Praktand[2] (Mareca falcata) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3] Den häckar i nordöstra Asien och övervintrar i Indien.

Praktand
Status i världen: Nära hotad[1]
Falcated duck 1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMareca
ArtPraktand
M. falcata
Vetenskapligt namn
§ Mareca falcata
AuktorGeorgi, 1775
Synonymer
Anas falcata
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Praktanden är en relativt stor simand, 46–54 centimeter lång. På håll verkar praktanden helt grå, men på närmare håll gör hanens dräkt skäl för sitt namn: mörkgrönt huvud (förutom vit haka) med flack panna och fyllig nacke, kricklik gul fläck på stjärtens sida och långa lieformade tertialer.[4] Honan är lik en stjärtandhona med breda vingar, men har vattrad undersida. När den flyger syns en mörk vingspegel.

LäteRedigera

Från hanen hörs en tvåstavig vissling, "foo-ee", ibland följt av strävare ljud. Honan har ett hest kvackande.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Praktanden är en flyttfågel som häckar från östra Sibirien och Mongoliet till norra Japan. Den övervintrar i Indien.[3] Praktand har på grund av hannens vackra fjäderdräkt tidigare hålls i fågeldammar i Europa. I Sverige har den påträffats vid tre tillfällen: april 1853 i Skellefteå, december 1916 till februari 1917 i Stockholms ström samt 16 maj till 23 juni 2014 i VästerstadsvikenÖland.[6] Det kan dock inte uteslutas att det rört sig om förrymda fåglar.

SläktestillhörighetRedigera

DNA-studier visar att praktandens närmaste släkting är snatterand och tillsammans bildar de en grupp med bläsänder.[7] Tidigare placerades de i släktet Anas, men sedan 2017 bryts de ut i släktet Mareca av de internationellt ledande taxonomiska auktoriteterna.[1][3][8][9] Birdlife Sveriges taxonomikommitté behåller dock ännu dessa i Anas.

EkologiRedigera

Praktanden häckar från maj till juli nära översvämmade ängar och sjöar i låglänta dalgångar, både i öppen och delvis skogklädd mark.[1] Den övervintrar inåt landet i sötvattensmiljöer, mindre ofta i kustlaguner.[1] Fågeln födosöker på simänders vis genom att snappa efter vegetation inte långt under ytan.[1] Ibland betar den i vattennära gräsmarker eller på åkrar.[1]

 
Praktandens ägg.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men är relativt fåtalig och minskar dessutom i antal.[1] Det får internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera arten som nära hotad.[1] Tidigare uppskattades världspopulationen till 35 000 individer, men sentida räkningar visar att den är betydligt högre, möjligen fler än totalt 89 000 individer.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] Birdlife International 2012 Mareca falcata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 408. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  6. ^ Praktand, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  8. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  9. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkarRedigera