Världsmästerskapet i fotboll 1958

sjätte upplagan av Världsmästerskapet i fotboll

Världsmästerskapet i fotboll 1958 spelades i Sverige under perioden 829 juni 1958. Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen medan Frankrike slog Västtyskland med 6–3 i matchen om tredje pris. Mästerskapet är ihågkommet för att det blev Brasiliens första VM-guld, att Argentina valde att delta i VM för första gången sedan 1934 och att alla de brittiska landslagen deltog. Dessutom var det fotbollsgiganten Pelés första världsmästerskap.

Världsmästerskapet i fotboll 1958
Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum829 juni 1958
ArrangörFifa och SvFF
VärdnationSverige Sverige
Spelplatser12
Deltagare
Nationer i kval55
Nationer16
Statistik
Matcher35
Mål126 (3,6 per match)
Publik868 000 (24 800 per match)
Flest mål Just Fontaine (13 mål)
Bäste spelare Didí
0
Mästare Brasilien (1:a titeln)
Finalist Sverige
Trea Frankrike
000Fyra Västtyskland
 Föregående Följande 
1954 Schweiz Chile 1962

VM 1958 och de stora fotbollsländerna

redigera

Argentina hade valt att avbryta sin VM-bojkott och kvalificerade sig för VM 1958 för första gången på 24 år. Sovjetunionen, nationen som vunnit OS-guld i Melbourne 2 år tidigare, hade också valt att för första gången någonsin ställa upp i VM-kvalet som man vann före Polen och Finland. Alla brittiska lag – England, Skottland, Wales och Nordirland – hade kvalat in till VM och det är hittills den enda gången det har hänt. Nordirland vann sin kvalgrupp före Portugal och Italien vilket samtidigt också betyder att detta var första gången som Italien inte lyckats kvala in till VM (1930 deltog inte Italien). VM 1958 var också det första världsmästerskapet där utlandsproffs fick delta. Tidigare hade spelare som spelat i klubblag tillhörande andra länder än det man var folkbokförd i inte tillåtits att spela i sina landslag.

Argentina, som enligt många experter var favorittippade till VM-guldet, hamnade sist i sin grupp efter att ha förlorat mot Västtyskland och Tjeckoslovakien. Ungern, silvermedaljörer 1954, som efter Sovjetunionens invasion hade tappat många av sina bästa spelare (däribland Ungerns eviga idol Ferenc Puskás), kom 3:a i sin grupp efter Sverige och Wales, detta efter en omspelsmatch mot just Wales på Råsunda inför bara drygt 2000 åskådare. Denna match ansågs av de sydamerikanska nationerna som ett bevis för att FIFA misslyckats med VM efter att, återigen, låta VM spelas i ett så litet land som Sverige.

England hade hamnat i en mycket svår grupp med Brasilien, Sovjetunionen (Olympiska mästare) och Österrike (Bronsmedaljörer 1954). Det skulle också visa sig att gruppen blev för svår för England. Efter att ha spelat oavgjort mot samtliga länder i gruppen hamnade de på delad 2:a plats med Sovjetunionen och dessa två lag fick därför spela en omspelsmatch vilken England förlorade. Överraskningarna blev att både Wales och Nordirland kom till kvartsfinal, men längre än så kom inte de två sista hoppen för de brittiska öarna. Wales förlorade mot Brasilien, fast bara med 0–1. Nordirland däremot fick en mycket tyngre förlust mot Frankrike, med 4–0.

Sveriges väg mot finalen

redigera
 
Pelé och svenska försvarare 1958

Kvartsfinalen mellan Sverige och Sovjetunionen spelades på Råsunda och Sverige vann med 2–0. Semifinal spelades mot Västtyskland som för andra gången i rad hade slagit ut Jugoslavien i en VM-kvartsfinal. Västtyskland hade slagit ut Jugoslavien även fyra år tidigare i Schweiz, då slutade det med VM-guld. Noterbart är att samma lag möttes även 1962 i Chile, fast den gången vann Jugoslavien. Sveriges match mot Västtyskland slutade 3–1 till Sverige. Kurre Hamrins mål i slutminuterna är ett av svensk fotbolls mest klassiska VM-mål. Denna match, på Ullevi inför drygt 50 000 åskådare, är enda gången Sverige slog Västtyskland i VM-sammanhang.

