Bok (Fagus sylvatica)[3] är ett träd som tillhör familjen bokväxter[4] och som första gången beskrevs taxonomiskt av den svenske botanikern Carl von Linné 1753. Boken är ett stort träd med mycket tät krona, slät oveckad stam och glänsande gröna blad.
| Vanlig bok, rödbok Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Bokordningen Fagales |
| Familj | Bokväxter Fagaceae |
| Släkte | Boksläktet Fagus |
| Art | Bok F. sylvatica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Fagus sylvatica | |
| Auktor | L., 1753 |
| Utbredning | |
 Fagus sylvatica. Fagus orientalis (syn. F. sylvatica subsp. orientalis). | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Löven, som är ätbara, växer platt horisontellt för att samla maximalt med ljus, vilket får till följd att solen sällan når under trädets grenar och växtligheten under träden präglas av detta, samtidigt som boklöven förmultnar långsamt.[4]
Boken är en mångformig art som finns också i ett antal odlade varianter.[5], till exempel hängbok (var. pendula) med hängande grenar, och blodbok (f. purpurea) med röda blad.
UtbredningRedigera
Vanlig bok finns i stort sett i hela Europa ner till nordvästra Turkiet. I Turkiet och österut genom Asien ersätts den av den orientaliska boken, Fagus orientalis. Den vanliga boken finns också i enstaka skogsbestånd i Nordamerika.[6] Arten växer i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet.[1]
Redigera
Bokskogar förekommer i Sverige, i Skåne, Blekinge, södra Småland och på vissa ställen i Halland. Norr om Skåne har boken av historiska och klimatmässiga skäl det minsta utbredningsområdet av våra skogsträd. I blandade skogar växer bok tämligen vanligt endast upp till en gränslinje från mellersta Bohuslän till nordöstra hörnet av Kronobergs län, därefter mot norr till Östergötlands gräns sedan mot sydöst till Kalmarsund. Denna linje är den egentliga nordgränsen för Sveriges bokområde. Den nordligaste bokskogen är naturreservatet Surö bokskog.[7]
Bokar finns dessutom enstaka eller i små bestånd i västra Östergötland (till exempel på Omberg) och i Vingåker i närheten av Kjesäter slott, planterade till Gävletrakten samt enstaka träd längs Norrlandskusten upp till Umeå.[källa behövs]
I Norge växer boken i landets södra del, där en större bokskog finns vid Larvik, och längs den milda västkusten till norr om Bergen.[källa behövs] Den saknas vilt i Finland.[källa behövs]
Enligt vissa teorier förklaras den sydliga bokens ringa utbredning i norra Skandinavien åtminstone till en del av att arten har invandrat långt senare än övriga lövträd. Arten gjorde sin entré i Skandinavien först omkring 3 000 f.Kr.[8] Dess härdighet talar för att den ännu inte har nått sin klimatiska nordgräns. Å andra sidan finns inga tecken på naturlig spridning norrut från dess nuvarande gräns.
För skogsindustrin är boken förvisso ett hårt och hållbart träslag, men den har en stor förmåga att förgrena sig långt ner, mycket lägre än själva kronan. Därför är det svårt att få ut längre raka bitar av de flesta fällda bokar. Sedan omkring 1975 sker återutsättning av bok i Skåne och Danmark. Bokskog skall helst sås, inte planteras.[källa behövs]
VäxtsättRedigera
Bok blir inte lika gammal som ek, men växer fortare och enstaka träd når en höjd av 45 meter,[4] vilket i Skandinavien endast överträffas av vissa arter av poppel. På solitära träd kan stammen ofta uppnå en betydande diameter. I skogsbestånd liknar den en hög, rak pelare med slät ljusgrå yta, kronan har en yvig förgrening och djupgrön färg. Ensamstående bokar slår ut tidigt, men en stor del bladen blåser av långt innan den egentliga lövfällningen inträffar. I västra Skåne sker bokens lövsprickning tidigt, i genomsnitt i slutet av april, och löven är vanligen fullt utvecklade, men mycket ljusgröna kring 1 maj. I mitten av maj har bladen blivit avsevärt mycket mörkare och till exempel vitsippor och en del annan undervegetation försvinner. I mitten av oktober börjar bladen sakta men säkert ändra färg till brunt. Kring 1 november börjar boken fälla sina blad, en process som tar några dagar.
BlomningRedigera
Boken är ett ädellövträd, en sambyggare med oansenliga vindblommor, som utvecklas samtidigt med bladen. Hos både bok- och eksläktet består hanblomman av blomkalk och flera ståndare, honblomman av en obetydlig blomkalk och en tretalig pistill, vars fruktämne omges av en samling skyddsfjäll. Hos boken är honblommorna två inom ett gemensamt hölje av sådana fjäll, och även frukterna, som är tresidiga nötter, sitter två tillsammans inom den vedhårda, piggbärande skål, som bildas av detta hölje.
Skålen öppnar sig slutligen med fyra starkt tillbakaslagna, invändigt sammetsludna flikar. Nötterna eller bokollonen har ett ätligt frö, som dock är något beskt och förorsakar illamående om man äter en större mängd. De var tidigare, liksom ekollon, värdefulla till svinfoder. Fröets byggnad är hos både boken, eken och hasseln densamma som hos ett mandelfrö och en äpplekärna. Groddplantor förekomma ymnigt i bokskogar och känns igen på de breda, nästan tvärhuggna hjärtbladens silvervita undersida.
