M2 Browning

tung kulspruta
Artikel Diskussion
(Omdirigerad från Browning M2)

.50 M2 Browning är ett amerikanskt helautomatiskt luftkylt eldvapen som fungerar enligt principen kort piprekyl. Vapnet använder i urval patronen 12,7 × 99 mm NATO (.50 BMG i USA), till vilken det finns flera av olika typer av projektiler. Eld kan avges både patronvis eller automatiskt.

.50 M2 Browning
Machine gun M2 1.jpg
(12,7 mm) .50 M2HB
Typ Tung kulspruta
Ursprungsplats USA USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1933 –
Använts av Se användare
Krig Andra världskriget
Koreakriget
Indokinakriget
Suezkrisen
Vietnamkriget
Sexdagarskriget
Oktoberkriget
Kambodjanska inbördeskriget
Kambodjansk-vietnamesiska kriget
Falklandskriget
Sydafrikanska gränskriget
Namibiska självständighetskriget
Invasionen av Grenada
USA:s invasion av Panama
Gulfkriget
Somaliska inbördeskriget
Jugoslaviska krigen
Afghanistan
Irakkriget
Produktionshistoria
Designad 1918[1]
Tillverkare Nuvarande: General Dynamics, Fabrique Nationale, U.S. Ordnance och Manroy Engineering

Tidigare: Sabre Defence Industries, Colt's Patent Fire Arms Company, High Standard Company, Savage Arms Corporation, Buffalo Arms Corporation, General Motors Corporation (Frigidaire, AC Spark Plug, Saginaw Steering och Brown-Lipe-Chappin Divisions), Kelsey Hayes Wheel Company, Springfield Armory, Wayne Pump Company, ERMCO och Ramo Manufacturing

Producerad 1921 –
Antal tillverkade 3 000 000[2]
Specifikationer
Vikt ca 38 kg (vapen med pipa), 96 kg (totalvikt)
Längd 1 650 mm
Kaliber 12,7 × 99 mm NATO
Mekanism Kort piprekyl
Eldhastighet 450–635 skott/min (M2HB)[3][4]
750–850 skott/min (AN/M2)
1 200 skott/min (AN/M3)
Utgångshastighet 900 m/s
Effektiv räckvidd Rörligt mål 600 m
Fast/stillastående mål 800 m
Ytmål 1 000 m

Vapnet konstruerades av John Moses Browning i slutet av 1910-talet och är i grunden en förstoring av hans tidigare kulspruta Browning M1919. Vapnets ursprungliga användning var som beväpning i stridsflygplan och typen har kommit att monterats i hundratals olika amerikanska stridsflygplansmodeller.

Förutom inhemsk produktion har M2 Browning licenstillverkas av flera olika fabrikanter världen runt, till exempel Fabrique Nationale i Belgien och Bofors i Sverige.

VarianterRedigera

Varianter i urval

MarkvarianterRedigera

  • .50 M2HB
Full beteckning: Browning Machine gun, Caliber .50, M2, Heavy barrel[5] (Kulspruta, Kaliber 12,7, Browning, M2,tungt eldrör)
Markbunden variant. 400-550 skott per minut och lång tjock pipa med kort ventilationskåpa.[6] (Alternativa beteckningar: Caliber .50 Machine gun, Browning, M2, Heavy barrel, bland annat)[6] Finns i undervarianter.
  • .50 M2A1
Full beteckning: Browning Machine gun, Caliber .50, M2A1[5] (Browning Kulspruta, Kaliber 12,7, M2A1)
Markbunden variant. 400-550 skott per minut och lång tjock pipa med kort ventilationskåpa. Skiljer sig från M2HB i att pipan snabbt går att bytas ut vid överhettning (quick change barrel: QCB).[5] Finns i undervarianter.

Luftburna varianterRedigera

  • .50 AN-M2
Full beteckning: Basic aicraft machine gun, Caliber .50, Army, Navy, M2[7] (Grundläggande flygplanskulspruta kaliber 12,7, Arme, Flotta, M2)
Flygburen variant. 600-800 skott per minut och kort pipa.[7][8] Ska inte förväxlas med 7,62 mm AN/M2 eller 20 mm AN/M2.
  • .50 AN-M3
Full beteckning: Basic aicraft machine gun, Caliber .50, Army, Navy, M3[7] (Grundläggande flygplanskulspruta kaliber 12,7, Arme, Flotta, M3)
Flygburen variant. 1200 skott per minut och kort pipa.[7] Ska inte förväxlas med 20 mm AN/M3.

VidareutvecklingarRedigera

  • 13,2 mm FN Browning
Full beteckning: Mitrailleuse d'avion Browning - F.N. Calibre 13,2 mm (Flygplanskulspruta Browning - F.N. Kaliber 13,2 mm)
Flygburen variant. 1080 skott per minut och kort pipa. Raffinerad konstruktion. Patron ändrad till 13,2 × 99 mm Hotchkiss.
Huvudartikel: Automatkanon m/39
  • VKT 12,70 LKk/42
Full beteckning: VKT 12,70 mm LentoKonekivääri m/42 (VKT 12,7 mm Luftkulspruta m/42)
Flygburen variant. 1100 skott per minut och kort pipa. Utvecklad från 13,2 mm FN Browning. Patron ändrad till 12,7 × 99 mm NATO.
Huvudartikel: VKT 12,70 LKk/42

Bruk i SverigeRedigera

Svenska flygvapnetRedigera

13,2 mm akan m/39Redigera

 
13,2 mm akan m/39

M2 Browning-konstruktionen kom till Sverige först år 1939 då det svenska flygvapnet inskaffade det vidareutvecklade vapnet 13,2 mm FN Browning (sedan betecknad 13,2 mm automatkanon m/39) som beväpning för stridsflygplan.

Huvudartikel: Automatkanon m/39

12,7 mm akan m/45Redigera

 
12,7 mm akan m/45

Anskaffning: 13,2 mm automatkanon m/39 följdes av att Sverige år 1944 köpte in fyra stycken P-51 Mustang som nödlandat i Sverige. P-51 Mustangerna var beväpnade med 4-6 stycken .50 AN-M2-kulsprutor. Det följande året anskaffades fler P-51 Mustang, sedan betecknad J 26, varav .50 AN-M2 antogs med beteckningen 12,7 mm automatkanon m/45 (ej att förväxla med 20 mm automatkanon m/45).

"Anledningen att dessa vapen betecknades automatkanon beror på att det svenska flygvapnet klassar vapen med kaliber 12,7 mm och uppåt som kanon. Detta beror på att denna kaliber normalt skjuter "granater" (briserande projektiler), till skillnad från lägre kalibrar som normalt skjuter "projektiler" (ej briserande projektiler). Denna klassifikation av automatkanoner kommer från mellankrigstiden då många 12,7 mm-vapen och liknande internationellt klassades som "shell-firing guns" (granatskjutande vapen)."[9]

Ammunition: Ammunitionen för 12,7 mm akan m/45 (12,7 × 99 mm NATO) fick beteckningen 12,7 mm skarp patron m/45 och inskaffades med flera typer av projektiler.[10] En projektiltyp, 12,7 mm granat m/45 och m/45 X "spårljus", utvecklades i Sverige och var utformade med sprängbrandsats och stålkärna (därav det nerkortade namnet "granat"). Denna projektil kom även att exporteras till Dominikanska republiken.[11]

Huvudartikel: 12,7 × 99 mm NATO

12,7 mm akan m/45 användes fram tills början av 1950-talet då J 26 togs ur tjänst och såldes vidare till Israel och Dominikanska republiken. De flesta av vapnen följde med de J 26 som såldes vidare.

12,7 mm akan m/39Redigera

Då USA sålde billig 12,7 mm överskottsammunition efter andra världskriget valde man att runt decennieskiftet 1950 modifiera 13,2 mm akan m/39 med nya eldrör för att skjuta patronen 12,7 mm skarp patron m/45.[11] Dessa vapen betecknades 12,7 mm automatkanon m/39, och kom att användas som stridsbeväpning fram tills 1958, då deras sista stridsplattformer, T 18B och A 21R, togs ur tjänst.

Efter 1958 relegerades vapnet till övningsbeväpning på modernare stridsflygplan. Vapnen kunde genom tillägg monteras i samma lavetter som de 20 mm och 30 mm vapen som användes på flygplan som J 29 Tunnan och J 35 Draken. När FFV 30 mm akankapsel utvecklades för Sk 60 och AJ 37 Viggen såg man även till att 12,7 mm akan m/39 kunde monteras i denna för övningsändamål.

12,7 mm akan m/39 finns listade i ammunitionskataloger fram tills cirka 2001[12] och lär ha tagits ur tjänst 2005 i samband med skrotningen av System 37 Viggen.

Huvudartikel: Automatkanon m/39

Svenska armén och marinenRedigera

12,7 mm ksp 88 (Tksp 12,7)Redigera

 
Tksp 12,7 på en Pansarterrängbil 180 i Bosnien.
 
12,7 mm ksp 88 i fast lavettage på fören av en Stridsbåt 90H. Notera eldrörets handtag för snabbt pipbyte.

Anskaffning: Under december 1987 utprovade Svenska Försvarsmakten den finska pansarterrängbilen XA-180, vartefter man i januari 1988 valde att anskaffa detta fordon, sedan betecknad Pansarterrängbil 180. Vid anskaffningen planerade man att beväpna fordonen med en 12,7 mm tung kulspruta[13] av modellen FN M2 HB QCB[14] från FN Herstal, vilka bland annat skulle byggas på licens i Sverige av Bofors.[14]

Pansarterrängbil 180 levererades under april/maj 1988 men kom ursprungligen att beväpnas med kulspruta 58 då de tunga kulsprutorna först levererades i mars 1989. I Sverige betecknades FN M2 HB QCB som Tung kulspruta 12,7 mm, kort Tksp 12,7, vilket senare i modern tid (mellan 2001[15] och 2012[16]) ändrades till 12,7 mm kulspruta 88.

Beskrivning: 12,7 mm ksp 88 är försedd med lång tung pipa med kort ventilationskåpa, vilken snabbt kan bytas ut genom att vrida pipan ett halvt kvarts varv åt höger via ett på pipans ovansida monterat handtag vid ventilationskåpans slut.[17] Denna funktion kallas snabbytespipa och ska utföras varje gång vapnet avfyrat 180 skott i snabb följd för att inte överhetta pipan.[18] Varje vapen kommer med två snabbytespipor.

Vid montering i lavett (både marklavett och ringlavett på fordon) finns en rekyldämpare, simpelt betecknad Rekyldämpare Tksp, tillgänglig.[18] Rekyldämparen reducerar rekylen av vapnet med ca 80%, vilket ökar träffsäkerheten markant.[14] Vid elevationer över 15 grader behöver ksp 88 monteras utan rekyldämpare för att inte få några funktionsstörningar.[18] Som riktmedel i lavett finns, förutom ett fast monterad öppet sikte, ett spegelreflexsikte tillgängligt. Siktet är graderat för både luftmål och markmål men saknar förstoring. Detta tillåter dock att man kan titta genom det med båda ögonen.

Förutom lavett kan ksp 88 även monteras i vapenstation, ett fjärrstyrt kulsprutetorn som styrs inifrån ett fordon via en digital skärm och kontroll. I Sverige finns 2 kända vapenstationer: Vapenstation 01 (Protector Nordic från norska Kongsberg)[18] och Vapenstation 02 (Trackfire från Saab AB).[19]

Användning: Idag används ksp 88 bland annat som tungt understödsvapen av Amfibiekåren, motoriserade förband och minröjningstrupper på diverse fordon.

450 stycken ksp 88 fanns i försvaret 2013 och var då primärt utdelade till 150 stridsbåt 90H.[18] Trots sina begränsade antal finns vapnet även tillgängligt för Bandvagn 410, Pansarterrängbil 203,[20] Pansarterrängbil 360,[21] Terrängbil 16 Galten,[22] Artillerisystem 08,[23] med flera, och tilldelas dessa i okända antal.

12,7 mm ksp 88 monteras i flera olika konfigurationer beroende på fordon. Stridsbåt 90H till exempel är utrustad med tre stycken ksp 88, två fast monterade i fören och en i rörlig lavett på mellandäck.[19] Vissa fordon bär vapnet i Vapenstation 01.[20][21][22][23] Stridsbåt 90 HSM (Helge Skyddad Moderniserad) ska vara försedd med en Vapenstation 02, vilken kommer bära en 12,7 mm ksp 88/ksp 60, samt en 7,62 mm ksp 58/ksp 90.[19]

12,7 mm ksp 60Redigera

Vid anskaffningen av norska Vapenstation 01 inskaffades 300 exemplar av systemet för ksp 88, många fler än vad ksp 88 räckte till. På grund av detta bytte man in och köpte in 400 stycken 12,7 mm M2HB från Norge (200 inbytt, 200 inköpt) runt 2013.[18] Dessa betecknas 12,7 mm kulspruta 60, kort ksp 60,[24] och ska primärt användas på Vapenstation 01.[18]

AmmunitionRedigera

Modern ammunition.

  • Normalprojektil (NPRJ)
  • Spårljusprojektil (SLPRJ)
  • Spårljusbrandsprängprojektil (SLBRSPRJ)
  • Pansarbrandprojektil (PBRANDPRJ)
  • Brandprojektil (BRPRJ)
Huvudartikel: 12,7 × 99 mm NATO

AnvändareRedigera

M2-familjen har använts i stor omfattning i ett flertal länder, främst i dess grundläggande infanterikonfiguration. En kort lista över beteckningar för M2-familjen följer:

Land NATO-medlem Beteckning Beskrivning
  Argentina[25] Nej M2HB 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Australien[25] M2HB-QCB[26]
  Österrike[25] üsMG M2
  Bahrain[27](p77)
  Belgien[25] Ja
  Benin[25] Nej
  Bolivia[25]
  Brasilien[25] Mtr .50 M2 HB "BROWNING"
  Bulgarien[25] Ja
  Burkina Faso[25] Nej
  Burundi[25]
  Kamerun[25]
  Kanada[25] Ja FN M2HB-QCB, GAU-21
  Tchad[25] Nej
  Chile[25]
  Kina[25]
  Colombia[25]
  Elfenbenskusten[25]
  Kroatien[25] Ja
  Demokratiska republiken Kongo[25] Nej
  Danmark[25] Ja M/50 TMG
? 12,7 × 99 mm FNH M3M-kulspruta[28]
  Djibouti[25] Nej 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Dominikanska republiken[25]
  Ecuador[25]
  Egypten[25]
  El Salvador[25]
  Etiopien[25]
  Frankrike[25] Ja
  Finland[29] Nej Colt MG 53-2[30] 12.7 × 99 mm AN/M2 Colt
12,7 RSKK 2005 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Gabon[25] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Gambia[25]
  Ghana[25]
  Tyskland[31] Ja M3M, MG50
  Grekland[25]
  Guatemala[25] Nej
  Honduras[25]
  Indien[25]
  Indonesien[25]
  Iran[25]
  Irland[25] .5 tung kulspruta (tksp)[32]
  Israel[25]
  Italien[25] Ja
  Jamaica[25] Nej
  Japan[25] 12,7 mm tung kulspruta M2
  Jordanien[25]
  Sydkorea[25] K6 12.7 × 99 mm Browning M2HB med ytterligare modifieringar; licensierad av Daewoo Precision Industries
  Kuwait[25] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Libanon[25]
  Liberia[25]
  Litauen[33] Ja
  Luxemburg[25] Mitrailleuse .50 M2 HB[34]
  Madagaskar[25] Nej
  Malaysia[25]
  Mauretanien[25]
  Mexiko[25]
  Marocko[25]
  Myanmar[25]
  Nederländerna[25] Ja
  Nya Zeeland[25] Nej
  Nicaragua[25]
  Niger[25]
  Nigeria[25]
  Norge[25] Ja 12,7 mitraljøse
  Oman[25] Nej
  Pakistan[25]
  Panama[25]
  Paraguay[25]
  Peru[25]
  Filippinerna[25]
  Portugal[25] Ja
  Qatar[25] Nej
  Rumänien[25] Ja
  Rwanda[25] Nej
  Saudiarabien[25]
  Senegal[25]
  Serbien[25]
  Singapore[25]
  Somalia[25]
  Sydafrika[25]
  Spanien[25] Ja
  Sverige[35] Nej 13,2 mm automatkanon m/39 (m/39A)
(13,2 mm akan m/45)

12,7 mm automatkanon m/39 (m/39A)
(12,7 mm akan m/45)

13,2 × 99 mm FN Browning (m/39: FN Herstal, m/39A LM Ericsson)[8]Belgisk raffinerad flygplansversion i kaliber 13,2 mm.[11]

