Palestinska myndigheten

palestinska områdets administrativa organisation
För andra betydelser, se Palestina (olika betydelser).

Palestinska myndigheten (engelska: Palestinian National Authority, PA eller PNA; arabiska: السلطة الوطنية الفلسطينية, As-Sulṭa Al-Waṭaniyyah Al-Filasṭīniyyah) är den administrativa organisation som etablerats för att styra över delar av det palestinska området i Västbanken och Gazaremsan. Myndigheten skapades 1994 som en del av Osloprocessen mellan PLO och Israel, som en femårig interimregering under vilken slutgiltiga förhandlingar skulle äga rum, något som aldrig skedde. Enligt Osloprocessen skulle Palestinska myndigheten ha kontroll över både säkerhetsrelaterade och civila beslut i palestinska stadsområden (kallade "område A") och enbart civil kontroll över palestinska glesbefolkade områden ("område B"). Resten av territorierna, inklusive israeliska bosättningar, Jordandalen och bypass-vägar mellan palestinska samhällen skulle fortsätta vara under exklusiv israelisk kontroll ("område C"). Östra Jerusalem inkluderades inte i processen.

Palestinska myndigheten
السلطة الوطنية الفلسطينية
(As-Sulṭa Al-Waṭaniyyah Al-Filasṭīniyyah)
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: Biladi
läge
HuvudstadRamallah1
Största stad Gaza
Officiellt språk arabiska
Statsskick republik
 -  President Mahmoud Abbas
 -  Premiärminister Salam Fayyad, tilf.
Area
 -  Totalt 6 220 km² (169:e)
 -  Vatten (%) 3,54%
Befolkning
 -  2008 års uppskattning 4 100 000 (128:e)
 -  Befolkningstäthet 659 inv./km² (18:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $3 454 miljoner[1] (rank saknas)
 -  Per capita $1 120 
HDI (2007) 0,731 (medium) (106:e)
Valuta Jordansk dinar (enbart VB),
shekel (₪) (JOD, NIS)
Tidszon UTC +2
Topografi
 -  Högsta punkt Jabel Jermac, 1,210 m ö.h.
Kör på Höger
Nationaldag 15 november
Landsnummer 970
1 Ramallah är det administrativa centret (de facto-huvudstad) men krav finns på östra Jerusalem som huvudstad för en palestinsk stat, ett krav som står i konflikt med Israels motsvarande krav[2]

Historia

redigera

Ockupationen

redigera
Detta avsnitt är en sammanfattning av Israel-Palestina-konflikten.

Efter sexdagarskriget 1967, ockuperade Israel de palestinska områden som ligger utanför 1967 år gränslinje (Västbanken, Gazaremsan[källa behövs] och Östra Jerusalem).

Utbildning

redigera

Ministry of Education övertog efter Osloavtalet det övergripande ansvaret för skolväsendet i de palestinska områdena på Västbanken och i Gazaremsan. Men fortfarande drivs många skolor i privat regi eller av icke-statliga organisationer. FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) ansvarar för utbildningen i de palestinska flyktinglägren på ockuperat område och i resten av Mellanöstern där det finns palestinska flyktingar.

Det finns 2 267 grundskolor med 1 078 488 elever och 48 674 lärare. Skolorna drivs till 24% av UNRWA, till 70% av staten och till 6% privat.

Universitet

redigera

138 139 studenter går på universiteten.

Geografi

redigera

Area: Gazaremsan 360 km², Västbanken 5 860 km². Total yta är 6 220 km², varav 3,54% är vatten.

Landskapet i Gazaremsan är flackt och sandigt, kusten är täckt av sanddyner. Omgivningarna vid Västbanken är huvudsakligen bergiga. Berget Jabel Jermac är den högsta punkten i området. Huvudfloderna är Jordan, Yarmuk, Naher, El-Muqatta och Naher el'Auja.

Gazaremsan och Västbanken har medelhavsklimat med heta, torra somrar och en kort regnig och kall vinter. Medeltemperatur och nederbörd varierar mellan de fyra klimatzonerna kustslätten, bergsregionen, Jordandalen och Naqaböknen.

Flora och fauna

redigera

Det finns öknar med vildtulpaner, iris och dadelpalmer. Huvudsaklig jordbruksproduktion är oliver, citrusfrukter och grönsaker.

Politik

redigera
 
Områden som Palestinska myndigheten har auktoritet över.

För närvarande finns det ett palestinskt självstyre, som är reglerat i Osloavtalet från 1993. Detta avtal ska på sikt lägga grunden till en stat, vilket ännu inte har genomförts. Trots det har flera nationer erkänt en palestinsk stat, bland dem flera länder i Sydamerika och sedan 2014 även Sverige.

Det finns en provisorisk författning (skriven 2003) och ett republikanskt styrelseskick med en president, ett folkvalt parlament (lagstiftande rådet) och en regering (”myndigheten”). Regeringen saknar dock de befogenheter som normalt tillkommer en regering i en självständig stat. Förhandlingarna med Israel sköts till exempel inte av regeringen utan av Palestinska befrielseorganisationen PLO. Självstyrets presidenter (Yassir Arafat och efter honom Mahmoud Abbas) har hittills också varit ordföranden i PLO.

Senaste valet 2006 vann Hamas, men presidenten är fortfarande från al-Fatah, då parlamentet och presidenten väljs separat. Det har inte varit några val efter 2006, varken till parlamentet eller presidentval.

Nuläget

redigera

Efter den politiska kris, som uppstod därför att omvärlden inte kunnat acceptera den nya regeringen, eftersom Hamas anses vara en terroristorganisation, nåddes i början av september 2006 ett försök till lösning där Hamas och al-Fatah kom att samregera. Israel släppte då de parlamentariker och regeringsmedlemmar som man hade fängslat. President Mahmoud Abbas avbröt försöken att bilda en samlingsregering, då Hamas inte vill acceptera det fredsavtal som skrevs på i och med Färdplan för fred. Läget är spänt och skottlossning i slutet september 2006 mellan Hamas och al-Fatahtrogna där åtta människor dog ökade spänningen. Nya dialoger inleddes, vilket har lett till den så kallade Mecka-deklarationen mellan Hamas och al-Fatah som skrev på i februari 2007. Hamas förbinder sig att respektera internationell lag och avtal som är underskrivna av PLO. Partierna är överens om att en palestinsk stat ska vara Östra Jerusalem, Gazaremsan och Västbanken. Regeringen fördelar 7 ministerposter till Hamas, 6 till al-Fatah och 4 till andra partier och fem till partipolitiskt obunda; de kommer att få tunga poster som utrikes-, inrikes- och finansministerposten. Men ännu är oklart om omvärlden kommer att erkänna regeringen. Hittills har inte så skett och bojkotten mot Palestina fortgår från västvärldens sida ännu, med Norge som enda undantag. Sedan december 2006 har över 100 människor dött i interna strider mellan Hamas och Fatah.

2007, 14 juni: Abbas upplöste regeringen efter regelrätta strider mellan Hamas och al-Fatah. Hamas har tagit makten över Gazaremsan medan Västbanken kontrolleras av al-Fatah. Vissa tror att det kan bli inbördeskrig, andra anser att det redan brutit ut.

USA, EU och Israel vill se en interimsregering utan Hamas. Man vill stödja al-Fatah genom se till att biståndet åter kommer till Palestina. Arabsamfundet stödjer tanken med undantag av Libyen.

2007, 15 juni: Abbas gav Salam Fayyad, en respekterad ekonom, förtroende att bilda interimsregering. Salam Fayyad tillhör verken Hamas eller al-Fatah utan partiet Tredje vägen.

2007 juli släppte Israel 250 medlemmar från al-Fatah för att visa sitt stöd. Man gav också amnesti till Fatahmän som lovade att inte anfalla Israel.

2007 augusti: Israel började förhandla med president Abbas om en palestinsk stat på Västbanken. Det hela stöddes av EU och USA.

Palestinska självstyret har inte längre kontroll över Gazaremsan.

2011 blev Palestina medlem i Unesco.[3]

2012 FN röstade i november ja till att ge palestinierna status som observatörsnation.

2014 erkände Sverige (Regeringen Löfven I) Palestina som stat[4]

Brott mot mänskliga rättigheter

redigera

Enligt Amnesty Internationals årsrapport rörande 2011 grep på Västbanken den Fatah-kontrollerade palestinska myndigheten godtyckligt och fängslades anhängare till Hamas. I Gazaremsan, som i realiteten administreras av Hamas, greps godtyckligt och fängslades anhängare till Fatah. I båda områdena har säkerhetstyrkorna torterat fångar. I Gazaremsan dömdes under 2011 minst åtta personer till döden och tre personer avrättades. På Västbanken utfördes fanns inga avrättningar, men en man dömdes till döden. [5]


Presidenter och premiärministrar

redigera
 
Presidenten Mahmoud Abbas
Folkvalda
Ämbete Namn Tillsattes
President Mahmoud Abbas 15 januari 2005
Premiärminister Mohammad Shtayyeh[6] 14 juni 2019

Tidigare premiärministrar:

Tidigare presidenter:

Partier

redigera

Partier med mindre än 1 % av rösterna och ingen plats i parlamentet är ej med på listan.

Partier efter storlek
Parti Ideologi % i senaste valet
Hamas religiös nationalism 44,45 %
al-Fatah socialdemokrati, nationalism 41,43 %
Folkfronten för Palestinas befrielse,
under namnet "Martyr Abu Ali Mustafa"
marxism-leninism 4,25 %
al-Badeel
"Alternativet"; flera partier
demokratisk socialism och marxism-leninism 2,92%
Palestinska nationella initiativet
al-mubādara al-wataniya al-filastīniyya
nationalism och socialdemokrati 2,72%
Tredje vägen center 2,41%

Ekonomi

redigera

Jordbruk är den viktigaste inhemska näringen, med Israel som viktigaste marknad för jordbruksprodukter. Ekonomin har skadats mycket svårt av konflikten med Israel, som under senare år gjort det nästan omöjligt för palestinier att arbeta i Israel. Dessutom försvårar och fördyrar Israels många spärrar alla transporter, såväl mellan städerna på Västbanken som mellan Palestinska områden och yttervärlden. Detta drabbar inhemsk handel liksom import och export. Självstyrets enskilt viktigaste inkomstkälla uppges vara de tullar och varuskatter som Israel, i enlighet med Parisprotokollet 1994, samlat in varje månad åt den palestinska myndigheten. Efter Hamas valseger i januari 2006 förvarnade dock Israel om att utbetalningarna skulle komma att frysas; de motsvarade vid denna tid runt 55 miljoner dollar per månad. Ett stort antal (ca 50 000) palestinier reser dagligen till Israel för att arbeta. En uppskattning av är att den har en BNP/ capita om US$:2,900 [7]

Korruption

redigera

Före Hamas valseger stod EU för mer än halva biståndet till självstyret, medan arabländerna stod för en femtedel. USA var största bidragsgivaren till det palestinska flyktingorganet UNRWA. Självstyrets ekonomi har utmärkts av en massiv korruption. Det välstånd som trots allt finns är mycket ojämnt fördelat. Självstyrets finanser var i början av 2006 i djup kris, med ett budgetunderskott på 800 miljoner dollar. Från mitten av 90 talet fram till 2015 donerade världssamfundet över 31 miljarder US dollar. det är 15 gånger mer än vad Europa fick för att byggas upp efter andra världskriget, inflationen inräknad.[källa behövs]

Korruptionen har många anledningar och skepnader. Det är inte onormalt att exempelvis taxichaufförer tvingas betala polisen för att få fortsätta köra. Detta påverkar även biståndsgivarnas vilja att ge och förmåga att verka. Detta drabbar befolkningen, vilket myndigheten kritiserat. [8]

Demografi

redigera

Folkgrupp

redigera

Vilka som skulle ha rätt att erhålla medborgarskap i en framtida palestinsk stat fastställdes av FN vara de palestinier som levde i landet under det brittiska mandatet 1922-1948 och deras efterkommande. Det innebär ungefär 9 miljoner palestinier, varav hälften bor utanför Israel, Gazaremsan eller Västbanken. Med förutsättningen att de är registrerade som flyktingar av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar skulle antalet minska till ca 5 miljoner. Av dessa 5 miljoner bor 1,5 miljoner i flyktingläger. Många palestinier har börjat nya liv i närliggande länder som Syrien, Libanon och Jordanien och här bor över 2 miljoner palestinier.

Telefoni

redigera

Landskoden +970 är än så länge inte registrerad, utan bara reserverad, till Palestinska Myndigheten.[9] Delar av det geografiska området täcks av +972 (Israel).

Städer

redigera
  • Huvudstad: Ramallah (Palestinierna betraktar östra Jerusalem som sin huvudstad, vilket Israel bestämt motsätter sig. I verkligheten fungerar Ramallah som palestinsk huvudstad.).
  • Största stad: Gaza

På Västbanken

redigera
  • Beit Jala (بيت جالا/בית ג'אלה)
  • Betlehem (بيت لحم/בית לחם)
  • Hebron (الخليل/חברון)
  • Jenin (جنين/ג'נין)
  • Jeriko (أريحا/יריחו)
  • Nablus (نابلس/שׁכם)
  • Qalqilya (قلقيلية/קלקיליה)
  • Ramallah (رام الله/רמאללה)
  • Salfit (سلفيت/סלפית)
  • Tulkarm (طولكرم/טולכרם)

På Gazaremsan

redigera
  • Beit Hanoun (بيت حانون)
  • Beit Lahia (بيت لاهية)
  • Deir el-Balah (دير البلح)
  • Gaza (غزة/עזה)
  • Jabalia (جباليا)
  • Khan Yunis (خان يونس)
  • Rafah (رفح/רפיח)

Kulturen spelar en viktig roll för den palestinska identiteten och olika utvecklingsprojekt äger rum inom film, teater och musik. Arkeologiska utgrävningar pågår i bland annat Gaza och gamla kulturbyggnader renoveras.

Före 1948 fanns det 65 idrottsklubbar i det brittiska mandatet Palestina. I samband med nakban och kriget 1948-1949 förstördes idrottens infrastruktur. Undan för undan har den senare återuppbyggts och utvecklats men den israeliska ockupationen 1967 har inneburit stor svårigheter. Hindren för förflyttning mellan Palestinas olika delar gör till exempel att fotbollen har två olika ligor, en för Västbanken och en för Gazaremsan. [10]

Palestina har varit med i den olympiska familjen sedan 1996.

Källor

redigera
  1. ^ Världsbanken
  2. ^ The Palestine Basic Law, approved by the PLC in May 2002, states unambiguously "Jerusalem is the Capital of Palestine" (källa: ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100316005543/http://www.palestinianbasiclaw.org/2002-basic-law. Läst 2 augusti 2010. ). Ramallah is the administrative capital and the location of government institutions as well as the foreign representative offices of Australien, Brasilien, Kanada) Colombia, Tjeckien, Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Sydafrika och Schweiz. Jerusalem's final status awaits future negotiations between Israel and the Palestinian Authority (se "Negotiating Jerusalem", University of Maryland Arkiverad 14 maj 2006 hämtat från the Wayback Machine.). The United Nations and most countries do not accept Israel's claim over the whole of Jerusalem (se Kellerman 1993, s. 140.) and maintain their embassies to Israel in other cities (see the CIA Factbook Arkiverad 25 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.).
  3. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/palestina-blir-medlem-av-unesco_6597520.svd
  4. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (30 oktober 2014). ”Sverige erkänner Palestina och ökar biståndet”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2014/10/sverige-erkanner-palestina-och-okar-bistandet/. Läst 1 maj 2016. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141018132259/http://www.amnesty.org/en/region/palestinian-authority/report-2012. Läst 29 juli 2012. 
  6. ^ Dyke, Joe. ”Hamas further sidelined by appointment of new PA premier Shtayyeh” (på amerikansk engelska). www.timesofisrael.com. https://www.timesofisrael.com/hamas-further-sidelined-by-appointment-of-new-pa-premier-shtayyeh/. Läst 16 maj 2021. 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506164505/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/we.html. Läst 23 februari 2010. 
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 september 2009. https://web.archive.org/web/20090902043842/http://www.mop.gov.ps/en/docs_archive/MoP%5CFreezing%20Donor%20Aid%20Violates%20Children%E2%80%99s%20Rights.pdf. Läst 23 februari 2010. 
  9. ^ itu.int Arkiverad 13 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ http://www.hpalestinesports.net

Vidare läsning

redigera
  • Gahrton, Per: Palestinas frihetskamp, Historia, analys och personliga iakttagelser (2008) Stockholm, Carlsson bokförlag ISBN 978-91-7331-177-9