Stockholm Pride

årlig festival i Stockholm med inriktning till HBTQ-personer i slutet av juli och början av augusti
(Omdirigerad från Pride-låten)

Stockholm Pride, Pridefestivalen, är en årligen återkommande festival i Stockholm som främst riktar sig till HBTQ+-personer (homo- och bisexuella, transpersoner och queera m.m.). Den har hållits sedan 1998 och äger normalt rum vecka 31, vilken brukar infalla i månadsskiftet juli/augusti. Under festivalveckan pågår aktiviteter i hela Stockholm.

Stockholm Pride
Dykes on Bikes leder prideparaden nedanför Stockholms slott under Pride Parade 2010.
PlatsStockholm, Sverige Sverige
TidpunktAugusti
År1998
TypFestival för HBTQ+-personer

Festivalen och en stor del av dess innehåll arrangeras av Föreningen Stockholm Pride, ofta i samarbete med andra organisationer.

Beskrivning redigera

Pride House hålls bland annat föreläsningar, workshops, debatter, musik- och teaterframträdanden, konstutställningar och liknande.

I Pride Park hittar man en mångfald utställare, intresseorganisationer, politiska partier, företag och så vidare, samt aktiviteter av olika slag och ett omfattande scenprogram.

Pride City samlar olika aktiviteter som är utspridda i hela länet. Men också andra aktiviteter där bland annat gallerior gett utrymme för utställningar, information och aktiviteter relaterat till HBTQ+ för allmänheten mm.

Pride Parade är för många festivalens höjdpunkt och inträffar på lördagen under festivalveckan. Stockholm Pride Parade är Skandinaviens största Prideparad och har blivit Stockholms största folkfest och går genom centrala staden. Paraden har över 50 000 deltagare och runt 500 000 åskådare bestående av stockholmare och turister från hela världen. Alla slags människor deltar; HBTQ-are och sympatisörer, unga och gamla, funktionshindrade och elitidrottare. Den gemensamma nämnaren är glädjen och människosynen - alla människors lika värde.[1]

Historik redigera

Pridefestivalen firas på flera platser världen över, till minne av polisprovocerade upplopp bland homosexuella i New York sommaren 1969, som gått till historien som händelserna på Stonewall Inn. I Sverige hålls den första pride-demonstrationen i Örebro den 15 maj 1971 av lokal förening (Gay Power Club) där ett av kraven var "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra". RFSL Stockholm, Lesbisk Front, Homosexuella socialister och RFSU anordnade den 3 september 1977 Homosexuella frigörelsedagen och året därpå anordnades en manifestation med samma namn. Från 1979 blev namnet Homosexuella frigörelseveckan,[2] vilken senare bytte namn till homoveckan, och övergick under 1980-talet till att bli en bredare folkfest.

I Europa startades Europride som firades i olika länder varje år. 1998 firades Europride i Stockholm och året efter fortsatte man med ett liknande arrangemang lokalt, under benämningen Stockholm Pride, som sedan dess vuxit i omfattning år efter år. År 2008 var Stockholm Pride värd för EuroPride en andra gång och år 2018 för tredje gången.

 
Prideparaden genom Stockholm 2009.

Under Stockholm Pride har det blivit allt viktigare för de politiska partierna att synas. Samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna har deltagit. Dessutom har allt fler intresseorganisationer, myndigheter och fackförbund valt att deltaga, både med utställningar, seminarier och i det stora avslutande paradtåget. I det avslutande Pride Parade under 2014 var det extra mycket politiskt deltagande från respektive partier, då kommun-, landstings- och riksdagsval infaller en månad senare. För första gången någonsin deltog en svensk statsminister i prideparaden – Fredrik Reinfeldt.

Motgångar redigera

Genom åren har festivalen gått igenom både kriser och konflikter. Under tidigt 2000-tal reagerade vissa i hbt-rörelsen på att Stockholm Pride blivit för kommersiellt och arrangerade under ett par år motfestivalen Stockholm Shame.

Under 2003 års festival angrep den högerextremistiska organisationen Nationaldemokratisk Ungdom prideparaden, se priderättegången. Det var dock inte första gången. Tidigare manifestationer mot pridefirandet, framförallt från enstaka kristna grupperingar, har varit i form av demonstrationer.

År 2011 riskerade festivalen av att gå i konkurs efter att ha haft fritt inträde för alla besökare till festivalsområdet i Kungsträdgården.[3]

År 2016 infiltrerade vänsteranarkister tillhörande det ”rosa-svarta blocket” Prideparaden i syfte att propagera för sin egen sak.[4]

År 2017 lämnade psykologen Haydar Adelson ordförandeskapet för Stockholm Pride och Euro Pride 2018 i protest mot att styrelsen för Stockholm Pride inte polisanmält en hög chef inom HBTQ-rörelsen som anklagas för sexköp av en minderårig.[5]

År 2020 blev festivalen inställd på grund av Coronavirusutbrottet 2019–2021 och ersattes istället av ett elektroniskt evenemang.

Delar redigera

Pride House redigera

Pride House gick 2011 under benämningen Pride Sergel, men bytte sedan tillbaka till sitt ursprungliga namn. Fokus ligger på seminarier, paneldebatter, workshops, film och teater om HBTQ-frågor.

Under vissa år sedan 2004 har det funnits en scen på Pride House för uppträdanden av svenska och internationella queerartister. År 2006 hölls världens första partiledardebatt om hbtq-frågor på Pride House.[6]

Lokal och invigningstalare för Pride House redigera

Pride Park redigera

 
Emil Almén och Clara Henry leder invigningskvällen i Pride Park för Stockholm Pride 2023.

Pride Park är ett avgränsat festivalområde som åren 1998 till 2009 låg i Tantolunden och år 2010 var förlagd till området framför Sjöhistoriska museetLadugårdsgärde. År 2011 flyttade Pride till Kungsträdgården och gjorde samtidigt en satsning som bland annat inkluderade fritt inträde. Året därpå, 2012, flyttade Pride Park tillbaka till Tantolunden och tog återigen inträde. Sedan 2013 har Pride Park varit förlagt på Östermalms IP. I Pride Park finns scener, företags- och föreningstält, öltält och andra arrangemang. Bland annat har det blivit tradition att bjuda in kända Melodifestivals- och eurovisionsstjärnor under torsdagen på den så kallade schlagerkvällen.[15]

Pride Parade redigera

 
Pride Girls under Prideparaden 2019.

Paraden genom Stockholms gator startar årligen från en central plats i innerstan klockan 13. Det brukar ta drygt tre timmar innan de sista deltagarna har anlänt till slutmålet som är Östermalms IP. Något som bidrar till mångfalden är att deltagarna i tåget är allt ifrån enskilda till organisationer, företag, föreningar och politiska partier som stödjer HBTQ+-rörelsen. En forskarundersökning från 2014 visade att mindre än en procent av deltagarna röstade på Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna. Sex av tio deltagare var kvinnor, och lite mindre än hälften var heterosexuella. Åtta av tio var födda i Sverige, och var tredje tog ett spontanbeslut att ansluta i tåget.[16][17]

Teman och invigningstalare för Stockholm Pride redigera

På senare år har varje festival fått ett tema, kring vilket många av festivalens arrangemang kretsar.

Pride Anthem redigera

Pride-låten är en låt som varje år väljs ut att representera Stockholm Pride.

Ordförande redigera

  • 1998–2000: Tony Irving
  • 2000: Maria Sjödin
  • 2000–2002: Mats Nordström
  • 2002–2004: Anders Selin
  • 2004–2005: Håkan Steenberg
  • 2005–2007: Ulrika Westerlund
  • 2007–2008: Sofia Sjöö
  • 2008–2009: Jonah Nylund
  • 2009–2010: Claes Nyberg
  • 2010–2012: Pär Viktorsson Harrby
  • 2012–2014: Peter Rimsby
  • 2014–2016: Sandra Ehne
  • 2016–2017: Christian Valtersson
  • 2017: Haydar Adelsohn
  • 2017–2019: Britta Davidson
  • 2019–2022: Vix Herjeryd
  • 2022-2024: Fredrik Saweståhl
  • 2024-.... Michal Budryk

Galleri (politiker i Prideparaden 2014) redigera

Referenser redigera

  1. ^ ”Pride Parade”. Stockholm Pride. http://www.stockholmpride.org/festivalen/pride-parade/. Läst 29 juli 2016. 
  2. ^ Magnus Wennerhag: Pride kommer till Sverige. En resa i två etapper, sid. 19f.
  3. ^ Tobias Brandel (5 december 2011). ”Dags för Pride att kasta in handduken”. SvD. https://www.svd.se/dags-for-pride-att-kasta-in-handduken. Läst 26 juli 2018. 
  4. ^ Josephine Freje (28 juni 2016). ”Det okända hotet mot Sveriges Prideparader”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/det-okanda-hotet-mot-sveriges-prideparader/. Läst 26 juli 2018. 
  5. ^ ”Haydar Adelson lämnar Pride i protest”. Psykologen. 2017. http://psykologtidningen.se/2017/12/18/haydar-adelson-lamnar-pride/. Läst 27 juli 2018. 
  6. ^ ”Världens första partiledardebatt om hbt-frågor”. QX. 4 augusti 2006. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928005154/http://www.qx.se/nyheter/artikel.php?artikelid=4562. 
  7. ^ ”LO stöttar Pride med 300 000”. https://www.qx.se/nyheter/2874/lo-stottar-pride-med-300-000/. 
  8. ^ ”Prides politiska spjutspets invigd”. Stockholm Pride. 27 juli 2009. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110815183356/http://www.stockholmpride.org/Journal/Arkiv-2009/mandag/artiklar/Invigning-av-House/. 
  9. ^ http://www.mynewsdesk.com/se/stockholm_pride/pressreleases/invigning-av-stockholm-pride-2011-666102
  10. ^ https://www.youtube.com/watch?v=GP5NEP_hqPs
  11. ^ http://www.qx.se/pride/24318/stark-oppning-med-vassa-tal
  12. ^ http://www.qx.se/pride/26905/hen-ar-arets-pridetalare
  13. ^ ”Timbuktu är årets invigningstalare Stockholm Pride Festival 2015 | Stockholm Pride Pressrum”. press.stockholmpride.org. Arkiverad från originalet den 11 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160611144402/http://press.stockholmpride.org/2015/07/timbuktu-ar-arets-invigningstalare-stockholm-pride-festival-2015/. Läst 20 maj 2016. 
  14. ^ ”Invigningstalare Stockholm Pride 2023 – Dåtid möter nutid och framtid – Stockholm Pride”. 21 juli 2023. https://www.stockholmpride.org/invigningstalare-stockholm-pride-2023-datid-moter-nutid-och-framtid/. Läst 11 augusti 2023. 
  15. ^ ”Pride tillbaka till Tanto”. Dagens Nyheter. 31 januari 2012. http://www.dn.se/sthlm/pride-tillbaka-i-tanto. 
  16. ^ Philip Ottosson (1 augusti 2015). ”Prideparaden 2015 i bilder!”. QX. http://www.qx.se/pride/29326/prideparaden-2015-i-bilder. Läst 30 juli 2016. 
  17. ^ Anton Assarsson (26 juli 2015). ”Nästan hälften hetero i Pridetåg”. SvD. http://www.svd.se/nastan-halften-hetero-i-pridetag. Läst 30 juli 2016. 
  18. ^ ”Dildorado - United fruit (Pride anthem)”. https://www.youtube.com/watch?v=qZ69nJIeQTk. Läst 10 november 2023. 

Externa länkar redigera