Per Myrberg

svensk skådespelare
Ej att förväxla med Per Morberg.

Per Nils Myrberg, född 11 juli 1933 i Oscars församling i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare och sångare.

Per Myrberg
Per Myrberg, 1961.
Per Myrberg, 1961.
FöddPer Nils Myrberg
11 juli 1933 (87 år)[1]
Sverige Oscars församling, Stockholm, Sverige
MakaMargot Land (1953–1960)
Barbro Myrberg (1960–1976)
Sara Larsson (2003–)
Betydande roller
Baron Carl-Gustaf Urse i Hedebyborna
William MacFie i Saltön
IMDb SFDb

BiografiRedigera

BakgrundRedigera

Per Myrberg är son till stadsarkitekten Nils Myrberg och sångerskan Eva-Lisa Lennartsson[2][3], systerson till Lars Lennartsson och Birgit Lennartsson och kusin till Eva Möller samt barnbarn till Torsten Lennartsson. Vidare var brodern Martin Myrberg gift med vetenskapsjournalisten Gunilla Myrberg.

KarriärRedigera

Per Myrberg hade till en början planer på att bli jazzmusiker men kom in vid Dramatens elevskola 1955 och examinerades 1957. Han har därefter varit verksam vid denna scen med tillfälliga gästspel på scener som Lilla Teatern (1962–1963) som han drev tillsammans med Helena Brodin, Björn Gustafson och Monica Nielsen, Scala (1967), Stockholms Stadsteater (1968) och Folkan.

Myrberg är en mångsidig skådespelare och artist med kabaréframträdanden och gjorde sig också känd när han 1964–1965 låg etta på Svensktoppen i fyrtio veckor med sången "34:an". Han har senare också framträtt på operascenen i Sven David Sandströms "Staden" (1998), och även varit flitigt sysselsatt med dubbning av animerad film. Repertoarbredden framgår också av alla scen-, TV och filmroller som spänner mellan komedi och tragedi, från filmdebuten som Erik i Värmlänningarna (Göran Gentele, 1957) till senare karaktärsroller. Här finns komiska roller som i Adam och Eva (Åke Falck, 1963), tragikomiska som i Jan Halldoffs Myten (1966) och mer dramatiska som pojkvännen i Vilgot Sjömans Älskarinnan (1962), greven i Alf Sjöbergs Ön (1966) och rektorn i Vilgot Sjömans äktenskapsdrama Garaget (1975). Några av de mer minnesvärda gestalterna inom TV-mediet ligger mycket inom det tragikomiska facket, som Gunnar i Det var då... (1989) eller den alkoholiserade baronen Urse i TV-serien Hedebyborna (1978).

2000-talet har Myrberg medverkat i bland annat TV-serierna Saltön (2005) och Gynekologen i Askim (2007). Han har även en roll i The Girl with the Dragon Tattoo (David Fincher, 2011).

Han erhöll Riksteaterns stipendium 1956, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1978, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium 1988, den kungliga medaljen Litteris et artibus 1988 och O'Neillstipendiet 1996.

PrivatlivRedigera

Per Myrberg var gift första gången 1953–1960 med Margot Land (1931–2005), omgift Hellberg.[4] Andra gången var han gift 1960–1976 med författaren Barbro Myrberg (1933–1993)[4] och fick sönerna Patrik (född 1962) och Fredrik Myrberg (född 1963).[2] Tillsammans med Madeleine Stenström (1946–1995),[4] dotter till Urban Stenström, fick han dottern Sofia Stenström (född 1978).[3] Tredje gången gifte han sig 2003 med Sara Larsson (född 1961), med vilken han har en son (född 1992).[5]

Priser och utmärkelserRedigera

Diskografi i urvalRedigera

Singel

EP

LP

Filmografi i urvalRedigera

År Titel Notering
1957 Värmlänningarna
1960 Domaren
1961 Pongo och de 101 dalmatinerna Röst till Roger i originaldubbningen
Lustgården
1962 Älskarinnan
1963 Adam och Eva
1965 Kattorna
1966 Ön
Myten
Made in Sweden
1969 Solens tempel Röst till kommissarien och inkahövdingen i originaldubbningen
1970 Aristocats Röst till Thomas O´Malley
1974 En handfull kärlek
1975 Garaget
1977 Paradistorg
1982 Den enfaldige mördaren
1986 Resan till Amerika Röst
1987 Malacca
Svart gryning
1989 Den lilla sjöjungfrun Röst till Sebastian
1990 Hemligheten
Honungsvargar
1991 Rock-A-Doodle Röst
1995 Alfred
2001 Atlantis – En försvunnen värld Röst till Preston Whitmore
2002 Asterix & Obelix: Uppdrag Kleopatra Berättarröst
2003 Atlantis – Milos återkomst Röst till Preston Whitmore
Chess
2011 The Girl with the Dragon Tattoo
2013 Tyskungen
2015 I nöd eller lust