VM-finalen spelades inför 49 737[1] åskådare på Råsunda. Själva mästerskapet hade varit ganska fattigt på händelserika och historiska matcher men VM-finalen tillhör än idag de riktiga klassikerna i ett VM. Detta med anledning av att Brasilien vann sitt första VM-guld någonsin och att Pelé blev den yngsta spelare att både spela, vinna och göra mål i en VM-final. Dessutom är det den mest målrika finalen med 7 mål (om man bortser från VM-finalen 2006 som avgjordes på straffsparkar), och även tillsammans med VM-finalerna 1970 och 1998 den största segermarginalen i en VM-final med 3 måls marginal.

Kvalspel

redigera

I kvalspelet till VM-turneringen deltog 53 lag som spelade om 14 platser. Anledningen till att det var 14 platser var helt enkelt att Sverige, värdnation, och Västtyskland, regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för turneringen. Kvalspelet pågick från början av hösten 1956 till början av 1958.

Europa tilldelades 11 platser till huvudturneringen (där 2 togs av Sverige och Västtyskland), vilket öppnade för 9 lag att kvalificera sig från Europa. Sydamerika fick tre platser, Nord- och Centralamerika samt Västindien fick en plats att dela på och Afrika och Asien fick en plats att dela på. Trots att Afrika och Asien fick denna plats spelade inget lag från kontinenterna i huvudturneringen. Israel, som vann detta kval, hade nämligen inte spelat någon kvalmatch (deras motståndare hade av olika skäl dragit sig ur). En regel infördes då att varje lag måste spela minst en match för att kvalificera sig. Israel fick därför möta Wales och förlorade. Detta innebar att hela 12 lag från Europa kom att deltaga, på Afrikas och Asiens bekostnad.

Spelplatser

redigera
 
Det svenska herrlandslag i fotboll som tog silver vid VM 1958: på knä fr.v. Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Överst fr.v. Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nisse Liedholm.
 
Det silvermedaljerade svenska herrlandslaget i fotboll i VM 1958.

Turneringen spelades på relativt små anläggningar. Sverige hade nämligen tilldelats mästerskapet 1950, i en tid efter andra världskriget då infrastruktur kompenserade för mindre anläggningar.


  Sverige 1958
 
 
Sandviken
 
Västerås
 
Eskilstuna
 
Solna
 
Örebro
 
Norrköping
 
Uddevalla
 
Borås
 
Göteborg
 
Halmstad
 
Helsingborg
 
Malmö
Solna (Stockholm) Göteborg Malmö Eskilstuna
Råsunda
Kapacitet: 52 000
 
Ullevi
Kapacitet: 53 000
 
Malmö stadion
Kapacitet: 30 000
 
Tunavallen
Kapacitet: 20 000
 
Norrköping Sandviken Uddevalla Helsingborg
Idrottsparken
Kapacitet: 20 000
 
Jernvallen
Kapacitet: 20 000
 
Rimnersvallen
Kapacitet: 17 778
 
Olympia
Kapacitet: 16 000
 
Borås Halmstad Örebro Västerås
Ryavallen
Kapacitet: 15 000
 
Örjans vall
Kapacitet: 15 000
 
Eyravallen
Kapacitet: 13 000
 
Arosvallen
Kapacitet: 10 000
 

Kapacitetssiffrorna är från denna tid, ofta tagna från publikrekord som ofta är från 50/60-talet. Arenorna hade större kapacitet då, på grund av många fler ståplatser.

Spelartrupper

redigera

Deltagare

redigera
Grupp 1[2] Grupp 2[2] Grupp 3[2] Grupp 4[2]
 
Deltagare

Gruppspel

redigera

Grupp 1

redigera
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Västtyskland 3 1 2 0 7 5 +2 4
2   Nordirland 3 1 1 1 4 5 −1 3
2   Tjeckoslovakien 3 1 1 1 8 4 +4 3
4   Argentina 3 1 0 2 5 10 −5 2
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2   Nordirland 1 1 0 0 2 1 +1 2
3   Tjeckoslovakien 1 0 0 1 1 2 −1 0
8 juni 1958 Västtyskland   3 – 1   Argentina Malmö Stadion
19:00
Rahn   32′79′
Seeler   42′
Rapport Corbatta   3′
Malmö
Publik: 31 156
Domare: Leafe (England)

8 juni 1958 Nordirland   1 – 0   Tjeckoslovakien Örjans vall
19:00
Cush   21′
Rapport Halmstad
Publik: 10 647
Domare: Seipelt (Österrike)

