Öppna huvudmenyn

Karl Runar Börje Martholm, född i Södertälje 20 augusti 1937, är en svensk skådespelare.

Runar Martholm
FöddKarl Runar Börje Martholm
20 augusti 1937 (82 år)
Södertälje, Sverige Sverige
MakaLena Martholm
(g. 1963-)
IMDb SFDb

Innehåll

BiografiRedigera

Martholm har medverkat i olika film- och teaterföreställningar 1965-1986.

Han gifte sig 1963 med Lena Dahlberg (f. 1942)[1] med vilken han har fyra barn.

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1965 Soldaten Svejk
Karl Larsen
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Kejsarens nya kläder
Per Edström och Carl-Axel Dominique
Ernst Günther Norrköping-Linköping stadsteater
C. A. Rolander Fallet Oppenheimer
Heinar Kipphardt
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
Herr Fancy
Arthur Johansson
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
Regissören Huset
Werner Aspenström
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
1966 En soldat Muren
Tankred Dorst
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Erasmus Montanus
Ludvig Holberg
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Erland Jansson Gertrud
Hjalmar Söderberg
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1967 Hönsöga O du milda vilda väst eller Det blåser i sassafrasträden
René de Obaldia
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Walter Den sönderslagna krukan
Heinrich von Kleist
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Människan och hans hustru
Inga Lindsjö
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Pastor Evans Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
1968 Marat Löftet
Aleksej Arbuzov
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Marius Fanny
Marcel Pagnol
Bertil Norström
Lars Gerhard Norberg
Norrköping-Linköping stadsteater
Nils Olsson Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Blått och skärt
Ingrid Sjöstrand ocih Siv Widerberg
Riber Björkman Norrköping-Linköping stadsteater
1969 Malcolm Lille Malcolm och hans kamp mot eunuckerna
David Halliwell
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
1970 Skärpt bevakning
Jean Genet
Kaj Ahnhem Helsingborgs stadsteater[2]
Hemmet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Kaj Ahnhem Helsingborgs stadsteater[3]
Ben Mathissen
Harold Pinter
Kaj Ahnhem Helsingborgs stadsteater[4]
1971 Len Räddad
Edward Bond
Kaj Ahnhem Helsingborgs stadsteater[5]
Göte Tillståndet
Kent Andersson och Bengt Bratt
Stellan Olsson Helsingborgs stadsteater[6]
Pojken Vid läglig lägenhet
Maisie Mosco
Martin Söderhjelm Helsingborgs stadsteater[7]
1972 Vildanden
Henrik Ibsen
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater[8]
Skymningsbaren
Arthur Koestler
Stellan Olsson Helsingborgs stadsteater[9]
Fruar på vift
Georges Feydeau
Lars-Levi Læstadius Helsingborgs stadsteater[10]
1973 Heinrich Faust Faust
Johann Wolfgang von Goethe
HansKarl Zeiser Helsingborgs stadsteater[11]
1974 Tartuffe Tartuffe
Molière
HansKarl Zeiser Helsingborgs stadsteater[12]
1975 Sjung vackert om kärlek
Gottfried Grafström
Claes Thelander Helsingborgs stadsteater[13]
1979 Vi betalar inte, vi betalar inte
Dario Fo
Hans Polster Helsingborgs stadsteater[14]
1980 Simon Able Rävspel
Larry Gelbart
Per Möller-Nielsen Helsingborgs stadsteater[15]
1981 0700 – Enligt order
Tom Kempinski
Tom Deutgen Helsingborgs stadsteater[16]
Leva loppan
Georges Feydeau
Henning Moritzen Helsingborgs stadsteater[17]
1982 Svejk i Andra världskriget
Bertolt Brecht
Hans Polster Helsingborgs stadsteater[18]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Familj och data”. Dagens Nyheter: s. 32. 25 augusti 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-08-25/230/32. Läst 14 juni 2018. 
  2. ^ Hans Axel Holm (28 februari 1970). ”Tre västkustpremiärer: Becket, Genet och Klima”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-02-28/57/14. Läst 13 juni 2018. 
  3. ^ Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 18 april 1970. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-04-18/104/18. Läst 13 juni 2018. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (19 oktober 1970). ”Folklig Puntila: neurotisk buskis”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-19/284/19. Läst 2 december 2017. 
  5. ^ Bengt Jahnsson (8 april 1971). ”Svag Hamlet i Malmö, stark Växjöensemble”. Dagens Nyheter: s. 13. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-04-08/96/13. Läst 14 juni 2018. 
  6. ^ Leif Zern (19 oktober 1971). ”'Tillståndet' i Helsingborg: Stellan Olssons regi vinner i längden”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-19/284/14. Läst 14 juni 2018. 
  7. ^ Hans Axel Holm (1 december 1971). ”Komedi dåligt vapen i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-12-01/326/18. Läst 2 december 2017. 
  8. ^ Ruth Halldén (11 mars 1972). ”'Vildanden' i Helsingborg: Ambitiös men inte fläckfri”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-11/69/16. Läst 14 juni 2018. 
  9. ^ Ruth Halldén (8 maj 1972). ”Praktfulla enskildheter i ojämn Koestler”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-08/124/16. Läst 15 juni 2018. 
  10. ^ Ruth Halldén (2 september 1972). ”Tungfotad fars i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-09-02/238/15. Läst 15 juni 2018. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (26 oktober 1973). ”Goethes 'Faust': Stor framgång för de unga i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-10-26/291/26. Läst 15 juni 2018. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (9 november 1974). ”'Tartuffe' – bortspelad”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-09/305/24. Läst 15 juni 2018. 
  13. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 10. 4 januari 1975. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-01-04/3/10. Läst 15 juni 2018. 
  14. ^ Ruth Halldén (22 september 1979). ”God farsafton”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 16 juni 2018. 
  15. ^ Ruth Halldén (14 maj 1980). ”Usel personinstruktion”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-05-14/131/20. Läst 16 juni 2018. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018. 
  17. ^ Ruth Halldén (7 maj 1981). ”Platt Feydeau i Helsingborg: Är talfel roligt?”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-07/122/23. Läst 16 juni 2018. 
  18. ^ Mauritz Edholm (7 april 1982). ”Osäker och övertydlig”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-04-07/95/24. Läst 16 juni 2018. 

KällorRedigera

Externa länkarRedigera