Wikipedia

Bläsand

fågelart i familjen änder

Bläsand (Mareca penelope) är en simand som häckar i de nordligare områdena av Europa och Asien, främst på taiga, men även mer sällsynt vid kuster och slättsjöar längre söderut. Den är en flyttfågel som övervintrar längre söderut, främst vid kusten. Den är ganska allmän över stora delar av sitt utbredningsområde. Bläsanden är en medelstor and där den adulta hanen har rödbrunt huvud och beige bläs i pannan vilket givit arten dess svenska namn.

Bläsand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Sårbar[2]
Status i Finland: Sårbar[3]
Hane bläsand.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMareca
ArtBläsand
M. penelope
Vetenskapligt namn
§ Mareca penelope
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Synonymer
Anas penelope

Den häckar främst i öppna våtmarker, slättsjöar eller långsamrinnande större floder och övervintrar i saltare, men skyddade habitat. Paret häckar enskilt eller i små grupper men under flyttningen och i vinterkvarteren uppträder arten i stora flockar. Boet är en uppskrapning i marken och placeras i närheten av vatten. Den lägger en kull om året som vanligtvis består av åtta till nio ägg vilka honan ruvar i cirka 24–25 dygn. Det är också honan som ensam tar hand om ungarna som blir flygga efter 40–45 dagar.

Den adulta fågeln lever nästan uteslutande av vegetarisk föda men juvenilen tar även animalisk föda som snäckor och vatteninsekter. IUCN kategoriserar bläsanden som livskraftig (LC).

Utseende och läte

redigera
 
Honfärgad bläsand. Antingen hona eller hane i eklipsdräkt.

Bläsanden är en medelstor and med en längd på 42–50 cm och ett vingspann 75–87 cm.[4] Den har kort hals och ett förhållandevis stort och runt huvud, och spetsig stjärt. Den har en liten ljusgrå näbb med svart underdel och svart näbbnagel. I häckningsdräkt är hanen vattrad i mörkgrått och vitt på ovansidan och på sidorna, med svart stjärt, mörkgrön vingspegel och med en kritvit fläck på ovansidan vingen. Bröstet är rosaaktigt, buken vit, och huvudet är rödbrunt med en beige bläs i pannan. I eklipsdräkt är hanen mer lik honan. Den adulta honan och juvenilen har brunt huvud, vattrad brungrå rygg, rostbrunt bröst och kroppssida och vit buk. Vingovansidan är gråvattrad och saknar hel det vita fältet som hanen uppvisar.[4]

Den är lik den närbesläktade amerikanska bläsanden och då speciellt i honfärgad eller juvenil dräkt, men skiljs ifrån denna då den amerikanska arten har ett ljusare grått huvud där den mörka ögontrakten framträder på ett tydligare sätt. Den amerikanska bläsanden har även en mer kontrastrik fjäderdräkt och uppvisar en tydligare vit "armhåla" än bläsanden, vars "armhåla" brukar vara gråare.[4]

Bläsanden är en ljudlig and. Hanen har en karaktäristisk klar stigande vissling som avslutas med en kort torr drill. Honan har ett lågt skorrande läte som påminner om karr-karr-karr.[4]

Systematik och utbredning

redigera

Bläsanden beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné i hans verk Systema naturae under artens nuvarande vetenskapliga namn.[5] Den är mycket närbesläktad med amerikansk bläsand (Mareca americana) som den ibland hybridiserar med. Bläsanden delas, trots sitt stora utbredningsområde, inte upp i några underarter utan är monotypisk.

Bläsanden är en flyttfågel som häckar i sjöar i taigaområdena på Island, i norra Europa och norra Asien, men även mer sällsynt utmed kuster och i slättsjöar längre söderut.[4] Den övervintrar mestadels vid kusten på Island, i Storbritannien, utmed Västeuropas och Nordafrikas kuster, utmed Nilen, vid Svarta- och Kaspiska havet, i Indien, Sydostasien och Japan. Ett mindre antal övervintrar också utmed Kanadas och USA:s västkust.[6]

Den lämnar häckningsområdena i september och når vinterkvarteren i oktober och november. Vårflytten påbörjas i mars och april och de når de nordligaste häckningsområdena i andra halvan av maj.[1]

Släktestillhörighet

redigera

Tidigare placerades amerikansk bläsand i släktet Anas, men efter genetiska studier[7][8] bryts sedan 2017 bläsänderna, snatterand och praktand ut i släktet Mareca av de internationellt ledande taxonomiska auktoriteterna.[1][9][10][11] Svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté följde efter 2022.[12]

Ekologi

redigera
 
Adult bläsandshane i typisk häckningsmiljö.
 
