Öppna huvudmenyn

Ove Tjernberg

svensk skådespelare

Sten Ove Filip Tjernberg, född 27 december 1928 i Uppsala, död 7 mars 2001 i Hökhuvuds församling, Östhammar, Uppsala län[1] var en svensk skådespelare.[2]

Ove Tjernberg
Ove Tjernberg i Hjälten på den gröna ön på Göteborgs stadsteater 1958.
Ove Tjernberg i Hjälten på den gröna önGöteborgs stadsteater 1958.
FöddSten Ove Filip Tjernberg
27 december 1928
Uppsala församling, Uppland
Död7 mars 2001 (72 år)
Hökhuvuds församling, Östhammar, Uppland
MakaAnn-Marie Gyllenspetz
(g. 1954–1956)
Lena Söderblom
(g. 1957–1973)
Bodil Österlund
(g. 1976–1977)
Kristina Hallams
(g. 1978–1981)
Hjördis Berling
(g. 1989–2001)
PartnerKatarina Taikon
(1950-talet)
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Ove Tjernberg var son till Filip Tjernberg och Kristina Sandström. Han odlade sitt teaterintresse redan i skolan med att spela teater. 1946 spelade han studentteater vid Uppsala universitet, trots att han inte gick på universitetet.[3]

Han studerade vid Göteborgs stadsteaters elevskola från 1948, blev premiärelev 1950 och tillhörde den fasta ensemblen vid teatern 1951–1957. 1958 kom han till Folkteatern i Göteborg varefter han lämnade staden och 1960 knöts till Stockholms stadsteater innan han 1966 fick engagemang vid Dramaten. Starkt vänsterorienterad var han med i utvecklandet av gruppteatern med föreställningar som Zigenare (1968) och senare NJA-pjäsen Nils Johan Andersson, vilken 1970 framfördes i TV.[3]

Under 1960-talet inledde han ett mångårigt skådespeleri för TV-teatern. Han kom till Uppsala stadsteater på 1970-talet, fortsatte i Borås och sedan Göteborg varpå han 1987 började på Norrbottensteatern. Under denna tid var han också tidvis knuten till Riksteatern.[3]

Ove Tjernberg, som en tid var trolovad med författaren Katarina Taikon (1932–1995)[4], var gift första gången 1954–1956 med skådespelaren Ann-Marie Gyllenspetz (1932–1999)[5], andra gången 1957–1973 med skådespelaren Lena Söderblom (född 1935)[6], tredje gången 1976–1977 med journalisten och författaren Bodil Österlund (född 1951), fjärde gången 1978–1981 med socionomen Kristina Hallams (född 1952) och femte gången från 1989 och till sin död med Hjördis Berling (född 1939). Bland barnen märks läraren Angelica Ström och musikern Per Tjernberg.[3]

Filmografi (urval)Redigera

TeaterRedigera

 
Ove Tjernberg och Gerd Hagman i en uppsättning av Fröken Julie för folkparkerna 1955.