Konkurrens om habitatRedigera
Bokens blad är fullt utvecklade tämligen tjocka och fasta, varför marken under träden blir starkt beskuggat. Unga bokar trivs bra i samma marker som ek och i dylik bördig jordmån tränger boken tidigt undan eken som behöver gott om solljus. Därefter försvinner även andra solälskande arter. Till och med i konkurrens med granen kan boken avgå med segern. I en ren bokskog av hög ålder kan det vara mycket skumt på markplan och undervegetationen saknar träd och buskar och blir med tiden ytterst fattig på örter.
AnvändningRedigera
Boken skapar en särpräglad skogsbild, genom sina raka släta stammar tillsammans med den dunkla marken under som ofta saknar undervegetation. Utöver sina estetiska kvaliteter är dock boken inte lika populär som andra ädellövträd. Bokens ved har exempelvis inte samma värde som ekens, och dess utbredning sker på ekens bekostnad. Därtill kommer den skada som boken gör både på den ursprungliga växtligheten och marken, eftersom jordmånen blir torr och torvartad. Den viktigaste användningen av bokveden är till bränsle och till vissa redskap som båtkölar och bordläggning i träfartyg under vattenlinjen[9]. Det gynnade tidig användning av bok i båtbygge att en bokstock lätt går att klyva med yxa till plankliknande skivor, vilket var särskilt viktigt förr när sågtekniken var outvecklad.[10]
Bokved användes av samma skäl även till kvarnhjul. Boken lämpade sig också vid framställningen av pottaska. Idag är dess främsta användningsområde möbelvirke men även glasspinnar tack vare träets lena egenskaper, mycket begränsade smak och lukt och avsaknad av stickor i det hyvlade träet.
Inom folkmedicinen har bok använts i form av boktjära för utvärtes behandling av hudåkommor. För invärtes bruk har man extraherat vatten ur barken, för gurgling och sårbehandling, främst bark från 2-3-åriga grenar. Aktiva substanser är garvämnen ur barken och kreosot ur veden. [11]
Barnstol från 1951 i laminerad bok av den danske formgivaren Kristian Solmer Vedel.
Glasspinnar av bok.
HotRedigera
Bok kan skadas av ekorrar som äter barken och av hjortdjur som äter unga plantor. Vivlar och långrörsbladlöss kan såra bokens blad. Trädet är känsligt för svampar som platticka (Ganoderma applanatum) och för Phytophtora ramorum som är nära släkt med potatisbladmögel. Flera exemplar fälls i samband med intensivt skogsbruk. Hela populationen och utbredningsområdet är fortfarande stora. Arten listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]
BilderRedigera
Bokollon.
Blodbok vid Ekebyhovs slott.
Löv från en blodbok, Fagus sylvatica purpurea.
Hängbok på Själbottna.
Hängbokens stam och grenar.
Bokskog i Långasjö, Södra Småland.
Molla bokskog, Västra Götaland.
Bokskog på Söderåsen i Skåne.
Bokskogen på Galgberget i Halmstad efter lövfällning.
Blodbok (Fagus sylvatica ‘Atropurpurea’) i Ystads sandskog.
Gammal bok i Hästveda i norra Skåne.
_-_Ystad-2021.jpg)
NoterRedigera
- ^ [a b c] Barstow, M. & Beech, E. 2017 Fagus sylvatica . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2022.
- ^ ”Taxonomisk information – Art: Fagus sylvatica - bok”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/220778?changeRoot=True. Läst 28 januari 2015.
- ^ [a b] ”Fagus sylvatica L.” (på engelska). The Plant List. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123105415/http://www.theplantlist.org/tpl/record/kew-83891. Läst 28 januari 2015.
- ^ [a b c] ”Bok – Fagus sylvatica L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/faga/fagus/fagusyl.html. Läst 28 januari 2015.
- ^ ”Fagus sylvatica”. Svensk Kulturväxtdatabas. http://skud.slu.se/Skud/FreeSearchPlant.action;jsessionid=50EC7A4FEE2493AD1CADBE7F3050B103. Läst 28 januari 2015.
- ^ ”Fagus sylvatica — Details Beech” (på engelska). EOL – Encyclopedia of Life. http://eol.org/pages/1143547/details. Läst 28 januari 2015.
- ^ ”Surö bokskog”. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/lanets-naturreservat/mariestad/suro-bokskog/Pages/index.aspx. Läst 4 oktober 2014.
- ^ Burenhult, Göran, red (1991). Arkeologi i Sverige. Bd 1. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 106
- ^ ”"TABLE A. Exhibiting the Number of Years to be assigned to the different descriptions of Timber used in Ships", 1891.”. www.bruzelius.info. http://www.bruzelius.info/Nautica/Shipbuilding/Lloyds(1891)_Tab-A.html. Läst 20 juni 2022.
- ^ Rollof, Yngve (1980) Träslag i äldre skepps- och båtbygge, Marinarkeologisk tidskrift, nr.4, läst 2013-11-25
- ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Bok (träd).- Den Virtuella Floran
- Bok i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Träcentrum Träslagsinformation
- Trollboken (Vresboken) i Lund
- Naturskolan i Lund
