Öppna huvudmenyn

Rudolf Hodder Åke Stjernswärd, född 23 september 1924 i Lunds stadsförsamling i Malmöhus län,[1] är en svensk före detta militär (överste av första graden) och hovstallmästare. Hodder Stjernswärd har även skrivit ett antal militärhistoriska böcker.

Hodder Stjernswärd
Titlar
Tidsperiod 1984–1991
Företrädare Hans Skiöldebrand
Efterträdare Magnus Olson
Yrke Militär och hovstallmästare
Övrigt arbete Författare
Militärtjänst
Försvarsgren Armén
Land Sverige Sverige
Tjänstetid 1948–1984
Grad Överste av första graden
Befäl Chef K 1 (1972–1974)
Chef P 18 (1977–1980)
Chef P 2 (1980–1981)
Chef K 1/Fo 44 (1980–1984)
Chef H.M. Konungens hovstall (Hovstallet) och Hovstallmästare 1984–1991
Utmärkelser Se: Utmärkelser
Personfakta
Född 23 september 1924 (94 år)
Lunds stadsförsamling i Malmöhus län, Sverige
Utbildning Studentexamen i Lund 1945
Alma mater Krigsskolan
Frälse/adelsätt Stjernswärd
Far Hodder Stjernswärd
Mor Ingrid Löwenborg
Familj
Gift 1954–1974
Make/maka Eva Birgitta Löfgren (1934–1980)
Familj 2
Gift 2 1979–1981
Make/maka 2 E. Gunnel Maria Tideman (född 1938)
Familj 3
Gift 3 1984
Make/maka 3 Marianne Inga Héléne Lindmark (född 1946)

Ätten Stjernsvärds vapen

Innehåll

BiografiRedigera

Stjernswärd är son till hovstallmästaren Hodder Stjernswärd och Ingrid Löwenborg. Han avlade studentexamen i Lund 1945.[2] Stjernswärd avlade officersexamen vid Kungliga Krigsskolan den 28 augusti 1948 och blev samma år fänrik vid kavalleriet placerad vid Skånska kavalleriregementet (K 2). Han gick på Arméns rid- och körskola i Strömsholm 1949–1950[2] och befordrades till löjtnant i kavalleriet 1950 och vid kavalleriet 1951.[ifrågasatt uppgift] Han omflyttades 1952 till Norrlands dragonregemente (K 4), gick stabskurs vid Militärhögskolan åren 1956–1958 och tjänstgjorde vid Kavalleriets kadettskola (där han var kurskamrat med Olof Palme)[3] 1958–1959 och som generalstabsaspirant för att bli kapten i generalstabskåren samt förordnad kapten vid Försvarsstaben (Fst) 1961. År 1965 placerades han vid Skånska dragonregementet (P 2) som kapten vid pansartrupperna och befordrades till major i pansartrupperna 1966. Han var 1966–1969 avdelningsdirektör i Rikspolisstyrelsen.

År 1969 blev Stjernswärd överstelöjtnant i pansartrupperna och omplacerades då till Gotlands regemente (P 18) som utbildningschef för att 1972 återföras till kavalleriet som sekundchef för Livgardesskvadronen (K 1), vilket han var till 1974 då han befordrades till överste och för tredje gången bytte truppslag och placerades vid P 2. Åren 1974–1977 var han chef för Arméns kompaniofficersskola, varefter han 1977–1980 var chef för P 18 och 1980–1981 chef för P 2. År 1981 befordrades han till överste av första graden, varpå han 1981–1984 var chef för Livgardets dragoner tillika befälhavare för Stockholms försvarsområde (K 1/Fo 44) och kommendant i Stockholm.[2]

Han erhöll avsked från K 1/Fo 44 och armén 1984 och tjänstgjorde därefter som hovstallmästare 1984–1991. Han har även författat ett antal artiklar i militär fackpress och ett flertal böcker. Han invaldes 1987 som ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[4] Stjernswärd var även ordförande i HM Konungens hospitalsfond, Stockholmskretsens hemvärnsförbund, Livregementets till häst kamratförening och vice ordförande i Stiftelsen den beridna högvakten.[2]

Stjernswärd var gift första gången 1954–1974 med Eva Birgitta Löfgren (1934–1980), dotter till köpmannen Helge och Lisa Löfgren. Han var gift andra gången 1979–1981 med E. Gunnel Maria Tideman (född 1938), dotter till avdelningschefen Helge och översköterskan Ragnhild Tideman. Stjernswärd gifte sig för tredje gången 1984 med avdelningsdirektören jur. kand. Marianne Inga Héléne Lindmark (född 1946), dotter till kommendörkapten 1 graden Carl Lindmark och Märtha Lilliestråle.[2] Stjernswärd var gift en fjärde gång med Inger Emelie Christina Stjernswärd (1944–2013).[3][5] Han är far till Eva Ingrid Charlotte (född 1954) och Fredrik Philip Hodder (född 1957).[6] Han är bosatt i Ystad.[3]

UtmärkelserRedigera

Ett urval av Hodder Stjernswärds utmärkelser:

BibliografiRedigera

  • Stjernswärd, Hodder (2009). Berättelser för upp- och avsuttna. Stockholm: Probus. Libris 11309333. ISBN 978-91-87184-86-4 .
  • Stjernswärd, Hodder (2005). Ve de besegrade. Stockholm: Probus. Libris 9929872. ISBN 91-87184-78-8 .
  • Stjernswärd, Hodder (2001). Balaklavasyndromet. Stockholm: Probus. Libris 8380821. ISBN 91-87184-67-2 .
  • Stjernswärd, Hodder (1996). Två kavallerister från Sveriges stormaktstid. Stockholm: Probus. Libris 7762928. ISBN 91-87184-44-3 .
  • Stjernswärd, Hodder; Finnpers, Åke, red (1993). Rapporter från 1993 års karolinerresor: Poltava-Karelen-Kursk-Narva. Skriftserie / Wermlands karoliner, 1101-8232 ; 5. Storfors: Wermlands karoliner. Libris 1802169 .
  • Stjernswärd, Hodder; Kaldén, Joh:s; Cassel, Edvard (1948). Hästbedömning: Utdrag ur Stjernswärds och Cassels kapitel i LT-boken "Hästen" (2. uppl.). Stockholm: Lantbruksförb:s tidskr.-ab. Libris 1458551 .

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b c d e] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1031. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/1031.html 
  3. ^ [a b c] Billgren, Cecilia (17 juli 2009). ”Ett liv till häst i rikets tjänst”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article772392/Ett-liv-till-haumlst-i-rikets-tjaumlnst.html. Läst 28 mars 2014. 
  4. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 198. ISBN 91-630-4181-2 .
  5. ^ ”Inger EMELIE Christina Stjernswärd”. Gravar.se. Arkiverad från originalet den 15 april 2015. https://web.archive.org/web/20150415100443/http://gravar.se/Degeberga%20F%C3%B6rsamling/2632/Inger%20Emelie%20Christina%20Stjernsw%C3%A4rd. Läst 28 mars 2014. 
  6. ^ Olsson, Kjell. ”Rudolf Hodder Åke Stjernswärd”. Gotlands Militärhistoria & Gotlans Trupper. http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/957.htm. Läst 28 mars 2014. 

Tryckta källorRedigera