Finlands riksdag
Finlands riksdag (finska: Suomen eduskunta), riksdagen, är Finlands parlament. Den består av en kammare med tvåhundra ledamöter och har sitt säte i Riksdagshuset i Helsingfors.[2][3][4]
| Finlands riksdag Suomen eduskunta | |
 | |
| Typ | |
|---|---|
| Utformning | enkammarriksdag |
| Ledning | |
| Talman | Matti Vanhanen (C.) |
| Struktur | |
| Antal platser | 200[1] |
 | |
| Politiska grupper | Regeringen (117)
|
| Val | |
| Valsystem | proportionellt valsystem |
| Senaste valet | 14 april 2019 |
| Mötesplats | |
 | |
| Riksdagshusets plenisal | |
| Webbplats | |
| www.riksdagen.fi | |
I grundlagens andra och tredje paragraf stadgas, att ”Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. [---] Den lagstiftande makten utövas av riksdagen, som också fattar beslut om statsfinanserna.”[5]
Riksdagen väljs i allmänna, direkta, proportionella och hemliga val för fyra år åt gången. Riksdagen kan upplösas av republikens president på initiativ av statsministern. Arbetet i riksdagen leds av talmannen.[3][4]
Riksdagens finska namn, eduskunta, betyder egentligen "församling av representanter". Det finska ordet skapades i samband med 1906 års lantdagsordning, medan man på svenska valde att bevara det gamla ordet lantdagen som i och med Finlands självständighet och 1919 års regeringsform ändrades till riksdagen. Däremot används det ord som skulle vara en direkt finsk översättning av ordet riksdag, valtiopäivät, i betydelsen "riksmöte" (riksdagens årliga arbetsperiod).[6][7]
HistoriaRedigera
När Finland hade erövrats från Sverige av Ryssland år 1809 – men innan Sverige hade avträtt Storfurstendömet Finland till Ryssland i freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 – kallade tsar Alexander I av Ryssland de finska ledamöterna i Sveriges riksdag till en lantdag i Borgå, enligt de regler som gällde för den svenska ståndsriksdagen. På lantdagen svor ständerna tsaren trohet (vilket kunde ses som en landsförrädisk handling,eftersom de fortfarande var svenska undersåtar), medan tsaren i sin tur lovade att Finland skulle få behålla sina lagar (de gustavianska grundlagarna), sin religion (luthersk, i Ryssland ortodox) och sitt språk (svenska). Åbo blev det nya storfurstendömets huvudstad. Inom kort flyttade dock huvudstaden från Åbo till Helsingfors, som var närmare Ryssland och Sankt Petersburg medan Åbo hade för nära kontakter med Sverige.[8][9]
Största delen av ryska tiden hade Finland en ståndslantdag. Genom 1906 års lantdagsordning infördes allmän och lika rösträtt (först i Europa för kvinnor) och ståndslantdagen blev en enkammarlantdag. Genom 1919 års regeringsform kom begreppet riksdag att ersätta lantdag.[9]
Mellan 1910 och 1930 sammanträdde lantdagen och riksdagen i det numera rivna Heimolahuset i Helsingfors.[9] Det nuvarande riksdagshuset invigdes 1931.[4] Under vinterkriget sammanträdde riksdagen i en skolbyggnad i Kauhajoki i Södra Österbotten.
2010 ändrades vallagen så, att riksdagsval hålls den tredje söndagen i april månad;[10] tidigare hade det skett på den tredje söndagen i mars månad.[11]
SpråkRedigera
I grundlagen stadgas att lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska (79 §). I grundlagen finns också bestämmelser om språket i själva riksdagsarbetet (51 §):
| ” | I riksdagsarbetet används finska eller svenska.
De handlingar som behövs för att ett ärende skall tas upp i riksdagen skall regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska. Riksdagens svar och skrivelser, utskottens betänkanden och utlåtanden samt talmanskonferensens skriftliga förslag skall likaså avfattas på finska och svenska. |
„ |
Närmare bestämmelser finns i riksdagens arbetsordning (76 § i arbetsordningen som gäller 2009), där det fastslås att den finska texten ligger till grund för behandlingen i riksdagen och stadgas om vilka dokument som skall översättas, vilka meddelanden som skall ges på båda språken och hur anföranden skall tolkas.
Ledamöternas ställningRedigera
Riksdagsledamöterna är oberoende: ”Varje riksdagsledamot är skyldig att i sitt uppdrag handla som rätt och sanning bjuder. Ledamoten skall därvid iaktta grundlagen och är inte bunden av andra bestämmelser.”[12] I praktiken fattas dock ofta gruppbeslut av de partibaserade riksdagsgrupperna.