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1948 Polis Tjuvarnas bal
Jean Anouilh
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[7]
1949 Fröjd för stunden
Noël Coward
Ernst Eklund Lisebergsteatern
1950 Soldat Guds ord på landet
Ramón del Valle-Inclán
Ingmar Bergman Göteborgs stadsteater[8]
Hallåmannen
En annan polis
Drömflickan
Elmer Rice
Knut Ström Göteborgs stadsteater,
13 oktober 1950
Jens Kärlek
Kaj Munk
Torsten Hammarén Göteborgs stadsteater,
24 november 1950
1951 Den kaukasiska kritcirkeln
Bertolt Brecht
Bengt Ekerot Göteborgs stadsteater,
november 1951
1952 Flöjt, bälgflickare En midsommarnattsdröm
William Shakespeare
Knut Ström Göteborgs stadsteater,
8 februari 1952
Infanten av Navarra Den döda drottningen
Henry de Montherlant
Bengt Ekerot Göteborgs stadsteater,
21 mars 1952
Adam I skvallerspegeln
Samuel Spewack
Knut Ström Göteborgs stadsteater
29 augusti 1952
Lennart, en ung bonde Den yttersta dagen
Stig Dagerman
Bengt Ekerot Göteborgs stadsteater,
11 oktober 1952
1953 Änglavakt
Albert Husson
Helge Wahlgren Göteborgs stadsteater
Laertes, son till Polonius Hamlet
William Shakespeare
Bengt Ekerot Göteborgs stadsteater,
9 september 1953
Så går fem år
Federico Garcia Lorca
Bengt Lagerkvist Göteborgs stadsteater,
16 oktober 1953
Lyngstrand Frun från havet
Henrik Ibsen
Torsten Hammarén Göteborgs stadsteater,
26 november 1953
1954 Horn Gustav III
August Strindberg
Bengt Lagerkvist Göteborgs stadsteater,
13 januari 1954
1956 Adam Brant Klaga månde Elektra
Eugene O'Neill
Åke Falck Göteborgs stadsteater,
28 mars 1956
1957 Johan Larsson Isak Juntti hade många söner
Björn-Erik Höijer
Gunnar Ekström Folkteatern, Göteborg[9]
1958 Christy Mahon Hjälten på den gröna ön
John Millington Synge
Mats Johansson Folkteatern, Göteborg[10]
Mannen, djuret och dygden
Luigi Pirandello
Gunnar Ekström Folkteatern, Göteborg[11]
1959 Kapten Kid
Tore Zetterholm
Mats Johansson Folkteatern, Göteborg[12]
Romans på slottet
Staffan Tjerneld och Kai Normann Andersen
Jackie Söderman Folkteatern, Göteborg[13]
1969 Älskaren Pojken i sängen
Vilgot Sjöman
Vilgot Sjöman Scalateatern[14]

Regi (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
1952 Albert och Julia, eller Kärleken efter döden
Erik Johan Stagnelius Atelierteatern[15]

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris länk 
  2. ^ ”Ove Tjernberg”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63945&iv=OVERVIEW&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dove+tjernberg%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 augusti 2012. 
  3. ^ [a b c d] Ove TjernbergSvensk filmdatabas
  4. ^ Odelberg Wilhelm, Bäckmark Magnus, red (2003). Svenska släktkalendern. Årg. 29 (2003). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 348. Libris länk. ISBN 91-22-02008-X 
  5. ^ Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris länk 
  6. ^ TJERNBERG, S OVE F, skådespelare, Sthlm i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 960.
  7. ^ ”Tjuvarnas bal”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tjuvarnas-bal. Läst 16 oktober 2015. 
  8. ^ ”Guds ord på landet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/guds-ord-på-landet. Läst 17 oktober 2015. 
  9. ^ S B-l (25 oktober 1957). ”Folkteatern i Göteborg spelar 'Isak Juntti hade många söner'”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-10-25/291/18. Läst 9 juni 2018. 
  10. ^ Sven Barthel (11 januari 1958). ”Folkteatern i Göteborg ger 'Hjälten på den gröna ön'”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-01-11/9/8. Läst 9 juni 2018. 
  11. ^ Teaternotis”. Dagens Nyheter: s. 18. 24 oktober 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-10-24/289/18. Läst 8 juni 2018. 
  12. ^ Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 januari 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-01-30/28/14. Läst 9 juni 2018. 
  13. ^ S-m (2 maj 1959). ”Älskvärd romans på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-05-02/117/17. Läst 9 juni 2018. 
  14. ^ Bengt Jahnsson (20 september 1969). ”'Pojken i sängen' på Scala: Förnyad Malmsjö i vag Sjömanpjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-20/255/14. Läst 22 augusti 2015. 
  15. ^ ”Kärleken efter döden eller Albert och Julia, 1952 :: föreställning”. Carlotta. http://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/1022299. Läst 18 juli 2019. 

Externa länkarRedigera