Svenska språköar i Finland
I ett finlandssvenskt sammanhang betyder vanligtvis begreppet svensk språkö en ort som juridiskt sett är enspråkigt finsk men som har en betydande svensk minoritet. Att orten i fråga har en svensk skola ses i regel som ett minimikrav för att orten skall betraktas som en svensk språkö.[1][2]
Översikt
redigera
De fyra städerna Tammerfors, Kotka, Björneborg och Uleåborg ses som Finlands traditionella språköar, men svenska skolor finns i ytterligare tolv officiellt enspråkigt finska kommuner.[2][3] De fyra traditionella språköarna har ett svenskt förvaltningsarv i kombination med tidigare industri, handel och migration vilket har lett till en bestående svenskspråkig befolkning på orterna. Minoriteten på dessa orter är stor nog att kunna upprätthålla en gemenskap med bland annat identitet, skola och fritidsaktiviteter och den språkliga infrastrukturen innebär att orten har ett svenskspråkigt utbildningssystem som täcker alla nivåer från daghem till gymnasium[3].
På samtliga språköar är finska emellertid det vanligaste umgängesspråket även på de svenska skolorna och en mycket stor andel av dessa skolors elever kommer ifrån finsk- eller tvåspråkiga hem vilket stundom orsakar pedagogiska problem. På exempelvis Björneborgs svenska samskola kom endast 5 % av eleverna ifrån enspråkigt svenska hem, år 2010[3] (jmfr språkbad). Kodväxling mellan svenska och finska är utbredd bland de svenskspråkiga på språköarna.[4] En identitär skillnad mellan språköarna och Svenskfinland är att åtminstone eleverna på språköarna i högre grad ser sig själva som svenskspråkiga snarare än finlandssvenskar[5].
Andelen svenskspråkiga på språköarna har, i likhet med Finland som helhet, minskat under 1900-talet (se förfinskning). En fjärdedel av Uleåborgs invånare var svenskspråkiga 1879, år 1900 hade andelen minskat till bara 6 % och sedan 1979 uppgår de till bara omkring 300 personer.[6] Kotkas svenskspråkiga befolkning har minskat från 16 % på 1890-talet (1920-talet 8 % och 1950-talet 3 %, idag ca 1 %).[7] I början av 1900-talet var lite mer än 5,5 % av Tammerfors befolkning svenskregistrerade [8]. Även Björneborg har följt denna utveckling.[9]
| Stad | Antal svenskspråkiga | Total folkmängd (2021) | Andel svenskspråkiga |
|---|---|---|---|
| Tammerfors | 1 321 | 244 223 | 0,54 % |
| Kotka | 495 | 51 241 | 0,96 % |
| Björneborg | 477 | 83 482 | 0,57 % |
| Uleåborg | 474 | 209 551 | 0,22 % |
Före detta språköar
redigeraViborg i Karelen var en svensk språkö fram till andra världskriget då staden överläts till Sovjetunionen.[10] Även Torneå var under senare hälften av 1700-talet en språkö efter att ha genomgått en kraftig försvenskning, främst beroende på intensiva handelsförbindelser med Stockholm; hantverkarna och borgarna var vid denna tid svenskspråkiga, även om det så kallade småfolket fortsatt var finskspråkigt.[11]
S:t Karins
redigeraBland språköarna intar S:t Karins en särställning på grund av sin höga andel svenskspråkiga. Därför pågår nu (2015) en diskussion om huruvida svenskan ska bli ett officiellt språk i staden på frivillig väg.[12] Det huvudsakliga argumentet som framförts mot att göra svenskan ett officiellt språk är ökade kostnader[13].
Nya språköar
redigera| Ort | Antal svenskspråkiga | Total folkmängd (2021) | Andel svenskspråkiga |
|---|---|---|---|
| S:t Karins | 1 664 | 35 497 | 4,68 % |
| Tusby | 572 | 39 718 | 1,44 % |
| Salo | 592 | 51 400 | 1,15 % |
| Vichtis | 490 | 29 239 | 1,67 % |
| Nurmijärvi | 542 | 44 127 | 1,22 % |
| Kervo | 464 | 37 232 | 1,24 % |
| Hyvinge | 431 | 46 880 | 0,91 % |
| Lahtis | 505 | 120 027 | 0,42 % |
| Kouvola | 288 | 80 454 | 0,35 % |
| Jyväskylä | 293 | 144 473 | 0,20 % |
| Tavastehus | 252 | 67 971 | 0,37 % |
| Varkaus* | 41 | 19 973 | 0,20 % |
Svenska skolan i Varkaus var nedläggningshotad och stängdes 2019.[14].
Språkprov
redigeraTammerforsdialekt inspelat år 2005. Se filens info för transkribering. [15]
Pyttisdialekt inspelat år 1973 av Anton Falk.[16]
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ [a b c] ”Språköar”. Magma. http://magma.fi/wp-content/uploads/2019/06/80.pdf.
