Smålands grenadjärkår
Smålands grenadjärkår (№ 7) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade åren 1812–1901. Förbandsledningen var förlagd i Ränneslätt, omkring 2 kilometer väster om Eksjö.[2][3][4]
| Smålands grenadjärkår (№ 7) | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Smålands grenadjärkår |
| Datum | 1812–1901 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | 2. arméfördelningen [a] |
| Föregångare | Smålands dragonregemente |
| Efterföljare | Karlskrona grenadjärregemente |
| Storlek | Bataljon |
| Högkvarter | Ränneslätt |
| Förläggningsort | Ränneslätt |
| Färger | Rött och gult |
| Marsch | "Finska rytteriets marsch" (okänd) [b] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Historik
redigeraSmålands grenadjärkår bildades den 22 april 1812 som Smålands dragonregementes infanteribataljon, det efter att infanteribataljon blivit avskiljt från Smålands dragonregemente. Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 7 Smålands dragonregementes infanteribataljon.[5] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades Liv- och hustrupperna. Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[6]
År 1824 antogs namnet Smålands grenadjärbataljon. Den 27 oktober 1888 antogs namnet Smålands grenadjärkår.[2] Genom försvarsreformen 1901 kom kåren den 31 december 1901 att upphöra som självständigt förband. Istället kom den tillsammans med Blekinge bataljon den 1 januari 1902 att bilda Karlskrona grenadjärregemente.[3]
Ingående enheter
redigeraKompanier
redigeraFörbandet var indelt i västra Småland, men övades på Ränneslätt vid Eksjö. Förbandets fyra kompanier utgjorde ursprungligen de fyra skvadroner om 125 rusthåll vardera som 1812 avskiljdes från Smålands dragonregemente.[7][8]
| Namn | Ungefärligt indelningsområde |
|---|---|
| 1. Livkompaniet | Västra härad (Under de första åren benämnt Vrigstads kompani.) |
| 2. Östra härads kompani | Södra delen av Östra härad och några angränsande socknar |
| 3. Sunnerbo kompani | Västra halvan av Kronobergs län och sydligaste delen av Östbo härad |
| 4. Jönköpings kompani | Västra halvan av Jönköpings län |
Förläggningar och övningsplatser
redigeraSmålands grenadjärkår övades på Ränneslätt som anses vara den svenska militära övningsplats som varit i bruk längst tid, från 1686 och framåt.[2]
Förbandschefer
redigera- 1887–1894 Knut af Klinteberg
- 1894–1901 Robert Rydbeck
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Galleri
redigera-
Uniformer för Smålands dragonregemente åren 1779-1849 och Smålands grenadjärbataljon åren 1812-1850. -
Uniformer för Smålands infanteribataljon (till vänster) och Konungens eget värvade regemente cirka 1825. -
Regementets uniformer cirka 1840. -
Regementets uniformer vid mitten av 1860-talet. -
Soldat vid regementet iförd kapott vid 1860-talets mitt.
Se även
redigeraReferenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 2. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 2. arméfördelningen.
- ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1895. Marschen användes även av Smålands husarregemente åren 1890–1927, och av Norrbottens regemente från 1916.[1]
Noter
redigera- ^ Sandberg (2007), s. 10
- ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 45-46
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 9
- ^ Kjellander (2003), s. 276
- ^ von Konow (1987), s. 19
- ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
- ^ Berg (1975), s. 325
- ^ Numreringen enligt ”Smålands Kavalleri-regemente (tidigare Smålands Ryttare)”. Kronobergs Genealogiska Förening. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525102810/http://www.genealogi.se/kgf/soldater/dragon_grenadjer.htm. Läst 17 maj 2011.
Tryckta källor
redigera- Berg, Lars Otto, red (1975). Kungl. Smålands husarregementes historia. Eksjö: Föreningen Smålandshusarers redaktionskommitté. Libris 258818
- Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Vidare läsning
redigeraExterna länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Smålands grenadjärkår.
