Mosshumla
Mosshumla (Bombus muscorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som finns i stora delar av Europa och även förekommer i Asien. Den har fått sitt svenska namn av sin vana att fodra boet med mossa.
| Mosshumla Status i Sverige: Nära hotad[1] Status i Finland: Nära hotad[2] | |
 Hane på asterart. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Thoracobombus[3] |
| Art | Mosshumla Bombus muscorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus muscorum | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758)[3] |
_muscorum_(Linnaeus,_1758).jpg) Alla tre kasterna (insamlade exemplar). Färgerna starkt förändrade efter döden. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
UtseendeRedigera
Mosshumlan är en ganska liten art med medellång tunga där drottningen uppnår en längd på 16–19 millimeter, hanar 12–15 millimeter samt arbetare 10–15 millimeter. Mellankroppen är brandgul på ovansidan och gul på sidorna, medan bakkroppen är randig i gult och brandgult.[4] Benen är vanligtvis svarta. I övrigt saknar de flesta formerna svart behåring utom på bakkroppens sista segment.[1] Vissa underarter har dock större svart behåring, till exempel är B. muscorum agricolae, som finns på Hebriderna och Shetlandsöarna, svart både i ansiktet (hos hanarna dock uppblandat med gult) och på hela kroppens undersida.[5]
UtbredningRedigera
Mosshumlan finns i Europa och Asien från Norden över Brittiska öarna till Spanien i sydväst och Turkiet i söder. Österut går den till södra Sibirien och Bajkal.[1]
I Norden finns den allmänt längs Danmarks kust och Norges västkust. I Sverige är den lokalt tämligen allmän i Skåne, på Öland och Gotland, dock med stora luckor. Den förekommer sällsynt i södra Finland på Årolands och Ålands skärgåedar. Humlan finns även på ett fåtal lokaler i Österbotten i norra Finland längs Bottenviken samt lokalt i Idre i Dalarna (enligt Løken, 1973).[1] Denna senare förekomst har dock inte kunnat återfinnas, och betraktas idag (2018) som en felidentifikation – även Løken själv var förbryllad över fyndet.[1] Ett bekräftat fynd den 2 juli 2008 nära Uleåborg föreligger[2].
TaxonomiRedigera
Arten har två underarter, Bombus muscorum muscorum och den mera nordliga B. m. bannitus[6], en indelning som dock inte erkänns av alla forskare[7]. Dessutom finns lokala former som sladeni från England, agricolae från Orkney och Shetlandsöarna och laevis från Turkiet, som ibland också dessa betraktas som underarter[6].
EkologiRedigera
Mosshumlan uppträder på blomsterrika strandområden, ängs- och stäppmark där den framför allt besöker vitklöver, rödklöver, mjölkört, plistrar, vickerarter, axveronika, bosyska, getväppling, oxtunga, höskallra och väddklint. Boet är ofta beläget i gamla mus- och sorkbon ovan jord men kan också anläggas i mosslager, fågelbon, tuvor, träd, byggnader och liknande.[1] [4] Det är litet, och överstiger mycket sällan 100 arbetare.[5] Mosshumlan har fått sitt svenska namn av sin vana att fodra boet med mossa[1] (även om torkat gräs också används[5]). Den är en påtagligt aggressiv humla som ivrigt försvarar sitt bo och kan förfölja misstänkta angripare i flera minuter.[5]
Hanarna söker ungdrottningar genom att på hösten, när de börjar komma fram, vänta utanför bona tidigt på morgonen på att de nya ungdrottningarna ska lämna det.[5]
HotbildRedigera
Mosshumlan har starkt och negativt påverkats i och med jordbrukslandskapets modernisering med en ökande inriktning mot monokulturer. Även på betesmarker har en ökande övergödning missgynnat de arter som humlan lever på. Inte minst på Stora alvaret på Öland har denna tendens varit tydlig. Den ökade fritidsbebyggelsen och vägbyggnationen har också spelat in.[1]
I både Sverige och Finland är mosshumlan rödlistad som nära hotad ("NT").[1][2].
GalleriRedigera
Mosshumla på väddklint från Holmhällar på Gotland
Bombus muscorum agricolae – den lokala formen på Shetland och Orkneyöarna
_-_geograph.org.uk_-_951933.jpg)
KällorRedigera
- ^ [a b c d e f g h i] ”Mosshumla Bombus muscorum”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/bombus-muscorum-102702. Läst 16 februari 2021.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”Mosshumla – Bombus muscorum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204740. Läst 16 februari 2021.
- ^ [a b] ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 19 januari 2015.
- ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 118-119. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b c d e] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 384-388. ISBN 0-00-717451-9
- ^ [a b] Rasmont P. & Iserbyt I. (28 augusti 2014). ”Atlas of European Bees: genus Bombus” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/page.asp?id=169. Läst 19 oktober 2015.
- ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/bombus+muscorum/match/1. Läst 19 oktober 2015.