- ^ [a b] Camilla Lindberg, red (2020). ”Språköar”. Rum för alla – Folktingets arbete för svenskan i Finland under 100 år. Helsingfors: Svenska Finlands folkting. sid. 68. ISBN 978-952-9700-61-5
- ^ [a b c] Kovero, Camilla (2011). Språk, identitet och skola II : barn och ungdomar i svenska skolor i olika språkliga miljöer. Rapporter och utredningar / Utbildningsstyrelsen. Utbildningsstyrelsen. ISBN 978-952-13-4939-3. https://docplayer.se/storage/49/25531920/1584643327/Ujf_nfYXhbtV4wbD1Or9GA/25531920.pdf. Läst 19 mars 2020 Arkiverad 19 mars 2020 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Henricson, Sofie. ”Där svenskan möter finskan”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2012/08/dar-svenskan-moter-finskan.
- ^ ”Det svenskspråkiga skolsystemet i Finland”. kieliverkosto.fi. 18 oktober 2013. Arkiverad från originalet den 13 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150713074920/http://www.kieliverkosto.fi/article/att-utveckla-en-jyvaskylaidentitet-undervisning-pa-svenska-i-en-finskdominerad-miljo/. Läst 14 maj 2015.
- ^ ”Den lilla svenska minoriteten i Uleåborg”. Svenska Yle. 13 juni 2014. https://svenska.yle.fi/artikel/2014/06/13/den-lilla-svenska-minoriteten-i-uleaborg. ”1879 var en fjärdedel av Uleåborgs invånare svenskspråkiga, 1900 bara 6 % och 1979 är de c. 300.”
- ^ Henricson, Sofie (april 2005). ”"Ingen pratar svenska här" – om svenskan på språköarna”. sprakbruk.fi. https://www.sprakbruk.fi/-/-ingen-pratar-svenska-har-om-svenskan-pa-sprakoarna. ”Fram till 1902 var det officiella språket i Kotka svenska, varefter stadsförvaltningen godkändes som tvåspråkig, då även finskspråkiga arbetare blivit invalda. Tack vare arbetarrörelsen och generalstrejken 1905 fick den finskspråkiga majoriteten utökade rättigheter. År 1906 blev stadens officiella språk finska. Den svenskspråkiga andelen av befolkningen har kontinuerligt sjunkit. På 1890-talet utgjorde de svenskspråkiga 16 % av befolkningen, på 1920-talet 8 % och på 1950-talet 3 %.”
- ^ Svenska Finlands folktings rapport Finlandssvenskarna 2012
- ^ ”Björneborg återupptäcker sitt svenska kulturarv”. Svenska Yle. 22 mars 2013. https://svenska.yle.fi/artikel/2013/03/22/bjorneborg-aterupptacker-sitt-svenska-kulturarv. ”Under de senaste hundra åren har ändå andelen svenskspråkiga sjunkit stadigt och i dag talar endast en halv procent av invånarna svenska som modersmål”
- ^ Lindberg, Johan: Viborg i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ Ilkka Mäntylä: "Torneå - staden". I: Olof Hederyd och Yrjö Alamäki (red.): Tornedalens historia II: Från 1600-talet till 1809. Haparanda 1992, s. 181-264, här s. 252.
- ^ ”Hoppet om ett tvåspråkigt S:t Karins lever”. Svenska Yle. 25 augusti 2015. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/25/hoppet-om-ett-tvasprakigt-st-karins-lever.
- ^ ”Inte ännu S:t Karins…”. Åbo Underrättelser. 25 juni 2015. Arkiverad från originalet den 30 september 2015. https://web.archive.org/web/20150930124548/http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/06/inte-annu-st-karins.html. Läst 29 september 2015.
- ^ ”Varkaus lägger ned svensk skola”. Hufvudstadsbladet. 17 december 2013. Arkiverad från originalet den 8 april 2014. https://web.archive.org/web/20140408224340/http://hbl.fi/nyheter/2013-12-17/543381/varkaus-lagger-ned-svensk-skola. Läst 8 april 2014.
- ^ ”Intervju med äldre kvinna och äldre man från Tammerfors (2005)”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 2005. https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2098_2005%253A166. Läst 8 mars 2023.
- ^ ”Äldre inspelning från Pyttis (1969)”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 1969. https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1973%253A71. Läst 8 mars 2023.
Vidare läsning
redigera- Svenska ortnamn i Finland : med finska motsvarigheter (3. uppl). Helsingfors. 1963. Libris 472928. https://runeberg.org/sveortfin/
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör språkprov i Svenska språköar i Finland.
![[1]](http://magma.fi/images/stories/finlandskarta_2013.gif){kind=link}