William Robert Robertson
Sir William Robert Robertson, född officiellt 14 september 1859 (egentligen 29 januari 1860) i Welbourne (grevskapet Lincolnshire), död 12 februari 1933, var en brittisk fältmarskalk,
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f2/Wrobertson.jpg/250px-Wrobertson.jpg)
Robertson ingick som menig vid kavalleriet 1877, blev officer 1888, generalstabsofficer 1898, överste vid generalstaben 1903, generalmajor 1910, generallöjtnant 1915, general 1916 och fältmarskalk 1920. Han deltog som stabsofficer i Chitralfälttåget 1895, under vilket han blev svårt sårad, samt i boerkriget 1900-1901. Åren 1910-1913 var han chef för generalstabsskolan. Under första världskriget var Robertson generalkvartermästare vid expeditionsarmén till i januari 1915 och generalstabschef till i december samma år, då han blev chef för generalstaben i hemlandet.
Som sådan utövade Robertson en mycket förtjänstfull verksamhet beträffande särskilt stridskrafternas disposition - han förfäktade energiskt åsikten, att dessa borde så vitt möjligt hållas samlade på västfronten - och krigsstyrelsens omorganisation i väsentliga delar. Han avgick från chefskapet för generalstaben i februari 1918, på grund av meningsskiljaktigheter med krigskabinettet, blev chef för östra generalbefälet (eastern command) och i maj samma år (efter lord French) högste befälhavare i hemlandet. April 1919-maj 1920 var han befälhavare för brittiska Rhenarmén. Robertson blev knight 1913 och baronet 1919, då han även fick en nationalbelöning av 10 000 pund sterling. Sina minnen samlade han i From private to fieldmarshal (1921).
Källor
redigera- Robertson, William Robert i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)