Bläsandens ägg.

Biotop

redigera

Bläsanden häckar främst i öppna våtmarker, slättsjöar, långsamrinnande större floder, och mer sällsynt vid laguner och saltare våtmarker. Den föredrar biotoper som är omgivna av öppen skog, gärna jordbruksbygd, i vattendrag med riklig undervattensvegetation, och flytande och uppstickande vegetation. Arten undviker tundra, tät skog, bergsområden och snabbt strömmande vattendrag. Utanför häckningstiden lever den i kustnära saltare, men skyddade miljöer.[1]

Häckning

redigera

De häckar i enskilda par eller i små grupper.[1]Boet, som består av en uppskrapning i marken, göms väl i närheten av vatten, exempelvis i en tuva. Bläsanden lägger bara en kull om året och den lägger vanligtvis 8–9 gulvita ägg i maj eller juni, men kullar på 6–15 ägg förekommer. Honan ruvar äggen i cirka 24–25 dygn och det är också honan som ensam tar hand om ungarna som blir flygga efter 40–45 dagar.[6] Efter häckning stannar de i häckningsområdet och genomgår en ruggning som gör dem flygoförmögna. Under ruggningen bildar de mindre flockar. Hanen ruggar redan från slutet av maj till juli, medan honan först ruggar ifrån slutet av juli till början av september.[1] Utanför häckningstid är den mycket social, och under flyttningen och i vinterkvarteren uppträder den i stora flockar. I Nordamerika bildar den flockar med amerikansk bläsand.

Föda

redigera

Den adulta bläsanden lever nästan uteslutande av en vegetarisk kost. Den snappar efter undervattensvegetation som inte finns för långt under vattenytan och äter flytande och uppstickande vegetation. Den betar också gräs och örter som den finner längs strandkanten, och bandtång vid havet. Till skillnad från de adulta fåglarna är juvenilerna i behov av animalisk föda som snäckor och vatteninsekter.

Status och hot

redigera

Bläsanden förekommer över ett mycket stort område, den globala populationen är mycket stor och trots att populationstrenden är sjunkande så verkar minskningen inte vara så pass dramatisk att den bedöms som hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN bläsanden som livskraftig (LC).[1]

Status i Sverige

redigera

Bläsanden har tidigare bedömts som livskraftig i Sverige. Från och med 2020 års rödlista listar dock Artdatabanken den som sårbar grundat på att arten tros minska relativt kraftigt i antal, i genomsnitt med 40% de senaste 18 åren.[13][14] 2018 uppskattades det svenska beståndet till 17 000 par.[15]

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e f g] BirdLife International 2020 Mareca penelope . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 28 februari 2023.
  2. ^ ”Rödlistning 2020 av bläsand”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Mareca-penelope-102931. Läst 19 mars 2022. 
  3. ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av bläsand – Anas penelope” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.26360. Läst 22 mars 2022. 
  4. ^ [a b c d e] Svensson et al. 2009.
  5. ^ Linnæus, Carolus (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiæ. (Laurentii Salvii). sid. 126 
  6. ^ [a b] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Johnson, K.P., and M.D. Sorenson (1999), Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): A comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116, 792-805.
  8. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  9. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  10. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  11. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  12. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  13. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Artfakta om bläsand, ArtDatabanken, Martin Tjernberg 2005.
  15. ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2022. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i fjällvärlden? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2023-02-20

Källor

redigera
  • Svensson, Lars; Grant, Peter J.; Mullarney, Killian; Zetterström, Dan (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 26–27. ISBN 978-91-7424-039-9 
  • Sibley, David Allan (2000). National Audubon Society: The Sibley guide to Birds. sid. 85. ISBN 0-679-45122-6 

Externa länkar

redigera


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bläsand&oldid=55900778”