FFV 30 mm akankapsel[namn 1] (engelska: FFV 30 mm ADEN gun pod)[1] eller Matra SA-10[2][3] var en flygburen vapenkapsel bärandes en 30 mm ADEN automatkanon (svensk beteckning: 30 mm akan m/55), designad av Franska vapenfirman S. A. Engins Matra på uppdrag av Kungliga Flygförvaltningen för användning på de svenska stridsflygplanen Flygplan 37 Viggen och SK 60. Kapseln serietillverkades av Förenade Fabriksverken (FFV) mellan 1970 och 1974, vartefter den kom att bli en del av deras sortiment under namnet FFV 30 mm akankapsel.[4] Matra kallade kapseln istället SA-10.[2][3]

FFV 30 mm akankapsel
FFV 30 mm akankapsel (Matra SA-10) under vingen på en Saab 105ö
Beskrivning
TypAkankapsel
UrsprungslandSverige Sverige
Tjänstehistoria
Brukstid1970 – 2005
Används avSverige Sverige
Österrike Österrike
Medverkan i krigKalla kriget
Produktionshistoria
DesignerS. A. Engins Matra
Försvarets Fabriksverk
Designdatum1965 – 1967
TillverkareFörsvarets Fabriksverk
Produktionsperiod1970 – 1974
Antal tillverkade120+
Varianter30 mm akankapsel
12,7 mm akankapsel
Specifikationer
Kaliber30 mm
12,7 mm (övningsinstallation)
Piplängd1 080 mm (akan m/55)
816,5 mm (akan m/39)
Ammunition30 × 113 mm sk ptr m/55
12,7 × 99 mm sk ptr m/45
Magasin30 mm: 150 patroner
12,7 mm: 100 patroner
Längd3,85 m
Vikt363 kg (30 mm med amm)
Eldhastighet1380 rpm (30 mm)
800 rpm (12,7 mm)
Utgångshastighetca 800 m/s (30 mm)
ca 900 m/s (12,7 mm)
30 mm akankapsel ritning

Kapseln skulle användas på låg höjd under 3 000 meter mot helikoptrar, transportflygplan, sjömål och markmål.[5] Automatkanonerna togs från utrangerade J 32 och J 34.[5]

Historia redigera

Kapseln utvecklades av den Franska firman S. A. Engins Matra i Paris på uppdrag av Kungliga Flygförvaltningen mellan 1965 och 1967. Kapseln var beställd för svenskt bruk som förstärkningsbeväpning på det då pågående Saab 37 projektet och den planerade lätta attackvarianten av Saab 105.

Projektering redigera

Framtagningen av 30 mm akankapsel var ett resultat av att man under utvecklingen av Saab 37 ansåg att fast kanonbeväpning på jaktflygplan var ett förlegat koncept som helt ersatts av robotar. De flygplanskanoner som fanns i det svenska flygvapnet vid denna tidpunkt var gamla 30 mm automatkanon m/55 som hade undermålig ballistik för framtidens kurvstrider.[6] Detta gjorde att man inte konstruerade Viggen för att bära en intern automatkanon. För sent in i Viggens konstruktionsarbete för att implementera en ordentlig intern automatkanon visade det sig dock att detta var ett stort misstag, då luftstrider i bland annat Vietnamkriget gjort det tydligt att robotar ännu var otillräckligt pålitliga för att täcka upp för kanonbeväpning, speciellt när det gäller attackuppdrag, flygunderstöd och självförsvar.[7] Från 1965 ansåg USA nödvändigheten i flygburna kanoner och började förse F-4 Phantom II jaktplan med rudimentära automatkanonkapslar för att kontra detta och påbörjade utvecklingen av F-4E med inbyggd kanon.[7] Sverige bestämde sig då att komplettera attackvarianten av Viggen, AJ 37, samt SK 60, med externa automatkanonkapslar.[8]

Val av vapen redigera

För utveckling av kapseln anlitade Kungliga Flygförvaltningen den franska firman S. A. Engins Matra i Paris som hade tidigare erfarenhet med vapenkapslar. Det vapen man valde för kapseln blev den tidigare nämnda 30 mm automatkanon m/55 (30 mm akan m/55), eftersom denna fanns i överflöd från skrotade J 34 Hawker Hunter och snart även J 32B Lansen. De mål man primärt förväntade sig att kapseln skulle användas mot var oskyddad trupp, helikoptrar, transportflyg, uppställda flygplan, lätta sjömål, samt andra fordon och materiel på marken.[8] 30 mm akan m/55 passade perfekt för detta då den hade en effektiv pansarprojektil och mingranat. Pansarprojektilen kunde slå igenom lite över 1 cm av pansarplåt med 30 graders sluttning från över 2000 meters avstånd och mingranaten höll 52,5 gram hexotonal (en blandning av trotyl, hexogen och aluminium) vilket gjorde stora hål i oskyddade mål.[9]

