Kurt Roland "Kurre" Hamrin, född 19 november 1934 i Stockholm i Sverige, död 4 februari 2024 i Florens i Italien,[1][2] var en svensk fotbollsspelare. Han spelade – oftast som högerytter – i svensk och italiensk ligafotboll mellan 1952 och 1971. På 32 matcher med svenska landslaget gjorde han 17 mål.[3][4]

Kurt Hamrin
Kurt Hamrin (1970).jpg
Kurt Hamrin, 1970.
Personlig information
Fullständigt namnKurt Roland Hamrin
SmeknamnKurre
Födelsedatum19 november 1934
FödelseortStockholm, Sverige
Dödsdatum4 februari 2024 (89 år)
DödsortFlorens, Italien
Längd170 cm
PositionYttermittfältare
Juniorlag
1946–1947
1947–1948
1949–1951
Sverige Huvudsta IS
Sverige Råsunda IS
Sverige AIK
Seniorlag*
År
1952–1955
1956–1957
1957–1958
1958–1967
1967–1969
1969–1971
1972
Totalt
Klubb
Sverige AIK
Italien Juventus
Italien Padova
Italien Fiorentina
Italien AC Milan
Italien Napoli
Sverige IFK Stockholm
SM (GM)
62 0(54)
23 00(8)
30 0(20)
289 (150)
36 00(9)
22 00(3)
10 00(5)
472 (249)
Landslag
År
1953–1965
1954
Landslag
 Sverige
Sverige Sverige (ishockey)
SM (GM)
32 0(17)
2 00(?)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Det svenska silverlaget vid VM i fotboll 1958. Sigge Parling är knästående längst till höger. Övriga spelare är – på knä från vänster: Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Stående från vänster: Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nils "Nisse" Liedholm.
Kurt Hamrin efter att ha gjort mål mot Västtyskland i semifinalen i Fotbolls-VM 1958.
Hamrin 2015.
Hamrin i Napoli 1970.

Kurt Hamrin var Sveriges bäste högerytter under större delen av 1950- och 1960-talen.[5] Han var en av stjärnorna när Sverige gick till VM-final på hemmaplan 1958.[5] I semifinalen på Nya Ullevi gjorde han ett konstmål där han på egen hand gick igenom det västtyska försvaret och befann sig på kortlinjen varifrån han skruvade in bollen i mål – en klassiker bland svenska fotbollsmål, dock med god hjälp av Lennart Hylands målande radioreferat.[5]

Då tidningen France Football efter VM 1958 valde Årets bästa spelare i Europa fick Raymond Kopa från VM-bronslaget Frankrike och Europacupvinnarlaget Real Madrid flest röster, medan Hamrin kom på delad fjärde plats tillsammans med walesaren John Charles, som med Juventus vann skytteligan i Serie A under säsongen 1957-58. Förutom Hamrin har endast fyra andra svenskar placerat sig bland de fem bästa vid valet av Årets bästa spelare i Europa: Agne Simonsson (Örgryte) var femte 1959, Ove Kindvall (Feyenoord) fjärde 1969, Tomas Brolin (Parma) fjärde 1994 och Zlatan Ibrahimović (PSG) var fjärde 2013.

Karriär

redigera

Efter att ursprungligen ha spelat i Huvudsta IS debuterade Hamrin i AIK:s A-lag i en division 2-match ( nuvarande superettan) mot Hammarby IF.[5] Det blev fem säsonger i AIK innan han år 1956 flyttade till Italien och Juventus.[5] I Italien spelade han i fem olika klubbar:[5] Hans debut i serie A var den 16 september 1956 i matchen mot Lazio då Juventus vann med 3–0 på bortaplan.

Det blev stora framgångar i Italien och Hamrin vann Serie A med Fiorentina och AC Milan. [5] I Fiorentina blev han cupvinnarcupmästare 1961. I Milan blev han italiensk mästare år 1968 och samma år cupvinnarcupmästare efter en 2-0-seger mot Hamburger SV, båda målen av Hamrin. I Milan blev han också europacupmästare 1969. [5] Kurt Hamrin gjorde 190 mål i Serie A i Italien och är därmed efter Gunnar Nordahl den svensk som gjort flest mål i Italien.[5], samt är på nionde plats av de som gjort flest mål i Serie A.[6]

Hamrin representerade AIK även i bandy och ishockey och blev hedersledamot i föreningen 1991. På meritlistan återfinns två landskamper i ishockey. År 2000 blev han i omröstning utsedd till 1900-talets AIK-legend.[7]

Han anses vara en av de största utländska spelarna som kommit till italiensk fotboll. (È considerato uno dei più grandi calciatori stranieri approdati nel calcio italiano.)
napolitoday.it, 2024-02-04[8]

Memoarer

redigera

Kurt Hamrin utgav sina memoarer 1969 i boken Mina drömmars mål (Bonniers, 1969), där han skrev om barndomen och karriären från Huvudsta IS till AC Milan.[9] Han förklarade inledningsvis, att namnet Kurt var så kort att det i Sverige måste förlängas och att i Italien kunde de blott uttala efternamnet som "Amrin". De enda som kunde uttala Kurt Hamrin korrekt var tyskarna, trots att han påstods ha gjort dem så mycket ont i landskampssammanhang.

Privatliv

redigera

Kurt Hamrin var gift och hade fem barn. Han arbetade som försäkringsagent efter karriären och var bosatt i Florens.

Meriter

redigera

Klubbar

redigera

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Kurt Hamrin, la carriera del miglior marcatore della storia viola dopo Batistuta lanazione.it (italienska)
  2. ^ Kurre Hamrin död – legendaren blev 89 år expressen.se
  3. ^ "Spelarinformation". Aik.se. Läst 18 juni 2014.
  4. ^ "Kurt "Kurre" Hamrin". NE.se. Läst 18 juni 2014.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l] Johrén, Anders. ”500 AIKare”. AIK fotboll. Arkiverad från originalet den 25 december 2004. https://web.archive.org/web/20041225192917/http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?%2Ffotboll%2Fhistorik%2F500aikare%2Fkurthamr.html. Läst 21 mars 2011. ”Kurt Hamrin har varit med på listan över Europas bästa spelare (omröstning bland fotbollsjournalister från facktidningar över hela Europa) vid fem tillfällen 1957, 1958, 1960, 1961, 1962” 
  6. ^ https://fotbolldirekt.se/2016/07/21/fd-hemma-hos-kurre-hamrin-aik-ar-egentligen-allt-for-mig
  7. ^ ”500 AIK:are. Kurt Hamrin.”. Arkiverad från originalet den 25 december 2004. https://web.archive.org/web/20041225192917/http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?%2Ffotboll%2Fhistorik%2F500aikare%2Fkurthamr.html. Läst 15 augusti 2014. 
  8. ^ Addio 'all'uccellino' svedese, è morto Kurt Hamrin
  9. ^ Hamrin, Kurt (1969). Mina drömmars mål. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2. Stockholm: Bonnier. Libris 1682924 
  10. ^ ”Stora Grabbar”. Svenska Fotbollförbundet. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091029030950/http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/historia/historik-herrar/stora-grabbar/. Läst 21 mars 2011. 

Vidare läsning

redigera
  • Persson Gunnar, Andersson GeBe, red (1989). Svenska proffs. Stockholm: Strömberg/Brunnhage. sid. 144-149. Libris 7755715. ISBN 9186184369 

Externa länkar

redigera