12,7 × 99 mm FN Browning (m/39: FN Herstal, m/39A LM Ericsson)[8]

13,2 mm akan m/39 ombyggd till kaliber 12,7 mm.[11]

12,7 mm automatkanon m/45
(12,7 mm akan m/45) 		12.7 × 99 mm AN-M2 Colt[8]
Inte att förväxlas med 20 mm automatkanon m/45
12,7 mm kulspruta 88
(12,7 mm ksp 88) 		12.7 × 99 mm Browning FN M2 HB QCB[36]
Tidigare nämnd Tung kulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7)[37]
12,7 mm kulspruta 60[24]
(12,7 mm ksp 60) 		12.7 × 99 mm Browning M2HB[38]
  Schweiz[25] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Thailand[25]
  Togo[25]
  Tonga[25]
  Tunisien[25]
  Turkiet[25] Ja
  Förenade Arabemiraten[25] Nej
  Storbritannien[25] Ja L2A1
L6, L6A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L7 105 mm-stridsvagnskanonen på stridsvagn Centurion
L11, L11A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta
L21A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L11 120 mm stridsvagnskanonen på stridsvagn Chieftain
L111A1[39] 12.7 × 99 mm M2QCB-kulspruta
M3M[40] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); Uppgraderad M2 för användning vid Commando Helicopter Force och andra enheter som dörrkulspruta på helikoptrar.
  USA[25] Browning Caliber .50 M2, M2HB, XM218/GAU-16, GAU-21 Browning Caliber .50 M2 Heavy Barrel-kulspruta
  Uruguay[25] Nej 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
  Venezuela[25]
  Zimbabwe[25]

ReferenserRedigera

  1. ^ M2 .50 Caliber Machine Gun
  2. ^ ”Report: Profiling the Small Arms Industry - World Policy Institute - Research Project” (på engelska). World Policy Institute. november 2000. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171011093831/http://www.worldpolicy.org/projects/arms/reports/smallarms.htm. Läst 15 juli 2010. 
  3. ^ M2HB-QCB
  4. ^ Dunlap, Roy F. (1948) (på engelska). Ordnance Went Up Front. Samworth Press. sid. 310-311 
  5. ^ [a b c] TM 9-1005-347-10: Browning Machine gun, Caliber .50; M2A1. 2011 
  6. ^ [a b] TM 9-1005-213-10: Caliber .50 Machine gun, Browning, M2, Heavy barrel. 1968 
  7. ^ [a b c d] TM 9-219 - AFM 136-6: Basic aicraft machine gun caliber .50, Army, Navy, M3. 1949 
  8. ^ [a b c d] Beskrivning över 12,7 & 13,2 mm akan m/39 & m/45. 1949 
  9. ^ H. F. King (December 21 1939). ”A Survey of the armament of single seat fighters.”. Flight. 
  10. ^ Flygvapnets ammunitionsregister. Fastställd 1948, ändringar 1949 införda 
  11. ^ [a b c d] Thorsson, Nils.. Historik och kartläggning av vapenmateriell för flygplan. 
  12. ^ AMKAT: allmän ammunitionskatalog, data och bilder del 1. 2001 års upplaga 
  13. ^ ”Pansarterrängbil 180”. https://www.soldf.com/fordon/pansarterrangbil-xa180-patgbxa180/. Läst 2 december 2020. 
  14. ^ [a b c] ”12,7 mm kulspruta 88”. https://www.soldf.com/vapen/kulspruta-88-ksp88-tung-kulspruta-127-mm/. Läst 2 december 2020. 
  15. ^ Soldr Mtrl Vapen: Tung kulspruta 12,7 mm.. 2001 
  16. ^ AMKAT: Ammunitionskatalog, Data och bild. 2012. sid. 67 
  17. ^ ”M2 QCB Speed Test”. https://www.youtube.com/watch?v=yOI-ewSLie0. Läst 3 december 2020. 
  18. ^ [a b c d e f g] ”Ombeväpning av Pansarterrängbil 203 - Vapenhållare till Tung kulspruta 12,7 -”. diva-portal.org. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:906835/FULLTEXT01.pdf. Läst 3 december 2020. 
  19. ^ [a b c] ”Stridsbåt 90H”. https://www.soldf.com/fartyg-och-batar/stridsbat-90h-strb90h/. Läst 3 december 2020. 
  20. ^ [a b] ”Pansarterrängbil 203”. https://www.soldf.com/fordon/pansarterrangbil-203-patgb203/. Läst 3 december 2020. 
  21. ^ [a b] ”Pansarterrängbil 360”. https://www.soldf.com/fordon/pansarterrangbil-360-patgb360/. Läst 3 december 2020. 
  22. ^ [a b] ”Terrängbil 16 Galten”. https://www.soldf.com/fordon/terrangbil-16-tgb16-galten/. Läst 3 december 2020. 
  23. ^ [a b] ”Artillerisystem 08”. https://www.soldf.com/fordon/artillerisystem-archer/. Läst 3 december 2020. 
  24. ^ [a b] AMKAT: Ammunitionskatalog, data och bild. FMV - Försvarets Materielverk. 2014. https://hemvarnet.se/UserFiles/Nyheter/utbildningsgrupper/livgardesgruppen/filer/AMKAT_DATABILD_2014.pdf 
  25. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj] Jones, Richard D. (27 januari) (på engelska). Jane's Infantry Weapons 2009/2010 (35:e). Jane's Information Group. ISBN 978-0710628695 
  26. ^ ”Light Calibre Weapons” (på engelska). Adi-limited.com. http://www.adi-limited.com/default.asp?page=141. Läst 8 september 2008. 
  27. ^ (på engelska) Report of the Bahrain Independent Commission of Inquiry. Bahrain Independent Commission of Inquiry. 23 november 2011. http://files.bici.org.bh/BICIreportEN.pdf. 
  28. ^ Combat Support Wing (december 2007). ”Eskadrille 615 støtter Søværnet” (på danska). Mjølner: sid. 5. Arkiverad från originalet den 2009-12-18. https://web.archive.org/web/20091218013257/http://forsvaret.dk/CSW/Mjoelner/Documents/Mjoelner%20december%202007.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  29. ^ ”Puolustusvoimat - Pyörremyrsky - Puolustusvoimien sotaharjoitus 2011” (på finska). Puolustusvoimat.fi. 13 maj 2011. Arkiverad från originalet den 27 april 2012. https://web.archive.org/web/20120427153713/http://www.puolustusvoimat.fi/wcm/Erikoissivustot/pvsh11/Suomeksi/Joukot%20ja%20kalusto/Maavoimien%20kalusto/. Läst 19 september 2011. 
  30. ^ ”Delivering Brewsters”. https://www.warbirdforum.com/faf.htm. Läst 7 februari 2018. 
  31. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120308230834/http://www.diesigns.com/down/HHK_CH-53.pdf. Läst 28 april 2011. 
  32. ^ Army Weapons - Heavy Machine Gun (HMG) Arkiverad 26 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  33. ^ ”Lietuvos kariuomenė :: Ginkluotė ir karinė technika » Kulkosvaidžiai » Sunkusis 12.7 mm (50) kulkosvaidis M-2 browning” (på litauiska). Kariuomene.kam.lt. 15 december 2009. http://kariuomene.kam.lt/lt/ginkluote_ir_karine_technika/kulkosvaidziai/sunkusis_12.7_mm_50_kulkosvaidis_m-2_browning.html. Läst 19 september 2011. 
  34. ^ Armement Arkiverad 20 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  35. ^ ”Kulspruta 88”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/kulspruta-88/. Läst 11 februari 2015. 
  36. ^ ”Tung kulspruta 12,7”. Soldf.com. http://www.soldf.com/tksp127.html. Läst 8 februari 2012. 
  37. ^ [https://www.soldf.com/tksp127.html ”Kulspruta 88 - Ksp 88 (Tung kulspruta 12,7 mm - Tksp 12,7)”]. https://www.soldf.com/tksp127.html. Läst 7 februari 2018. 
  38. ^ TIA GoF
  39. ^ ”Manroy Website” (på engelska). Manroy.co.uk. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081012144017/http://manroy.co.uk/manroy/. Läst 8 september 2008. 
  40. ^ MOD Defence News report of M3M acquisition for CHC mod.co.uk defence news accessed 26 Sept 2010

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=M2_Browning&oldid=48586748"