För övningsändamål skulle 30 mm akan kunna bytas ut mot en 12,7 mm akan m/39,[10] ett vapen som från början satt i svenska flygplan från andra världskriget, vilka fanns i överflöd och återbrukades som övningsvapen på flygplan beväpnade med 20 mm akan m/47 och 30 mm akan m/55 på grund av dess betydligt billigare ammunition.

Tillverkning och bruk redigera

Prototyper till kapseln tillverkades i Frankrike mellan 1965 och 1967 och provsköts vid det franska flygvapnets provskjutningsplats strax bortom flygplatsen Orly. Tester gjordes både på marken och i luften från franska flygplan, bland annat flygplanet Mirage III.[6] Efter provskjutningarna påbörjades licenstillverkning vid Förenade Fabriksverken (FFV) vilket kom att pågå fram till 1974.[6] I augusti 1970 levererades 120 stycken kapslar till flygvapnets förfogande med ett okänt mindre antal kapslar vid ett senare tillfälle.[5]

FFV 30 mm akankapsel kom att se tjänst som lastalternativ på stridsflygplanen AJ 37, AJS 37 och AJSH 37, samt de lätta attackflygplanen SK 60B och SK 60C. Kapseln kom även att exporteras till Österrike för användning på deras J 105Ö. Kapseln var även ett vanligt alternativt på alla olika exportversioner av Saabs flygplan Saab 105.

När försvarsbeslutet 2000 gick i gång så påbörjade man avveckling av 30 mm akankapsel och det sista Svenska flygplanet att använda den var AJSH 37 som togs ur bruk 2005.

Utformning redigera

 
Öppen 30 mm akankapsel

30 mm akankapsel var mycket lång jämfört med själva kanonen. Detta berodde på att man bakom vapnet monterat kapselns magasin och tomhylsmagasin.[10]

Själva kanonen kunde vinklas framåt och bakåt för att passa attackvinkeln för jakt eller attackuppdrag.[10]

Varianter redigera

Galleri redigera

Bärare redigera

Anmärkningar redigera

  1. ^ Kort för: automatkanonkapsel

Referenser redigera

Tryckta verk redigera

  • Edlund, Ulf; Kampf, Hans (2009). System 37 Viggen. Lund: Svensk Flyghistorisk Förening , ISSN 0345-3413
  • Speciell förarinstruktion (SFI) för flygplan (FPL) AJS 37, del 1

Noter redigera

  1. ^ https://i.imgur.com/Kd2GihU.jpg
  2. ^ [a b] ”Sk 60 pdf”. https://irp-cdn.multiscreensite.com/02989753/files/uploaded/Sk%2060.pdf. Läst 15 mars 2021. 
  3. ^ [a b] ”Saab 105 Oe (SK 60)”. https://www.doppeladler.com/oebh/luftfahrzeuge/saab105.htm. Läst 15 mars 2021. 
  4. ^ ”FFV, U-aktuellt, nummer 4, 1983”. aef.se. https://www.aef.se/Historik/FFV-tidningar/U-Aktuellt/U_Aktuellt_1983_nr_4.pdf. Läst 17 september 2919. 
  5. ^ [a b c] Andersson, Lennart. ÖB:s klubba, flygvapnets attackeskader under kalla kriget. sid. 246-247. Läst 23 maj 2023 
  6. ^ [a b c] Thorsson, Nils (1975). Historik och kartläggning av vapenmateriel för flygplan 
  7. ^ [a b] ”The F-4 Phantom and the Gun: Part 1”. https://combatace.com/forums/topic/91818-the-f-4-phantom-and-the-gun-part-1/. Läst 23 maj 2023. 
  8. ^ [a b] Edlund, Ulf; Kampf, Hans (2009). System 37 Viggen. Lund: Svensk Flyghistorisk Förening. sid. 25–26, 33, 68, 93, 168 , ISSN 0345-3413
  9. ^ AMKAT, Ammunitionskatalog, Data och bilder, Flygvapnet. Försvarets materielverk (FMV). 1984. Läst 23 maj 2023 
  10. ^ [a b c] SFI FPL AJS37, del 1