TV i urvalRedigera

År Titel Notering
1958 Äventyr med gammal bil
1961 Eurydike
Dacke
Ett resande teatersällskap
Taggen
1962 På jakt efter lyckan
Värmlänningarna
1969 Tigerlek
1970 En lille dosis Strindberg - eller selvforsvarets brutale kunst
Reservatet
1972 Alberte
Spöksonaten
1973 Revisorn
Kontrollanten
1977 Kalkonen
1978 Järnspisrum
Strandfyndet TV-serie
Hedebyborna TV-serie
1980 Hyenan ler faktiskt inte...
1981 Babels hus TV-serie
1983 Spanarna TV-serie
Mannen utan själ
1984 Rosmersholm
1985 Nya Dagbladet TV-serie
1986 De två saliga
1987 Paganini från Saltängen TV-serie
Svart gryning
1988 Månguden
1989 Det var då... TV-serie
1991 Din vredes dag TV-serie
Kopplingen TV-serie
1993 Rosenbaum TV-serie
1994 Fallet Paragon TV-serie
19992000 Rederiet TV-serie
2003 Spung TV-serie
20052010 Saltön TV-serie
20072011 Gynekologen i Askim TV-serie
2007 Svensson, Svensson TV-serie
2008 Livet i Fagervik TV-serie
20102015 Babar och Badous äventyr Röst i TV-serie
2016 Gentlemen & Gangsters TV-serie
2018 Bonusfamiljen TV-serie[källa behövs]

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1956 Ornilfe Dramaten
1958 Rodolpho, Marcos bror Utsikt från en bro
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1960 Laertes Hamlet
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
1961 Konstantin Måsen
Anton Tjechov
Ingmar Bergman Dramaten[6]
1963 Unge Prochazka,
son till en slaktare
Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Sune Stark Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[7]
1967 Jaques Flickan i Montreal
Lars Forssell
Jackie Söderman Dramaten
1973 Gösta Berling Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1976 Den maskerade herrn Längtan
Frank Wedekind
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
1977 Premiärlöjtnant Slaget vid Lobositz
Peter Hacks
Friedo Solter Stockholms stadsteater
1978 Piper, general Wärdshuset Haren och Vråken
Lars Forssell
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1979 Majakovskij Kollontaj
Agneta Pleijel
Alf Sjöberg Dramaten
1980 Johann Wilhelm Möbius Fysikerna
Friedrich Dürrenmatt
Per Sjöstrand Dramaten
1982 Kapten von Trapp Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein
Stig Olin Folkan[8]
1990 Doktor Libius Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Peter Stormare Dramaten
1993 Mannen Tupilak
Per Olov Enquist
Pia Forsgren Dramaten
1994 Översten Spöksonaten
August Strindberg
Andrzej Wajda Dramaten
1995 Fadern Vigseln
Witold Gombrowicz
Karl Dunér Dramaten
1999 Professorn Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergman
Peter Dalle Dramaten
2000 Översten Spöksonaten
August Strindberg
Ingmar Bergman Dramaten
2006 Teaterkatten Gus Cats
Andrew Lloyd-Webber och T.S. Eliot
Hans Berndtsson Göteborgsoperan
2008 Professor Serebrjakov Onkel Vanja
Anton Tjechov
Hilda Hellwig Dramaten
2009 Teaterkatten Gus Cats
Andrew Lloyd-Webber och T.S. Eliot
Hans Berndtsson Cirkus, Stockholm[9]

RadioteaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi
1963 Hans Lindkvist, visualizer Trivselmyra story
Lars Björkman
Hans Lagerkvist[10]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1990: Myrberg, Per Nils
  2. ^ [a b] MYRBERG, PER N, skådespelare, Sthlm i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 823.
  3. ^ [a b] ”Per Myrberg: Jag blev rädd när jag skulle spela älskare till en 40 år yngre kvinna”. Hemmets journal. http://www.hemmetsjournal.se/Manniskor/reportage/Per-Myrberg-Jag-blev-radd-nar-jag-skulle-spela-alskare-till-en-40-ar-yngre-kvinna/. Läst 25 april 2013. 
  4. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris länk. ISBN 9789187676642 
  5. ^ ”Den kommer att märkas mer och mer” Aftonbladet 29 mars 2005. Åtkomst 16 april 2018.
  6. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  7. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 
  8. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  9. ^ Johanna Paulsson (7 september 2009). ”'Cats' på Cirkus, Stockholm”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/cats-pa-cirkus-stockholm/. Läst 21 april 2018. 
  10. ^ TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 37. 18 maj 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-05-18/134/37. Läst 20 mars 2016. 

Externa länkarRedigera