11 juni 1958 Argentina   3 – 1   Nordirland Örjans vall
19:00
Corbatta   37′ (str.)
Menéndez   56′
Avio   60′
Rapport McParland   4′
Halmstad
Publik: 14 174
Domare: Ahlner (Sverige)

11 juni 1958 Västtyskland   2 – 2   Tjeckoslovakien Olympia
19:00
Schäfer   60′
Rahn   71′
Rapport Dvořák   24′ (str.)
Zikán   42′
Helsingborg
Publik: 25 000
Domare: Ellis (England)

15 juni 1958 Västtyskland   2 – 2   Nordirland Malmö Stadion
19:00
Rahn   20′
Seeler   78′
Rapport McParland   18′60′
Malmö
Publik: 21 990
Domare: Campos (Portugal)

15 juni 1958 Tjeckoslovakien   6 – 1   Argentina Olympia
19:00
Dvořák   8′
Zikán   17′39′
Feureisl   68′
Hovorka   81′89′
Rapport Corbatta   64′ (str.)
Helsingborg
Publik: 16 418
Domare: Ellis (England)

Omspel

Grupp 2

redigera
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Frankrike 3 2 0 1 11 7 +4 4
2   Jugoslavien 3 1 2 0 7 6 +1 4
3   Paraguay 3 1 1 1 9 12 −3 3
4   Skottland 3 0 1 2 4 6 −2 1
8 juni 1958 Frankrike   7 – 3   Paraguay Norrköpings Idrottspark
19:00
Fontaine   24′30′67′
Piantoni   52′
Wisnieski   61′
Kopa   70′
Vincent   83′
Rapport Amarilla   20′44′ (str.)
Romero   50′
Norrköping
Publik: 16 500
Domare: Gardeazabal (Spanien)

8 juni 1958 Jugoslavien   1 – 1   Skottland Arosvallen
19:00
Petaković   6′
Rapport Murray   49′
Västerås
Publik: 9 500
Domare: Wyssling (Schweiz)

11 juni 1958 Jugoslavien   3 – 2   Frankrike Arosvallen
19:00
Petaković   16′
Veselinović   63′88′
Rapport Fontaine   4′85′
Västerås
Publik: 12 000
Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

11 juni 1958 Paraguay   3 – 2   Skottland Norrköpings Idrottspark
19:00
Agüero   4′
  45′
Parodi   73′
Rapport Mudie   24′
Collins   74′
Norrköping
Publik: 12 000
Domare: Orlandini (Italien)

15 juni 1958 Frankrike   2 – 1   Skottland Eyravallen
19:00
Kopa   22′
Fontaine   44′
Rapport Baird   58′
Örebro
Publik: 13 500
Domare: Brozzi (Argentina)

15 juni 1958 Paraguay   3 – 3   Jugoslavien Tunavallen
19:00
Parodi   20′
Agüero   52′
Romero   80′
Rapport Ognjanović   18′
Veselinović   21′
Rajkov   73′
Eskilstuna
Publik: 12 000
Domare: Macko (Tjeckoslovakien)

Grupp 3

redigera
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Sverige 3 2 1 0 5 1 +4 5
2   Wales 3 0 3 0 2 2 0 3
2   Ungern 3 1 1 1 6 3 +3 3
4   Mexiko 3 0 1 2 1 8 −7 1
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2   Wales 1 1 0 0 2 1 +1 2
3   Ungern 1 0 0 1 1 2 −1 0
8 juni 1958 Sverige   3 – 0   Mexiko Råsundastadion
14:00
Simonsson   17′64′
Liedholm   57′ (str.)
Rapport Solna stad
Publik: 45 000
Domare: Latychev (Sovjetunionen)

8 juni 1958 Ungern   1 – 1   Wales Jernvallen
19:00
Bozsik   5′
Rapport J. Charles   27′
Sandviken
Publik: 20 000
Domare: Codesal (Uruguay)

11 juni 1958 Mexiko   1 – 1   Wales Råsundastadion
19:00
Belmonte   89′
Rapport I. Allchurch   32′
Solna stad
Publik: 25 000
Domare: Lemesic (Jugoslavien)

12 juni 1958 Sverige   2 – 1   Ungern Råsundastadion
19:00
Hamrin   34′55′
Rapport Tichy   77′
Solna stad
Publik: 40 000
Domare: Mowat (Skottland)

15 juni 1958 Sverige   0 – 0   Wales Råsundastadion
14:00
Rapport Solna stad
Publik: 35 000
Domare: Van Nuffel (Belgien)

