Karl-Gösta Lundmark
Karl Gösta (Karl-Gösta) Olof Lundmark, född 18 januari 1919 i Överluleå församling i Norrbottens län, död där 16 november 1995,[1] var en svensk militär.
Karl-Gösta Lundmark | |
Information | |
---|---|
Född | 18 januari 1919 Överluleå församling i Norrbottens län, Sverige |
Död | 16 november 1995 (76 år) Överluleå församling i Norrbottens län, Sverige |
I tjänst för | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Tjänstetid | 1943–1980 |
Grad | Generallöjtnant |
Befäl | Bodens artilleriregemente, Övre Norrlands militärområde |
Biografi
redigeraLundmark föddes som son till lantbrukaren Hjalmar Lundmark och hans hustru Bertha, född Karlsson. Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1943 och utnämndes samma år till fänrik i artilleriet,[2] varefter han befordrades till löjtnant vid Bodens artilleriregemente 1945.[3] Han gick Artilleriofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1947–1948 och Högre artillerikursen där 1949–1951.[4] Han befordrades till kapten vid Bodens artilleriregemente 1952,[5] tjänstgjorde som generalstabsofficer vid staben i IV. militärområdet 1956–1961,[6] befordrades till major i Generalstabskåren 1961,[5] var stabschef vid staben i IV. militärområdet 1961–1965,[7][8] befordrades till överstelöjtnant 1964[2] och tjänstgjorde vid Norrlands artilleriregemente 1965–1966.[9] År 1966 befordrades han till överste, varpå han var chef för Bodens artilleriregemente 1966–1968. Han befordrades till överste av första graden 1968, var chef för Operationsledning 1 i Försvarsstaben 1968–1972,[5] var stabschef vid staben i Bergslagens militärområde 1972–1974, befordrades till generalmajor 1974 och var stabschef vid staben i Övre Norrlands militärområde 1974–1976. Lundmark befordrades 1976 till generallöjtnant och var militärbefälhavare för Övre Norrlands militärområde 1976–1980.[2]
Lundmark gifte sig 1945 med Margareta Malmros[2] (1919–2000).[1]
Utmärkelser
redigera- Riddare av första klassen av Svärdsorden, 1962.[10]
- Kommendör av Svärdsorden, 17 november 1969.[11]
- Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 11 november 1972.[12]
Referenser
redigera- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
- ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1993. Stockholm: Norstedts. sid. 718.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1948. Uppsala. 1948. sid. 352.
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 123, 190. ISBN 91-8718-418-4.
- ^ [a b c] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 136. ISBN 91-87184-74-5.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1960. Uppsala. 1960. sid. 341.
- ^ Sveriges statskalender för året 1965. Uppsala. 1965. sid. 353.
- ^ Sveriges statskalender för året 1966. Uppsala. 1966. sid. 328.
- ^ Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem. Norrland, supplement, register (2). Stockholm: Bokförlaget Vem Är Vem AB. sid. 261.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 130.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 53 (digital avbildning).
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 31 (digital avbildning).