Osloprocessen
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Osloprocessen var ett fredsförsök mellan Israel och Palestina under 1990-talet, med målet att skapa en tvåstatslösning och lägga grunden för fredliga relationer. Trots initiala framsteg, som skapandet av den Palestinska myndigheten, ledde bristande tillit, ökat våld och misslyckade förhandlingar till att processen kollapsade.
Osloavtalet
redigeraOsloprocessen var en milstolpe i Israel-Palestina-konflikten. Det var den första direkta överenskommelsen mellan israeliska politiker och representativa politiker för palestinier. Syftet var att skapa ett ramverk för framtida relationer mellan Israel och den väntade palestinska staten. Tvistefrågor som Jerusalems status, de palestinska flyktingarnas rättigheter, israeliska bosättningar, gränsdragningar och säkerhetsfrågor skulle tas upp och lösas senare.[1]
Processen avslutades i Oslo, Norge den 20 augusti 1993 och avtalen skrevs officiellt under vid en ceremoni i Washington. den 13 september 1993 med Yassir Arafat som undertecknare för PLO och Yitzhak Rabin som undertecknare för Israel. Undertecknandet bevittnades av Warren Christopher för USA och Andrej Kozyrev för Ryssland i närvaro av USA:s dåvarande president, Bill Clinton.
Osloprocessen var en grund för skapandet av Palestinska myndigheten. Denna myndighet skulle ha ansvar över administrationen i de territorier som de kontrollerade. I avtalet ingick bland annat att PLO skulle avsäga sig allt bruk av våldshandlingar och terrorism samt att Israels militär skulle dras tillbaka från delar av Gazaremsan och Västbanken. Man väntade sig att avtalet skulle vara under en femårsperiod efter vilket ett permanent avtal skulle förhandlas (med början senast i maj 1996). Självstyret i Palestina skulle ges av Israel i faser.
Extremister på båda sidor motsatte sig fredsavtalet. Hamas och Islamiska jihad avvisade avtalet och fortsatte attackera Israel.[2] På den israeliska sidan fanns starkt motstånd från högerextrema grupper, vilket kulminerade i mordet på premiärminister Yitzhak Rabin 1995 under en fredsdemonstration i Tel Aviv.[3]
Källor
redigera- ^ ”Konflikten Israel–Palestina – fördjupning”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/konflikter/israel-palestina/israel---palestina/. Läst 17 november 2024.
- ^ ”Palestina – Modern historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/palestina/modern-historia/. Läst 17 november 2024.
- ^ Freedland, Jonathan (31 oktober 2020). ”The assassination of Yitzhak Rabin: ‘He never knew it was one of his people who shot him in the back’” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2020/oct/31/assassination-yitzhak-rabin-never-knew-his-people-shot-him-in-back. Läst 17 november 2024.