Hans Strååt
Hans Olof Strååt, född 17 oktober 1917 i Stockholm, död 26 januari 1991 på Lidingö, var en svensk skådespelare. Han var son till konstnären Hjalmar Strååt.[1]
| Hans Strååt | |
 Allan Edwall Sif Ruud och Hans Strååt. | |
| Född | Hans Olof Strååt 17 oktober 1917 Stockholm |
|---|---|
| Död | 26 januari 1991 (73 år) Lidingö |
| Maka | Marianne Karlbeck |
| Släktingar | Hjalmar Strååt (far) Göran Strååt (bror) |
| IMDb SFDb | |
BiografiRedigera
Under gymnasietiden var Strååt intresserad av att skriva poesi och måla. Han studerade vid Gösta Terserus och Axel Witzanskys teaterskolor 1939–1940 och vid Dramatens elevskola 1940–1943. Efter genomförda studier engagerades han vid Dramaten fram till 1951 och därefter vid Upsala Stadsteater fram till 1956 för att sedan åter engageras vid Dramaten. Där gjorde han sin sista roll 1988 i Din stund på jorden, en pjäs han också regisserade. Han är en av Dramatens flitigaste aktörer med ungefär 150 scenroller. Vid sidan av detta var han också verksam inom den tidiga TV-teatern, där han hade roller i bland andra Midsommardröm i fattighuset (1959), Spatserkäppen (1959) och Porträtt av jägare (1959).[1]
Han filmdebuterade 1941 i Gustaf Molanders Den ljusnande framtid och kom att medverka i drygt 50 film- och TV-produktioner. På film fick han företrädesvis agera i biroller, ofta sympatiska karaktärer. Bland hans betydande roller finns de som frälsningssoldat i Anna Lans (1943), som lärare i Kvarterets olycksfågel (1947) och återigen som frälsningssoldat i Stora Hoparegränd och himmelriket (1949).[1]
Han tilldelades Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1954 och O'Neill-stipendiet 1987.[1]
Han var gift från 1949 med skådespelerskan Marianne Karlbeck och var far till skådespelerskan Jannika Strååt.[1]
Filmografi i urvalRedigera
- 1941 – Den ljusnande framtid
- 1941 – Snapphanar
- 1942 – General von Döbeln
- 1942 – Rid i natt!
- 1943 – Kungsgatan
- 1944 – En dag skall gry
- 1944 – Appassionata
- 1947 – Nattvaktens hustru
- 1947 – Kvarterets olycksfågel
- 1948 – Hamnstad
- 1948 – Loffe på luffen
- 1950 – Hjärter knekt
- 1952 – Möte med livet
- 1954 – Gud Fader och tattaren
- 1954 – Herr Arnes penningar
- 1955 – Mord, lilla vän
- 1955 – Enhörningen
- 1955 – Sommarnattens leende
- 1955 – Flicka i kasern
- 1956 – Blånande hav
- 1956 – Rätten att älska
- 1956 – Flamman
- 1956 – Ett dockhem
- 1956 – Tarps Elin
- 1956 – Det är aldrig för sent
- 1957 – Vägen genom Skå
- 1957 – Med glorian på sned
- 1957 – Värmlänningarna
- 1957 – Arken
- 1958 – Jazzgossen
- 1958 – Fröken April
- 1959 – Det var en annan historia (TV-teater)
- 1959 – Med mord i bagaget
- 1959 – Mälarpirater
- 1964 – Älskande par
- 1968 – Vindingevals
- 1969 – Bokhandlaren som slutade bada
- 1969 – Friställd (TV-serie)
- 1969 – Skottet
- 1978 – Hedebyborna (TV-serie)
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1983 – Raskenstam
- 1984 – Två solkiga blondiner
- 1986 – Älska mej
- 1987 – Nionde kompaniet
TeaterRedigera
Roller (ej komplett)Redigera
RadioteaterRedigera
RollerRedigera
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1948 | Marcus Antonius | Antonius och Kleopatra William Shakespeare |
Alf Sjöberg[10] |
| 1959 | Bajan | Vägglusen Vladimir Majakovskij |
Staffan Aspelin[11] |
| 1960 | Prästen | Jons födelsedag Inge Johansson |
Helge Hagerman[12] |
| Åvik | Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg |
Åke Falck[13] |
KällorRedigera
FotnoterRedigera
- ^ [a b c d e] ”Hans Strååt”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60991&iv=OVERVIEW. Läst 18 augusti 2012.
- ^ Barbro Hähnel (9 oktober 1955). ”Tehuset i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-10/245/11. Läst 22 augusti 2015.
- ^ S. B-l (27 oktober 1956). ”Anne Frank i Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1956-10-27/293/16. Läst 5 augusti 2017.
- ^ ”Riksteatern ger ny Millerpjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 januari 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-01-04/3/12. Läst 26 maj 2018.
- ^ Ebbe Linde (28 december 1957). ”Vilhelm Mobergs 'Domaren'”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1957-12-28/352/8. Läst 15 mars 2017.
- ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016.
- ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015.
- ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015.
- ^ Ruth Halldén (14 maj 1980). ”Usel personinstruktion”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-05-14/131/20. Läst 16 juni 2018.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 31 december 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-12-31/355/22. Läst 3 juni 2018.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016.
Externa länkarRedigera
- Hans Strååt i Dramatens rollbok
- Vägglusen på Radioteatern