von Düben

månghövdad svensk adelsätt från Tyskland

von Düben är en svensk adelsätt varav grenar erhållit friherrlig och grevlig rang. En friherrlig gren är fortlevande.

von Düben
UrsprungLützen, Sachsen-Anhalt, Tyskland Tyskland
StamfarMichael Düben
FramståendeEmerentia von Düben
AntalMexiko Mexiko 57
Sverige Sverige 4
USA USA 2
Besläktade ätteraf Petersens, af Ugglas, Bedoire, Lallerstedt, Lokrantz, Tersmeden, Pfeiff, von Hofsten, von Bahr, von Vegesack, Lilliestråle
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1719
Gradätt nr 139
Friherrliga ätten von Düben no 139:s vapen. Ätten no 135 för i stället en trana i övre högra vapenfältet.

Ätten härstammar från Michael Düben (död ca 1585) som var rådsförvant i Lützen. Denne blev far till Andreas Düben (1558-1625) som var organist vid Sankt Thomas kyrka i Leipzig. Han blev i sin tur far till organisten Anders Düben, som 1620 från Amsterdam inkom till Stockholm.[1] Hans hustru var Anna Maria Gabrielsdotter som var kammarjungfru hos Maria Eleonora av Brandenburg. Av hans barn blev sönerna Gustaf och Peter Düben anfäder för de adliga grenarna av ätten von Düben.

Peter Dübens gren - adliga ätten nr 1785Redigera

Peter Düben började sin bana som musikant men blev senare militär, slutligen med titeln ryttmästare. Hustrun Regina var född Crumbygel, syster till den Polycarpus som adlades under namnet Cronhielm. Deras son Peter verkade i militären och blev slutligen överstelöjtnant efter att han deltagit i flera slag. År 1707 adlades han med namnet von Düben men fick inte sitt sköldebrev förrän 1726. Ätten introducerades på nummer 1785 samma år som sköldebrevet utfärdades. Peter von Dübens andra hustru var Gunilla Lagerhielm vars mor var en Gyllenpatron. Ätten slocknade på svärdssidan med en sonson till honom år 1784.

Gustaf Dübens grenRedigera

Gustaf Düben (död 1690) var hovkapellmästare och organist i Tyska kyrkan, samt gift med holländskan Emerentia Standaert som tillhörde samma släkt som Standaerhielm. De fick fyra barn, alla adlade: Gustaf, Emerentia, Joachim och Anders.

Gustaf von Dübens gren - friherrliga ätten 135Redigera

Gustaf von Düben d.y. var bland annat hovkapellmästare, och upphöjdes år 1718 till friherre samt introducerades året därefter på nummer 135. Hans hustru Sara Törne var syster till Nils Hansson Törne vars son adlades Törnstierna, Olof Törne adlad von Törne, släkt med ätterna Törnflycht, Törne och Törnebladh och härstammande från Hising och Bureätten. Deras dotter blev stammoder till friherrliga ätten von Gedda. Ätten fortlevde en bit in mot 1900-talet.

Anders von Dübens gren - friherrliga ätten 139Redigera

Anders von Düben den yngre var hovmarskalk och gift tre gånger. Ätten delades i två grenar med två söner ur tredje äktenskapet som ingicks med Christina Sparfvenfelt vars mor var en Hildebrand nr 1357.

Huvudmannagrenen härstammar från kammarherre Johan Gabriel von Düben i dennes andra äktenskap som var med en friherrinnan Pfeiff vars mor var en Palmqvist nr 123, och deras son godsägaren Joachim von Düben.

Yngre grenar utgår från Johan Gabriel von Dübens bror hovmarskalken Henrik Jacob von Düben och dennes första hustru Julie, adlad af Petersens.

Emerentia von Dübens gren - friherrliga ätten 139Redigera

Emerentia von Düben adlades med sina bröder, men avled ogift.

Joachim von Dübens gren - grevliga ätten nr 80Redigera

Joachim von Düben d.ä. var riksråd, och upphöjdes till greve postumt år 1731. Hans söner introducerades år 1743 på nummer 80. Hans hustru var Margareta Spegel, en dotter till ärkebiskopen Haqvin Spegel och Anna Schultin vars mor var barnbarn till Nicolaus Olai Bothniensis och Bureättling. Svärmodern, svägerskorna och hustrun hade adlats med namnet Spegel år 1719 av Ulrika Eleonora men blev aldrig introducerade. Den grevliga ätten von Düben fortlevde på svärdssidan med riksrådet Karl Vilhelm von Düben som till hustru hade kusindottern friherrinnan von Düben nr 139.

Den grevliga ätten slocknade 1876.

Medlemmar ur ättenRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

KällorRedigera

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
  • Riddarhusets ätt- och vapendatabas
  • Adelskalendern 1923