15 juni 1958 Ungern   4 – 0   Mexiko Jernvallen
19:00
Tichy   19′46′
Sándor   54′
Bencsics   69′
Rapport Sandviken
Publik: 13 300
Domare: Eriksson (Finland)

Omspel

Grupp 4

redigera
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1   Brasilien 3 2 1 0 5 0 +5 5
2   Sovjetunionen 3 1 1 1 4 4 0 3
2   England 3 0 3 0 4 4 0 3
4   Österrike 3 0 1 2 2 7 −5 1
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2   Sovjetunionen 1 1 0 0 1 0 +1 2
3   England 1 0 0 1 0 1 −1 0
8 juni 1958 Brasilien   3 – 0   Österrike Rimnersvallen
19:00
Mazzola   37′85′
Nílton Santos   50′
Rapport Uddevalla
Publik: 17 778
Domare: Guigue (Frankrike)

8 juni 1958 Sovjetunionen   2 – 2   England Ullevi
19:00
Simonjan   13′
A. Ivanov   56′
Rapport Kevan   66′
Finney   85′ (str.)
Göteborg
Publik: 49 348
Domare: Zsolt (Ungern)

11 juni 1958 Brasilien   0 – 0   England Ullevi
19:00
Rapport Göteborg
Publik: 40 895
Domare: Albert Dusch (Tyskland)

11 juni 1958 Sovjetunionen   2 – 0   Österrike Ryavallen
19:00
Ilyin   15′
V. Ivanov   62′
Rapport Borås
Publik: 21 239
Domare: Jorgensen (Danmark)

15 juni 1958 England   2 – 2   Österrike Ryavallen
19:00
Haynes   56′
Kevan   74′
Rapport Koller   15′
Körner   71′
Borås
Publik: 15 872
Domare: Bronkhorst (Nederländerna)

15 juni 1958 Brasilien   2 – 0   Sovjetunionen Ullevi
19:00
Vavá   3′77′
Rapport Göteborg
Publik: 50 928
Domare: Guigue (Frankrike)

Omspel

Slutspel

redigera

Slutspelsträd

redigera
 
KvartsfinalerSemifinaler
Final
 
          
 
19 juni – Göteborg
 
 
  Brasilien1
 
24 juni – Stockholm
 
  Wales0
 
  Brasilien5
 
19 juni – Norrköping
 
  Frankrike2
 
  Frankrike4
 
29 juni – Stockholm
 
  Nordirland0
 
  Brasilien5
 
19 juni – Stockholm
 
  Sverige2
 
  Sverige2
 
24 juni – Göteborg
 
  Sovjetunionen0
 
  Sverige3
 
19 juni – Malmö
 
  Västtyskland1 Bronsmatch
 
  Västtyskland1
 
28 juni – Göteborg
 
  Jugoslavien0
 
  Frankrike6
 
 
  Västtyskland3
 

Kvartsfinaler

redigera
25 19 juni 1958 Sverige   2 – 0   Sovjetunionen Råsunda
19:00
Hamrin   49′
Simonsson   88′
Rapport Stockholm
Publik: 45 000
Domare: Leafe (England)

26 19 juni 1958 Frankrike   4 – 0   Nordirland Norrköpings Idrottspark
19:00
Wisnieski   22′
Fontaine   55′63′
Piantoni   68′
Rapport Norrköping
Publik: 12 000
Domare: Gardeazabal (Spanien)

27 19 juni 1958 Brasilien   1 – 0   Wales Ullevi
19:00
Pelé   66′
Rapport Göteborg
Publik: 25 000
Domare: Seipelt (Österrike)

28 19 juni 1958 Västtyskland   1 – 0   Jugoslavien Malmö Stadion
19:00
Rahn   12′
Rapport Malmö
Publik: 20 000
Domare: Wyssling (Schweiz)

Semifinaler

redigera
29 24 juni 1958 Brasilien   5 – 2   Frankrike Råsunda
19:00
Vavá   2′
Didí   39′
Pelé   52′64′75′
Rapport Fontaine   9′
Piantoni   83′
Stockholm
Publik: 27 000
Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

30 24 juni 1958 Sverige   3 – 1   Västtyskland Ullevi
19:00
Skoglund   32′
Gren   81′
Hamrin   88′
Rapport Schäfer   24′
Göteborg
Publik: 50 000
Domare: Zsolt (Ungern)

