Nils Quensel
Nils Jakob Eberhard Quensel, född 22 oktober 1894 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död där 18 november 1971, var en svensk jurist och statsråd. Han var son till justitierådet Eberhard Quensel och Anna Jönsson samt bror till advokaten Conrad Quensel.
| Nils Quensel | |
 | |
| Född | 22 oktober 1894[1] Adolf Fredriks församling, Sverige[1][2] |
|---|---|
| Död | 8 november 1971[1] (77 år) Adolf Fredriks församling, Sverige[1] |
| Begravd | Solna kyrkogård[3] |
| Medborgarskap | Svenskt |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Föräldrar | Eberhard Quensel[1][2] |
| Släktingar | Conrad Quensel (syskon)[2] |
| Utmärkelser | Kungliga Serafimerorden |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Nils Quensel tog studentexamen i Stockholm 1912 och blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1915 och juris kandidat vid samma universitet 1920. Han gjorde tingstjänstgöring 1921–1923 och blev tillförordnad fiskal i Svea hovrätt 1924. 1926 blev Quensel adjungerad ledamot i Svea hovrätt och assessor 1928. 1930 blev han lagstiftningssakkunnig på finansdepartementet och 1931 byråchef för lagärenden på finansdepartementet. Han blev expeditionschef i departementet 1933 och statssekreterare i kommunikationsdepartementet 1934–1936. Quensel utnämndes 1936 till hovrättsråd i Svea hovrätt och blev samma år genom Ernst Wigforss rekommendation konsultativt statsråd, en post han innehade 1936–1940 och 30 augusti 1943–31 oktober 1951, då han bland annat handlade kyrkofrågor från 1945. Enligt vissa källor var Quensel partilös[4], men han har också förknippats med Bondeförbundet.[5] Quensel var samtidigt president i Kammarrätten 1940–1961.
Quensel avgick som kyrkominister 1951 i samband med Kejneaffären. Quensel levde hela sitt liv ensam i sina föräldrars våning, vilket ledde till rykten om att han var homosexuell. Det finns inga belägg för detta, och han tycks inte ha haft några sexuella relationer alls. Kejne kopplade Quensels långvariga privata ekonomiska understöd till två förment homosexuella män till homosexuell prostitution. Kejne menade också att Quensels kontakter med polisintendenten Alvar Zetterquist och fångvårdsdirektören Hardy Göransson ingick i en plan att tysta Kejne. Anklagelserna kunde enligt Kejnekommissionen inte styrkas, men den relativt milda kritik som kommissionen riktade mot Quensels svårförklarliga poliskontakter och det sätt varpå hans privatliv lämnats ut räckte för att förmå honom att avgå som minister.[6][7]
Efter sin avgång fortsatte Quensel sin verksamhet som president i Kammarrätten i Stockholm fram till sin pensionering 1961. Han var också 1963–1968 verksam i 1963 års bibelkommission.
UtmärkelserRedigera
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (Serafimerorden), 15 november 1949.[8]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 6 juni 1940.[9]- Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 15 november 1937.[10]
- Riddare av Nordstjärneorden, 1933.[11]
Storkorset av Belgiska Kronorden, tidigast 1935 och senast 1940.[12][13][14]
Storofficer av Franska Hederslegionen, tidigast 1947 och senast 1950.[15][16]
Kommendör av Franska Hederslegionen, tidigast 1945 och senast 1947.[15][17]
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ [a b c d e] Nils J E Quensel, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 7453, läs online, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Nils Jakob Eberhard, f. 1894 i Adolf Fredrik Stockholms stad, läs online, läst: 27 december 2019, (Källa från Wikidata)
- ^ FinnGraven.se, omnämnd som: Nils Jakob Eberhard Quensel, läs online, läst: 27 december 2019, (Källa från Wikidata)
- ^ Nationalencyklopedin http://www.ne.se/nils-quensel
- ^ Elis Håstad, "Sveriges historia under 1900-talet", Bokförlaget Aldus/Bonniers, Stockholm 1958, s. 123
- ^ Ulf Hamilton, "Mentaliteter i kamp – Kejne och Apelsinsaken", Personhistorisk tidskrift 1999:2, s 130
- ^ "Rättsrötan" och "Hr X – Statsrådet Quensel", Göran Söderström i Sympatiens hemlighetsfulla makt, Stockholmia förlag 1999
- ^ Kungl. Serafimerorden. i Sveriges statskalender 1955
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1942bih
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1940bih
- ^ Bihang till Sveriges Statskalender 1935. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 121
- ^ Hovrätterna. i Sveriges statskalender 1931
- ^ Sveriges statskalender för året 1935. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1935. sid. 79
- ^ Konungens Statsråd. i Sveriges statskalender 1940
- ^ [a b] Konungens Statsråd. i Sveriges statskalender 1947
- ^ Konungens Statsråd i Sveriges statskalender 1950
- ^ Konungens Statsråd. i Sveriges statskalender 1945
| Företrädare: Henrik Samuel Nyberg |
Föreningen Heimdals ordförande 1917–1918 |
Efterträdare: Nils Forssell |
| Företrädare: Torsten Wijnbladh |
Statssekreterare i Kommunikationsdepartementet 1934–1936 |
Efterträdare: Tage Wärn |
| Företrädare: Östen Undén |
Konsultativt statsråd i Sverige juristkonsult 1936–1940 |
Efterträdare: Edgar Rosander |
| Företrädare: Karl-Henrik Högstedt |
President i Kammarrätten 1940–1961 |
Efterträdare: Gustaf Thorolfsson Hedborg |
| Företrädare: Thorwald Bergquist |
Konsultativt statsråd i Sverige juristkonsult 1943–1951 |
Efterträdare: Ingvar Lindell |