Falanok, sibetmangust eller myrsibetdjur[2] (Eupleres goudotii) är ett rovdjur i familjen Eupleridae som lever endemisktMadagaskar.

Falanok
Status i världen: Nära hotad[1]
Falanok, teckning av Joseph Smit
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljEupleridae
SläkteEupleres
Doyère, 1835
ArtFalanok
E. goudotii
Vetenskapligt namn
§ Eupleres goudotii
AuktorDoyère, 1835
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
sibetmangust
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Artens päls är mjuk och tät. Pälsfärgen varierar beroende på underart. Hos E. g. goudotii som förekommer i östra Madagaskar är pälsen écru. Hos den västra underarten (E. g. major) är hanarna bruna och honorna grå.[3] Dessa djur har en klumpig kropp och en yvig tjock svans som är 22 till 25 centimeter lång. Den övriga kroppens längd ligger mellan 45 och 65 centimeter.[3] Den västra populationen är i snitt 10 till 20 centimeter längre än den östra. Djurens vikt ligger mellan 2 och 4 kilogram.[3]

Huvudet kännetecknas av en långdragen nos. Falanok skiljer sig genom sina tänder från andra arter i samma familj. Dessa är likformiga liksom hos insektsätarna.[3] Vid varje fot finns en förstorade första tå och alla tår är utrustade med långa klor.[3]

Utbredning redigera

Falanok lever i våta skogar på nordvästra och östra Madagaskar.[4] De påträffas huvudsakligen nära kustlinjen. De saknas i centrala Madagaskars bergsregioner. Den hittas allmänt inte i bergstrakter som är högre än 1 050 meter.[1]

Ekologi redigera

Arten är aktiv under gryningen eller natten. Den vilar i naturliga håligheter eller självgrävda bon.[3] Vanligtvis lever varje individ ensam men det förekommer ibland mindre grupper. Varje gruppering har ett avgränsat revir som markeras med vätska från analkörteln. Falanok lever uteslutande på marken. Under hösten kan de spara upp till 800 gram fett i svansen. Därför antas att de håller vinterdvala. Å andra sidan har falanok iakttagits även under vintern.[3]

Föda redigera

Falanok lever nästan uteslutande av daggmaskar och andra ryggradslösa djur, därför har den speciella tänder.[4] Det förmodas att de undviker fåglar, mindre däggdjur och frukter helt.[3] Med sin långa nos och de skarpa klorna har de bra förmåga att leta under jorden efter föda.[5]

Fortplantning redigera

Hannar och honor parar sig allmänt mellan juli och augusti. Honan föder sedan i november en eller två ungar som väger omkring 150 gram. Nyfödda ungar har redan päls och öppna ögon.[5] Efter cirka nio veckor slutar honan med digivning.[3]

Hot redigera

Tidigare jagades dessa djur för deras svansar som användes som smycken. Idag består faran i skogsröjning samt införda konkurrenter som tamhundar och sibetkatten (Viverricula indica). En viss jakt för köttets skull blev dokumenterad. IUCN listar arten som nära hotad (near threatened).[1]

Systematik redigera

Falanok räknades traditionellt till familjen viverrider men efter genetiska undersökningar ingår den idag i familjen Eupleridae.

Tidigare klassificerades de två underarterna som olika arter men denna indelning är idag föråldrad.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Eupleres goudotii[död länk] på IUCN:s rödlista, auktor: Hawkins, A.F.A. 2008, besökt 14 augusti 2010.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.13, läst 2018-09-01.
  3. ^ [a b c d e f g h i] Nowak, R. M. (1999) sid.766
  4. ^ [a b] McDonald, David W. (red.) (2009). ”Malagasy Carnivora” (på engelska). The Encyclopedia of Mammals. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-956799-7 
  5. ^ [a b] R. Edwards (12 april 2009). ”Falanouc”. ARKive. Arkiverad från originalet den 1 december 2008. https://web.archive.org/web/20081201023915/http://www.arkive.org/falanouc/eupleres-goudotii/. Läst 12 december 2012. 

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera