Öppna huvudmenyn
För andra betydelser, se Lärka (olika betydelser)

Sånglärka (Alauda arvensis) är en fågel i familjen lärkor. Den förekommer i Eurasien och Nordafrika, i öppna landskap och ofta på och kring jordbruksmark. Fågeln livnär sig på insekter och frön. Den är känd för sin sång och har på svenska tidigare ofta benämnts lärka.

Sånglärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Feldlerche.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteAlauda
ArtSånglärka
A. arvensis
Vetenskapligt namn
§ Alauda arvensis
AuktorLinné, 1758
Ett sånglärkebo med ägg.
Ett sånglärkebo med ägg.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Sånglärkan är på ovansidan gråbrunspräcklig med ljusa fjäderkanter. Halsen och bröstet är vita, med gul anstrykning och täta, svartaktiga fläckar som slutar tvärt mot den ostreckade buken som är vit med svagare gul anstrykning. Ovansidan av vingpennorna är svartaktiga med rödbruna kanter och ovansidan av vingen har en vitaktig bakkant, medan undersidan av vingen är gråvit Stjärten är trefägad: de yttersta pennorna är i olika grad vita, sedan följer svarta pennor medan de mellersta pennparen är brunaktiga.

Lärkan mäter 16–18 centimeter på längden, har ett vingspann på 30–36 centimeter och väger 33–45 gram. Sånglärkan framför sin drillande sång under spelflykt då lärkan ryttlar högt upp i luften för att långsamt sänka sig ned mot marken.

Systematik och utbredningRedigera

SystematikRedigera

Sånglärkan häckar i stora delar av Palearktis till största delen söder om polcirkeln och förutom i ökenområden. Merparten är flyttfåglar. Men i områden i västra Europa, så långt norr ut som Irland och utmed merparten av dess sydliga utbredningsområde förekommer den året om. Många av de nordliga flyttfåglarna övervintrar i dessa sydligare häckningsområden medan de sydligare populationerna drar sig ännu längre söderut om vintern och återfinns bland annat kring Medelhavet i norra Afrika, på Arabiska halvön, i Iran, Pakistan och Afghanistan och i nordöstra Kina.

Sånglärkan delas in i ett tiotal underarter med följande utbredning:[2]

Underarten scotica inkluderas ofta i arvensis samt guillelmi i sierrae.[3][4]

Underarten japonica har tidigare urskilts som egen art alternativt förts till mindre sånglärka (Alauda gulgula). Det finns indikationer på att det förekommer en sympatrisk utbredning mellan japonica och arvensis i Yagashiri, väster om norra Hokkaido[5]. Sibley & Monroe (1990) kategoriserar japonica som en egen art.

Sånglärkan är härdig och stannar om hösten kvar så länge vädret tillåter det. Den flyttar både dag- och nattetid och på våren återvände den till sina nordliga häckningsplatser innan all snö har smält som en av de första flyttfåglarna.

Introducerade populationerRedigera

Individer från Storbritannien har introducerats till ett område nära Vancouver i Alaska där arten nu har etablerats.[6] Den har också introducerats till delstaten Victoria i södra Australien i början av 1850-talet och till andra delar av södra Australien under åren som följde.[7] Den är idag vanlig i området kring Melbourne och på Tasmanien, i sydöstra South Australia och södra delarna av New South Wales. Sånglärkan betecknas inte som invasiv i Australien då den inte anses utgöra något ekonomiskt eller ekologisk hot mot landets biotop. Populationen i Australien häckar från september till januari.

Andra försök till introduktion har skett till öarna i Sankta Helena, Ascension och Tristan da Cunha i södra Atlanten vid minst tre tillfällen under 1800-talet och till Hawaii och Nya Zeeland.

Sånglärkan i SverigeRedigera

Denna lärka häckar allmänt ända upp i Lappland. Dess främsta häckningsbiotop är klövervallar och gräsängar vilket gör att den blir mer sällsynt norr om odlingsgränsen.

Sånglärkan anländer ofta till Sverige redan i februari-mars. I september-november flyttar de i Sverige häckande sånglärkorna till Västeuropa. Ett fåtal övervintrar dock i södra Sverige.

EkologiRedigera

Sånglärkan häckar på åkrar, slätter, hedar och stäpp och är i stora delar av sin utbredning starkt knuten till kulturlandskapet. Den livnär sig på insekter och frön. Den äldsta individ som åldersbestämts med hjälp av ringmärkning var drygt 10 år.[källa behövs]

HäckningRedigera

I näringsrika områden kan sånglärkan förekomma i glesa kolonier men vanligast är att de häckar enskilt. Sånglärkan bygger sitt bo av gräs på marken, och honan lägger tre till sex ägg som kläcks efter runt elva dygn. Äggen har en grågrön botten och är täckta av bruna fläckar. Honan ruvar äggen ensam. Ungarna lämnar boet ännu ej flygga efter tio dagar. Sånglärkan lägger vanligen två kullar per år.

Sånglärkan och människanRedigera

Status och hotRedigera

Den globala populationen av sånglärka bedöms inte som hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC). Dock finns det många populationer som är hotade. Under de senaste 40 åren har antalet sånglärkor i Europa mer än halverats.[8] Sedan 1940- och 50-talet har lärkan minskat i Sverige. I 2010 års rödlista upptogs den som nära hotad (NT).[9]

LärkrutorRedigera

För att bidra till en positiv utveckling för sånglärkan förekommer det olika projekt. Lantbrukare i exempelvis Storbritannien och Sverige har fått ersättning för att lämna osådda ytor på åkrar där sånglärkor kan landa och hitta mat - så kallade lärkrutor.[8] Det skapar den variation som fågeln behöver och kan bidra till att vända den negativa trenden. Antalet revirhävdande lärkor ökar med upp till 60 procent på fält med lärkrutor.[8] I Sverige är arbetet med lärkrutor ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet, WWF, BirdLife Sverige och Lantmännen.[8]

I kulturenRedigera

Sånglärkan är omskriven i en mängd prosa, lyrik och musik. Engelskspråkiga exempel är To a Skylark av Percy Bysshe Shelley, The Lark Ascending av George Meredith och Skylarks av Ted Hughes. På svenska skrev bland annat Johan Ludvig Runeberg Lärkan 1870[10] och i sången Alla fåglar kommit re'n, vilket är den svenska översättningen av Alle Vögel sind schon da från 1835 av Hoffmann von Fallersleben, förekommer den kända strofen Lärkan drillar högt i skyn.

NamnRedigera

Tidigare har den över hela Sverige ofta bara kallats för lärka.[11]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ BirdLife International 2016 Alauda arvensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2017.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ VAURIE (1959)
  6. ^ David Allen Sibley, The Sibley Guide to Birds, 2000
  7. ^ Neville W. Cayley, What bird is that?, 2000
  8. ^ [a b c d] ”Rapport om lärkrutor maj 2018”. https://lantmannen.com/siteassets/documents/02-vart-ansvar-jord-till-bord/klimat-och-natur/lantbrukare_for_larkor_rapport_maj2018.pdf. Läst 16 augusti 2019. 
  9. ^ Artdatabankens rödlista 2010[död länk]
  10. ^ http://runeberg.org/runeberg/1/larkan.html
  11. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:220

KällorRedigera

  • Nordisk familjebok, Uggleupplagan (1904-1926), artikeln "Lärkor"
  • Casta, Stefan & Jonsson, Roland (1989) Fåglar om våren, ISBN 91-46-15559-7
  • Svensson, L., Mullarney, K. & Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the world, CD-rom

Externa länkarRedigera