Arsène Wenger
Arsène Wenger, OBE, född 22 oktober 1949 i Strasbourg, är en fransk fotbollstränare som var tränare för den engelska fotbollsklubben Arsenal FC mellan 1996 och 2018.
Arsène Wenger | ||||
![]() | ||||
Personlig information | ||||
---|---|---|---|---|
Födelsedatum | 22 oktober 1949 | |||
Födelseort | ![]() | |||
Längd | 191 cm | |||
Position | Libero | |||
Juniorlag | ||||
| ||||
Seniorlag* | ||||
| ||||
Uppdrag som tränare | ||||
| ||||
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. |
BiografiRedigera
Wengers spelarkarriär är relativt anonym. Han började spela amatörfotboll som försvarare eller libero för olika mindre franska klubbar, samtidigt som han studerade på Strasbourgs universitet där han tog ekonomikandidatexamen 1974. Wenger blev proffs 1978, då han skrev på för RC Strasbourg och gjorde sin debut mot Monaco.
1996 blev han tränare för det engelska laget Arsenal FC. Arsène Wenger köpte många billiga spelare som han sedan utvecklade till världsstjärnor. Några exempel på dessa är Patrick Vieira, Thierry Henry, Francesc Fabregas, Bacary Sagna, Dennis Bergkamp och Fredrik Ljungberg. Arsène Wenger anses vara en av världens bästa fotbollstränare men hade en åtta år lång titeltorka bakom sig som avslutades genom att Arsenal vann FA-cupen mot Hull City den 17 maj 2014. Wenger talar sex olika språk: franska, tyska, engelska, italienska, spanska och japanska.[1]
FamiljRedigera
Arsène är yngsta son till Alphonse och Louise Wenger. Han har en syster och en bror.
MeriterRedigera
- Arsenal
- FA Premier League 1998, 2002, 2004
- FA-cupen 1998, 2002, 2003, 2005, 2014, 2015, 2017
- Årets tränare i England 1998, 2002, 2004
- Nagoya Grampus Eight
- J-League Cup 1996
- Kejsarens cup 1995
- Årets tränare i Japan 1995
- AS Monaco
- Franska cupen 1991
- Ligue 1 1988
- Årets tränare i Frankrike 1988
ReferenserRedigera
- ^ ”Amy Lawrence Q&A on Arsène Wenger”. bbc.co.uk. Arkiverad från originalet den 19 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110219055708/http://www.bbc.co.uk/bbcfour/documentaries/profile/amy-lawrence.shtml. Läst 4 augusti 2009.