Öppna huvudmenyn

Sixten David Sparre

svensk friherre och generalmajor

Sixten David Sparre, född 20 april 1787 i Hjälmsänga i nuvarande Värnamo kommun, död 22 april 1843 i Stockholm, var en svensk friherre och generalmajor. Han var farbror till landshövdingen Knut Sparre.

Sixten David Sparre
Sixten David Sparre i uniform, Frack m/1833, för Svea Livgarde med kraschan för Svärdsorden, dess riddartecken och Stanislausordens kraschan på bröstet, över höger axel bärandes Svärdsordens band. Bredvid Sparre ses hans bicorne och i bakgrunden syns Svea Livgardes gamla kaserner vid Fredrikshovs slott. Troligen utförd av Fredric Westin.
Titlar
Tidsperiod 1810-1823
Utnämnd av Karl XIII
Tidsperiod 1823 - 1843
Utnämnd av Karl XIV Johan
Tidsperiod 1827-1840
Utnämnd av Karl XIV Johan
Yrke Militär
Övrigt arbete Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Försvarsgren Kungliga Armén
Land Sverige
Tjänstetid ca. 1805 - 1843
Grad Generalmajor i armén
Enhet Jönköpings regemente
Livregementets grenadjärkår
Befäl Upplands regemente
Svea Livgarde
Slag/krig Dansk-svenska kriget 1808-1809
Sjätte koalitionskriget
Fälttåget mot Norge
Utmärkelser Svärdsorden
Sankt Stanislausorden
Personfakta
Född 20 april, 1787
Hjälmsänga
Nationalitet Sverige Sverige
Död 22 april 1843 (56 år)
Stockholm
Begravd Riddarholmskyrkan
Frälse/adelsätt Sparre
Far Carl Gustaf Sparre
Mor Carolina Maria Ehrenpohl
Familj
Gift 17 juli, 1810
Stockholm
Make/maka Carolina Sofia Amalia Eleonora Lewenhaupt
Barn Sigrid Sparre

BiografiRedigera

Han var son till kaptenen Carl Gustaf Sparre (1750–1808) och Carolina Maria Ehrenpohl. Han blev förare vid Jönköpings regemente redan som 6-åring 1793, och han blev utnämnd till fänrik vid Livregementets grenadjärer 1805. Sparre utmärkte sig i Dansk-Svenska kriget 1808 i Norge. Sparres regemente tvingades efter en intensiv strid att kapitulera, men Sparre vägrade gå med på detta och bröt med några man igenom fiendens linjer, och tog sig tillbaka till den svenska armén. Sparre hade då redan rapporterats som död i strid, men fick vid sin återkomst både Svärdsorden samt befordran till andre löjtnant.[1]

Det berättas att då Sparre kom till godset Nygård för att fria till sin blivande fru, troligen år 1809 eller 1810, så blev han igenkänd av betjänten. Denne hade sett Sparre uppträda inkognito som spelman på ett bondbröllop utanför Lofta. Sparre hade nämligen efter en duell i Stockholm rest ifrån staden på ett fartyg. På godet blev han nu igenkänd av betjänten som berättade detta för Sofia Lewenhaupt som blev mycket road av historien.[2]

1812 befordrades han till kapten vid sitt regemente och han deltog i fälttågen i Tyskland 1813. Sparre deltog även i Fälttåget mot Norge 1814 i samband med Napoleonkrigen. 1814 begärde han avsked från sitt regemente men fick stanna som brigadadjutant vid sin gamla brigad. Han befordrades till major vid sitt gamla regemente 1817 samt utnämndes senare samma år till bataljonschef vid Smålands infanteri-bataljon.

Under denna tid hade Sparre även fått en civil befattning då han 1810 hade utnämnts till kammarherre hos drottningen, Hedvig Elisabeth Charlotta. 1818 utnämndes han till adjutant hos Karl XIV Johan för att 1821 befordras till överstelöjtnant. Han blev kabinettskammarherre och överste i armén 1823. 1825 blev han överste och chef för Upplands regemente (1825-1837). 1827 blev han Generaladjutant för att 1837 utnämnas till sekundchef vid Svea livgarde (1837-1843) samt befordrad till generalmajor i armén. 1837 utnämndes han även till Förste adjutant hos Konungen. Därmed blev han även chef för Konungens adjutant- och ordonnansofficerskår. Han uppskattades av Karl XIV Johan på grund av sitt utseende och sätt.

Sparre dog den 22 april 1843. Begravningen skedde den 4 maj samma år i Jacobs kyrka och han är begravd i Riddarholmskyrkan. Vid begravning spelade regementspastorn Carl Olof Gravallius ett egenkomponerat verk för harpa.[3]

FamiljRedigera

Han var gift med grevinnan Sofia Amalia Eleonora Lewenhaupt och far till drottning Josefinas hovfröken Sigrid Sparre (1825–1910), beryktad för sin romans med Karl XV. Genom äktenskapet med grevinnan Lewenhaupt kom han i besittning av herrgården Nygård i Lofta socken i Småland som han dock tvingades sälja 1833 för 180 000 riksdaler banco till hertigen Athanase Fouché. Han uppges ha varit festglad och en passionerad spelare som förslösade sin hustrus förmögenhet.[4]

Utmärkelser[5][6]Redigera

  • Riddare av Svärdsorden - 30 juli, 1808
  • Kommendör av Svärdsorden - 28 januari, 1837
  • Riddare av 1:a klass av rysk-polska Sankt Stanislausorden - 12 juni, 1838
  • Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden - 6 februari, 1843

BilderRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [Boken om tjust, första delen. 1912, sid 64.]
  2. ^ [Svenska Slott och Herresaäten vid 1900-talets början. Nordisk Familjebok, Stockholm, 1909.]
  3. ^ Levande musikarv.
  4. ^ [Boken om tjust, första delen. 1912, sid 65.]
  5. ^ Svenska adelns ättar-taflor, Gabriel Anrep, 1858, sid 48
  6. ^ ”Post - och Inrikes tidningar, 24 april 1843.”. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171028201658/http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:322031. Läst 28 oktober 2017.