forestandarinnans-namn-ar-ellen-fischer. Läst 10 april 2020. 
  15. ^ ”Dödsfall”. tidningar.kb.se. Borlänge Tidning. https://tidningar.kb.se/8264848/1889-08-23/edition/160941/part/1/page/3/?q=%22elis%20fischer%22&from=1889-01-01&to=1889-12-31. Läst 9 april 2020. 
  16. ^ ”Dödsbevis”. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Databas/stockholms-halsovardsnamnd-dodsbevis-vissa-forsamlingar-1878-1926/Visa/elis-fischer-18890819/4872aee1-76f8-4b5f-9781-8f6229dbd6d5?sidindex=0&efternamn=Fischer. 
  17. ^ ”Edsby slotts historia”. web.archive.org. 14 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150814093354/http://edsbyslott.se/sida8.html. Läst 30 januari 2020. 

ReferenserRedigera