Paavo Väyrynen
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Paavo Väyrynen, född 2 september 1946 i Kemi landskommun, är en finländsk statsvetare och politiker. Han är politices doktor och docent i internationella relationer vid Lapplands universitet i Rovaniemi.
Väyrynen har bland annat varit partiordförande för Centern 1980–1990, minister i fler regeringar, varav flera gånger utrikesminister och i två omgångar Europaparlamentariker. Han var presidentkandidat 1988, 1994, 2012 och 2018, de tre första gångerna som Centerns kandidat och sist som oberoende kandidat genom en valmansförening.
År 2016 grundade han Medborgarpartiet (fi. Kansalaispuolue)[1] men lämnade detta 2018 då han planerade att delta i Centerns ordförandeval.[2] Väyrynen lämnade därefter Centern och sin plats i Europaparlamentet 2018, men återvände samma år som riksdagsledamot på ett mandat han vunnit vid valet 2015.[3][4] Hans nya parti Sjustjärnerörelsen (fi. Seitsemän tähden liike) infördes i partiregistret i december 2018.[5][6]
Politisk karriärRedigera
- Riksdagsman 1970–2003, 2007–2011, 2018–
- Undervisningsminister 1975–1976
- Arbetskraftsminister 1976–1977
- Utrikesminister 1977–1982, 1983–1987 och 1991–1993
- Partiledare för Centern 1980–1990
- Presidentkandidat för Centern 1988, 1994 och 2012, fristående presidentkandidat 2018
- Ledamot av Europaparlamentet 1995–2007 och 2014–2018
- Utrikeshandels- och utvecklingsminister 2007–2011
UtmärkelserRedigera
Storkorset av Isabella den katolskas orden, 9 december 1978[7]
Militärens förtjänstmedalj, 4 juni 1984[8]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 1987[9]
Storkorset av Nationalförtjänstorden[10]
Storkorset av isländska falkorden[10]
Storkors av Dannebrogorden[10]
San Carlos-orden[10]
Storkors av Sankt Olavs orden[11]
Storofficer av Hederslegionen[11]
San Marinos orden[10]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[12]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors[11]
Jugoslaviska fanans orden med band[10]
_-_ribbon_bar.png){kind=small}
.png){kind=small}
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
KällorRedigera
- ^ Hufvudstadsbladet 4 februari 2016
- ^ Yle 12 april 2018
- ^ Hufvudstadsbladet 25 april 2018
- ^ Hufvudstadsbladet 20 maj 2018
- ^ Hufvudstadsbladet 22 december 2018
- ^ Yle 17 december 2018
- ^ BOE-ID: BOE-A-1979-12129.[källa från Wikidata]
- ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 4 juni 1984, s. 19.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 495, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Vem är vem i Finland, 1994.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1980, s. 29.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kirjastot.fi, läst: 16 maj 2022.[källa från Wikidata]
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Paavo Väyrynen.- Paavo Väyrynens webbplats
- Paavo Väyrynen – riksdagens ledamotsmatrikel
- ”Väyrynen, Paavo”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4886-1416928957492
| Företrädare: Lauri Posti |
Finlands undervisningsminister 1975–1976 |
Efterträdare: Marjatta Väänänen |
| Företrädare: Paavo Aitio |
Finlands arbetskraftsminister 1976–1977 |
Efterträdare: Arvo Aalto |
| Företrädare: Keijo Korhonen |
Finlands utrikesminister 1977–1982 |
Efterträdare: Pär Stenbäck |
| Företrädare: Pär Stenbäck |
Finlands utrikesminister 1983–1987 |
Efterträdare: Kalevi Sorsa |
| Företrädare: Johannes Virolainen |
Partiordförande för Centern i Finland 1980–1990 |
Efterträdare: Esko Aho |
| Företrädare: Pertti Paasio |
Finlands utrikesminister 1991–1993 |
Efterträdare: Heikki Haavisto |
| Företrädare: Paula Lehtomäki |
Finlands utrikeshandels- och utvecklingsminister 2007–2011 |
Efterträdare: Alexander Stubb som Europa- och utrikeshandelsminister |
| Efterträdare: Heidi Hautala som utvecklingsminister |