Agne Simonsson

svensk fotbollsspelare och tränare

Tore Klas Agne Simonsson, född 19 oktober 1935 i Göteborg, död 22 september 2020 i Björkekärrs församling,[1] var en svensk fotbollsspelare och fotbollstränare som räknas som en av Sveriges främsta spelare genom tiderna. Han är till dags dato den enda svenske mannen som spelat i Real Madrid.[2]

Agne Simonsson
Agne Simonsson, 1960.
Personlig information
Födelsedatum19 oktober 1935
FödelseortGöteborg, Sverige
Dödsdatum22 september 2020 (84 år)
DödsortBjörkekärrs församling
Tröjnummer9
PositionAnfallare
Seniorlag*
År
1953-1960
1960–1961
1961–1962
1963–1970
Totalt
Klubb
Sverige Örgryte IS
Spanien Real Madrid
Spanien Real Sociedad
Sverige Örgryte IS
SM (GM)
42 0(25)
3 00(1)
22 00(8)
120 0(80)
187 (114)
Landslag
År
1957–1967
Landslag
 Sverige
SM (GM)
51 0(27)
Uppdrag som tränare
1971–1972
1977–1982
1983–1986
1988–1990
Sverige Örgryte IS
Sverige BK Häcken
Sverige Örgryte IS
Grekland Iraklis
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Det svenska herrlandslaget i fotboll, som den 28 maj 1961 segrade med 4-0 över Schweiz. I det svenska laget ingick följande spelare – stående från vänster: Bengt "Fölet" Berndtsson, Torbjörn Jonsson, Åke "Bajdoff" Johansson, Agne Simonsson, Rune Börjesson, Lennart Backman. Knästående frän vänster: Olle "Lill-Lappen" Hellström, Orvar Bergmark, Bengt "Zamora" Nyholm, Lennart Wing och Gösta "Knivsta" Sandberg.

Biografi redigera

Simonsson växte upp i Gamlestaden i Göteborg,[3] och kom fram som center (anfallare) i Örgryte IS[4] under 1950-talet och debuterade snart i landslaget.[5] Under VM-slutspelet på hemmaplan 1958 tillhörde Simonsson de mest lysande spelarna med sina fyra mål under turneringen, bland annat i finalen[6] mot Brasilien. Han är tillsammans med Nils Liedholm och Hanna Ljungberg en av tre svenska fotbollsspelare någonsin som gjort mål i en VM-final.[7]

1959 tilldelades han såväl Guldbollen som Svenska Dagbladets guldmedalj ("Bragdguldet") efter två mål i landskampen mot England som gav en historisk vinst på Wembley Stadium (3-2).[8] Efter matchen kallades han för "The King of Wembley".

Under en period var han proffs i spanska storklubben Real Madrid[9] men hade svårt att ta en ordinarie plats i det stjärnspäckade laget och lånades ut till Real Sociedad. Så småningom återvände han till Örgryte där han avslutade karriären.

Simonsson ledde BK Häcken till serieseger i Division III Nordvästra Götaland 1977.[10] 1985 ledde Agne Simonsson som tränare fram Örgryte IS till SM-guld efter finalsegern mot IFK Göteborg i dåtidens slutspel.

Då Simonsson var hyllad guldtränare och ÖIS även följande säsong låg på slutspelsplats, valde ÖIS-ordföranden Ingvar Fast att degradera Simonsson från A-lags- till ungdomstränare. Simonsson sade då upp sig och ägnade sig åt sitt arbete som fastighetsmäklare men fick ganska omgående ett tränaranbud från grekiska proffslaget Iraklis. Han blev dess dittills högst betalde tränare och dess framgångsrikaste någonsin.[11]

Trots misslyckandet i Real Madrid återstår Agne Simonsson som en av Sveriges bästa spelare genom tiderna. Han hade en fantastisk blick för spelet, perfekt teknik, kyla i trängda lägen och förmågan att alltid sätta lagets bästa främst vilket gjorde honom till en utmärkt speldirigent. Dessutom var han extremt målfarlig, hans huvudspel var utmärkt, han sköt kanske inte hårdast men kompenserade det med list och precision. Klart att Alfredo di Stefano blev orolig.
– Aftonbladet, [12]

Agne Simonsson är gravsatt i minneslunden på Kvibergs kyrkogård.[13]

Bildgalleri redigera

Meriter redigera

  • 51 A-landskamper/27 mål 1957-1967.
  • Guldbollen 1959
  • Bragdguldet 1959
  • VM-silver: 1958
  • Invald 2008 i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 30.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/allsvenskan/agne-simonsson-dod-blev-84-ar/
  2. ^ Ohlsson, Fredrik (8 januari 2009). ”Fint sällskap”. ÖIS supporterklubb Balders Hage. http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=360262&context=. Läst 4 augusti 2010. 
  3. ^ Skarback, Sören (1997). Göteborg : 777 frågor & svar. Göteborg: Tre böcker. sid. 156. Libris 7592994. ISBN 91-7029-335-X 
  4. ^ "Örgryte IS" (lagbild) Rekord-Magasinet nr 20, 1956, sista sidan, Cirkelförlagets tryckeri, Göteborg 1956
  5. ^ "Säg det med ett leende : Så spelar Agne", Sporten i dag 1959-60, sid 10-13. Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1959.
  6. ^ Jan Muhr: "VM" Tidningen Se nr 27, 1958, sid 19-29 (sid 21: "Agne Simonsson rann igenom") Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1958.
  7. ^ Sören Skarback: "Agne Simonsson, biskopens idol", Örgryte & Härlanda Posten nr 3, 2018, sid 6.
  8. ^ Berndt Egerbladh "Jag minns mitt 50-tal" sid 207, Bra Böcker, Höganäs & Trevi, Stockholm 1992, ISBN 91-7133-108-5
  9. ^ Agne Simonsson: "Vad kan jag mer begära?", Sporten i dag 1960-61, sid 106-109, Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1960.
  10. ^ Fotboll 1977. sid. 190. ISSN 0347-2752 
  11. ^ Elmer Eliasson: "Skönt att slippa sandlådan : Agne visar mycket stolt upp sina bästa lirare", Göteborgs-Posten 22 november 1988, sid 42. Läst 8 augusti 2018.
  12. ^ ”1959: Agne Simonsson, Örgryte”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1959.html. Läst 6 juni 2009. 
  13. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning redigera

  • Persson Gunnar, Andersson GeBe, red (1989). Svenska proffs. Stockholm: Strömberg/Brunnhage. sid. 164-167. Libris 7755715. ISBN 9186184369 

Externa länkar redigera

Företrädare:
Richard Dahl
Svenska Dagbladets guldmedalj
Agne Simonsson
1959
Efterträdare:
Jane Cederqvist