En ledamot kan inte åklagas för åsikter som yttrats i riksdagen annat än genom riksdagens beslut med fem sjättedelars majoritet, inte anhållas eller häktas före rättegång annat än för brott som ger minst ett halvt års fängelse (varvid riksdagens talman genast skall underrättas).[13] Jävbestämmelserna är klart lindrigare än för tjänstemän. En ledamot kan mista sitt uppdrag enligt beslut av riksdagen med två tredjedelars majoritet om personen väsentligt försummat uppdraget eller dömts till fängelse för uppsåtligt brott eller valbrott.
MandatfördelningRedigera
| Parti | 1966 | 1970 | 1972 | 1975 | 1979 | 1983 | 1987 | 1991 | 1995 | 1999 | 2003 | 2007 | 2011 | 2015 | 2019 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Centern | 49 | 36 | 35 | 39 | 36 | 38 | 40 | 55 | 44 | 48 | 55 | 51 | 35 | 49 | 31 |
| Samlingspartiet | 26 | 37 | 34 | 35 | 47 | 44 | 53 | 40 | 39 | 46 | 40 | 50 | 44 | 37 | 38 |
| SDP | 55 | 52 | 55 | 54 | 52 | 57 | 56 | 48 | 63 | 51 | 53 | 45 | 42 | 34 | 40 |
| DFF, från 1991 Vänsterförbundet | 41 | 36 | 37 | 40 | 35 | 26 | 20 | 19 | 22 | 20 | 19 | 17 | 14 | 12 | 16 |
| Gröna förbundet | - | - | - | - | - | - | (4) | 10 | 9 | 11 | 14 | 15 | 10 | 15 | 20 |
| SFP | 11 | 11 | 9 | 9 | 9 | 10 | 12 | 11 | 11 | 11 | 8 | 9 | 9 | 9 | 9 |
| FKF, från 2001 Kristdemokraterna | 0 | 1 | 4 | 9 | 9 | 3 | 5 | 8 | 7 | 10 | 7 | 7 | 6 | 5 | 5 |
| FLP, från år 1995 Sannfinländarna | 1 | 18 | 18 | 2 | 7 | 17 | 9 | 7 | 1 | 1 | 3 | 5 | 39 | 38 | 39 |
| LFP | 9 | 8 | 7 | 9 | 4 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | - |
| ASSF | 7 | 0 | 0 | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
| Ålands riksdagsledamot | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Övriga | 0 | 0 | 0 | 2 | 0 | 4 | 0 | 0 | 3 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 |
| Summa | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 |
| Källor: |
Förändring 2017Redigera
Sommaren 2017 splittrades Sannfinländarna och flera av dess ledamöter bildade i stället Blå riksdagsgruppen.
Se ävenRedigera
KällorRedigera
- ^ Riksdagen 2019
- ^ ”Presentation av riksdagen”. www.eduskunta.fi. https://www.eduskunta.fi/SV/tietoaeduskunnasta/Sidor/default.aspx. Läst 26 april 2019.
- ^ [a b] ”Förvaltningshistorisk ordbok - Finlands riksdag”. fho.sls.fi. https://fho.sls.fi/uppslagsord/18910/finlands-riksdag/. Läst 16 september 2022.
- ^ [a b c] Riksdagen i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ ”FINLEX ® - Uppdaterad lagstiftning: Finlands grundlag 731/1999”. www.finlex.fi. https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990731#L1P2. Läst 26 april 2019.
- ^ ”Mistä tulee sana eduskunta?” (på finska). www.eduskunta.fi. https://www.eduskunta.fi:443/FI/tietoaeduskunnasta/kirjasto/tietopalvelulta-kysyttya/Sivut/mista-tulee-sana-eduskunta.aspx. Läst 26 april 2019.
- ^ ”Riksdagens historia i korthet”. www.eduskunta.fi. https://www.eduskunta.fi/SV/tietoaeduskunnasta/historia/Sidor/default.aspx. Läst 26 april 2019.
- ^ Finlands historia: från 1800-talet till Finlands självständighet 1917 i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ [a b c] Lantdag i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ ”Lag om ändring av vallagen (431/2010)”. Finlex. https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2010/20100431#P107. Läst 25 april 2019.
- ^ ”Vallag (714/1998)”. Finlex. https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/1998/19980714#P107. Läst 25 april 2019.
- ^ ”Grundlagen (11.6.1999/731)”. Finlex. https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990731#P29.
- ^ ”Grundlagen 30 § Riksdagsledamöternas immunitet”. Finlex. https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990731#P30.
Vidare läsningRedigera
- Riksdagen i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- Riksdag i Förvaltningshistorisk ordbok (webbupplaga).
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Finlands riksdag.- Riksdagen
- Riksdagens arbetsordning
