Nils Jakob Eberhard Quensel, född 22 oktober 1894 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död där 8 november 1971, var en svensk jurist och statsråd. Åren 1936–1940 och 1943–1951 var han konsultativt statsråd (juristkonsult, från 1946 även kyrkominister).

Nils Quensel


Tid i befattningen
11 oktober 1946–31 oktober 1951
Statsminister Tage Erlander
Företrädare Förste innehavaren
Efterträdare Siste innehavaren

Tid i befattningen
30 augusti 1943–31 oktober 1951
Statsminister Per Albin Hansson
Tage Erlander
Företrädare Thorwald Bergquist
Efterträdare Ingvar Lindell
Tid i befattningen
19 juni 1936–11 oktober 1940
Statsminister Axel Pehrsson-Bramstorp
Per Albin Hansson
Företrädare Östen Undén
Efterträdare Edgar Rosander

Född Nils Jakob Eberhard Quensel
22 oktober 1894
Adolf Fredriks församling, Stockholm
Död 8 november 1971 (77 år)
Adolf Fredriks församling, Stockholm
Gravplats Solna kyrkogård
Nationalitet Sverige Sverige
Utbildning Fil. kand. 1915
Jur. kand. 1920
Alma mater Uppsala universitet
Yrke Jurist, politiker
Ministär Regeringen Pehrsson-Bramstorp
Regeringen Hansson II
Regeringen Hansson III
Regeringen Hansson IV
Regeringen Erlander I
Regeringen Erlander II
Föräldrar Eberhard Quensel (1855–1946)
Anna Jönsson (1865–1925)
Släktingar Conrad Quensel (1901–1977; bror)

Biografi

redigera

Nils Quensel tog studentexamen i Stockholm 1912 och blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1915 samt juris kandidat vid samma universitet 1920. Han gjorde tingstjänstgöring 1921–1923 och blev tillförordnad fiskal i Svea hovrätt 1924. 1926 blev Quensel adjungerad ledamot i Svea hovrätt och assessor 1928. 1930 blev han lagstiftningssakkunnig på Finansdepartementet och 1931 byråchef för lagärenden på finansdepartementet. Han blev expeditionschef i departementet 1933 och statssekreterare i Kommunikationsdepartementet 1934–1936. Quensel utnämndes 1936 till hovrättsråd i Svea hovrätt och blev samma år genom Ernst Wigforss rekommendation konsultativt statsråd, en post han innehade 1936–1940 och 30 augusti 1943–31 oktober 1951, då han bland annat handlade kyrkofrågor från 1945. Enligt vissa källor var Quensel partilös,[1] men han har också förknippats med Bondeförbundet.[2] Quensel var samtidigt president i Kammarrätten 1940–61.

Quensel avgick som juristkonsult och kyrkominister 1951, i samband med Kejneaffären. Quensel levde hela sitt liv ensam i sina föräldrars våning, vilket ledde till rykten om att han var homosexuell. Det finns inga belägg för detta, och han tycks inte ha haft några sexuella relationer alls. Pastorn Karl-Erik Kejne kopplade Quensels långvariga privata ekonomiska understöd till två förment homosexuella män till homosexuell prostitution. Kejne menade också att Quensels kontakter med polisintendenten Alvar Zetterquist och fångvårdsdirektören Hardy Göransson ingick i en plan att tysta Kejne. Anklagelserna kunde enligt Kejnekommissionen inte styrkas, men den relativt milda kritik som kommissionen riktade mot Quensels svårförklarliga poliskontakter och det sätt varpå hans privatliv lämnats ut räckte för att förmå honom att avgå som minister.[3][4]

Efter sin avgång fortsatte Quensel sin verksamhet som president i Kammarrätten i Stockholm fram till sin pensionering 1961. Han var också 1963–1968 verksam i 1963 års bibelkommission. Nils Quensel är begravd på Solna kyrkogård.

Nils Quensel var son till justitierådet Eberhard Quensel (1855–1946) och Anna Jönsson (1865–1925), bror till advokaten Conrad Quensel (1901–1977), samt morfars bror till riksdagsledamoten Charlotte Quensel.

Utmärkelser

redigera

Svenska utmärkelser

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Nationalencyklopedin http://www.ne.se/nils-quensel
  2. ^ Elis Håstad, "Sveriges historia under 1900-talet", Bokförlaget Aldus/Bonniers, Stockholm 1958, s. 123
  3. ^ Ulf Hamilton, "Mentaliteter i kamp – Kejne och Apelsinsaken", Personhistorisk tidskrift 1999:2, s 130
  4. ^ "Rättsrötan" och "Hr X – Statsrådet Quensel", Göran Söderström i Sympatiens hemlighetsfulla makt, Stockholmia förlag 1999
  5. ^ Bihang till Sveriges Statskalender 1935. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 121 
  6. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1940bih
  7. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1942bih
  8. ^ Kungl. Serafimerorden. i Sveriges statskalender 1955
  9. ^ Sveriges statskalender för året 1935. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 79 
  10. ^ Konungens Statsråd. i Sveriges statskalender 1940
  11. ^ Sveriges statskalender för året 1946. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1946. sid. 85 
  12. ^ Konungens Statsråd. i Sveriges statskalender 1947
  13. ^ Sveriges statskalender för året 1948. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1948. sid. 73 
  14. ^ Sveriges statskalender för året 1949. Uppsala och Stockholm: Almqvist & Wiksell. 1949. sid. 75 


Företrädare:
Henrik Samuel Nyberg
Föreningen Heimdals ordförande
1917–1918
Efterträdare:
Nils Forssell
Företrädare:
Thorsten Wijnbladh
Statssekreterare i Kommunikationsdepartementet
1934–1936
Efterträdare:
Tage Wärn
Företrädare:
Östen Undén
Konsultativt statsråd i Sverige
juristkonsult

1936–1940
Efterträdare:
Edgar Rosander
Företrädare:
Karl-Henrik Högstedt
President i Kammarrätten
1940–1961
Efterträdare:
Gustaf Thorolfsson Hedborg
Företrädare:
Thorwald Bergquist
Konsultativt statsråd i Sverige
juristkonsult

1943–1951
Efterträdare:
Ingvar Lindell