Bronsmatch

redigera
31 28 juni 1958 Frankrike   6 – 3   Västtyskland Ullevi
17:00
Fontaine   16′36′78′89′
Kopa   27′ (str.)
Douis   50′
Rapport Cieslarczyk   18′
Rahn   52′
Schäfer   84′
Göteborg
Publik: 25 000
Domare: Brozzi (Argentina)
32 29 juni 1958 Brasilien   5 – 2   Sverige Råsunda
15:00
Vavá   9′32′
Pelé   55′90′
Mário Zagallo   68′
Rapport   4′ Nils Liedholm
  80′ Agne Simonsson
Stockholm
Publik: 49 737[1]
Domare: Maurice Guigue (Frankrike)

VM-profiler

redigera

Skytteliga

redigera
1 Just Fontaine   Frankrike 13 mål
2 Pelé   Brasilien 6 mål
Helmut Rahn   Västtyskland 6 mål
4 Peter McParland   Nordirland 5 mål
Vavá   Brasilien 5 mål
6 Kurt Hamrin   Sverige 4 mål
Roger Piantoni   Frankrike 4 mål
Agne Simonsson   Sverige 4 mål
Lajos Tichy   Ungern 4 mål
Zdeněk Zikán   Tjeckoslovakien 4 mål

Världslaget

redigera

Följande lag röstades fram av 750 journalister:[förtydliga]

Harry GreggOrvar Bergmark, Nílton SantosJurij Vojnov, Bellini, Horst SzymaniakGarrincha, Didí, Raymond Kopa, Pelé, Nacka Skoglund

Övrigt

redigera

Bråket mellan Västtyskland och Sverige

redigera

Semifinalen mellan Västtyskland och Sverige ledde till ett bråk mellan de bägge länderna. Värdlandet hade organiserat hejaklacksledare som Lennart Nilsson och Håkan Westergren som sprang fram och tillbaka framför läktaren för att organisera ropen som skulle bära laget till guldet. Till en början hyllades företeelsen av de tyska fotbollstidningarna, men dessa hyllningar upphörde efter att Sverige hade mött Västtyskland i semifinalen i Göteborg. Under ett öronbedövande ljud från läktarna dominerade svenskarna de första 20 minuterna, men ledningsmålet gjordes dock av de regerande världsmästarna vilket sedan kvitterades i den 32:a minuten genom Nacka Skoglund. Dramatiken ökade i andra halvleken när den tyske försvararen Erich Juskowiak utvisades i 58:e minuten efter att han hade haft stora problem att stoppa sin motspelare Kurre Hamrin. 16 minuter senare fick tysken Fritz Walter lämna planen på grund av skada. Med elva mot nio man gjorde Gunnar Gren och Kurre Hamrin både 2–1 och 3–1 som betydde finalspel för svenskarna.

Efterspelet till semifinalen handlade om hejaklackarna som av tyska tidningar utmålades som delen av en internationell konspiration som ville se Västtyskland förlora, även om enskilda tidningar som Süddeutsche Zeitung snarare såg utvisningen av Juskowiak som den avgörande orsaken bakom förlusten. Även vanliga västtyskar instämde i tidningarnas fientlighet mot Sverige. I München fick svenska turister stå ut med förolämpningar, i en ryttarturnering i Aachen revs den svenska flaggan ner, i Kiel krävde man att mackägare skulle sluta sälja bensin till svenskar och i Hamburg gav man sig på den i vissa restauranger populära rätten "Schweden-Teller". Och även om den tyska ambassaden i Stockholm försökte släta över bråket och mediernas krig avtog så småningom så fortsatte tyska fotbollsförbundet att visa sin ilska mot Sverige när ordföranden Peco Bauwens sa att Västtyskland aldrig mer skulle spela en match mot Sverige vilket de heller inte gjorde under hans tid som ordförande. En symbolisk vänskapsmatch i Stockholm i november 1963 löste konflikten mellan båda länderna.[3]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] "Match report". Arkiverad 26 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine. fifa.com. Läst 7 mars 2015. (engelska)
  2. ^ [a b c d] ”1958 FIFA World Cup Sweden” (på engelska). Fifa. https://www.fifa.com/tournaments/mens/worldcup/1958sweden/match-center. Läst 10 juli 2021. 
  3. ^ Wiese, René, Blågula hejaklacken fick tyska hatet att koka, länk: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnAE9b/blagula-hejaklacken-fick-tyska-hatet-att-koka, publicerad: 23 juni 2018, hämtad: 9 juli 2018

Externa länkar

redigera