Sidonie Gabrielle Colette

fransk författare, varietéartist och dansös
(Omdirigerad från Colette)

Sidonie Gabrielle Colette, allmänt känd som enbart Colette, född 28 januari 1873 i Saint-Sauveur-en-Puisaye, Yonne, död 3 augusti 1954 i Paris, var en fransk författare, varietéartist och dansös.

Colette
FöddSidonie-Gabrielle Colette[1]
28 januari 1873[2][3][4]
Saint-Sauveur-en-Puisaye[5], Frankrike
Död3 augusti 1954[3][4][6] (81 år)
Paris[5]
BegravdPère-Lachaise[7][8]
kartor och Grave of Colette
Andra namnWilly[5] och Colette Pavic[5]
Medborgare iFrankrike[5]
SysselsättningRomanförfattare[1], novellförfattare[1], dramatiker, prosaist, manusförfattare, journalist[1], librettist, spökskrivare, skådespelare
Befattning
Ordförande, Académie Goncourt (1949–1954)
ArbetsgivareLe Figaro
MakeMaurice Goudeket[5]
Willy
(g. 1893–1906)[5]
Henry de Jouvenel
(g. 1912–1923)[5]
PartnerMathilde de Morny
Bertrand de Jouvenel
BarnColette de Jouvenel (f. 1913)
FöräldrarJules Colette
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Officer av Hederslegionen
Kommendör av Hederslegionen
Storofficer av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata
Colettes grav i Paris.

Biografi redigera

Colettes föräldrar var okonventionella. Hennes far var veteran från den italienska frihetskampen, där han hade förlorat ett ben. Han arbetade som skatteindrivare. Hennes mor ansågs vara en okonventionell figur, en kvinna som främst älskade sina husdjur och sin trädgård.

När Colette var 20 år gammal gifte hon sig med den 15 år äldre musikkritikern och journalisten Henri Gauthier-Villard, känd som "Willy". Han uppmuntrade henne att börja skriva. Colette debuterade 1900 med den första boken med flickan Claudine i huvudrollen, Claudine i skolan (Claudine à l'école). Denna bok och de påföljande i serien utkom först under makens pseudonym, Willy.

1901 kom nästa bok om Claudine, Claudine i Paris (Claudine à Paris) som handlar om Claudines tid som nygift. I båda böckerna finns, liksom i hennes övriga produktion, starka självbiografiska element. I Varieté (La Vagabonde 1910) försörjer sig den nyskilda huvudpersonen, precis som författaren, som varietéartist (Colette var gift 1893–1906). Hon separerade från sin make 1905, då hon tröttnat på hans utomäktenskapliga affärer.

Hon började sedan uppträda som strippa på musikhallar, där hon djärvt visade ena bröstet. Hon mimade kopulation i ett framträdande på Moulin Rouge i Paris, och detta blev en stor skandal. Under dessa år inledde hon en serie relationer med andra kvinnor, såsom Natalie Clifford Barney och "Missy" (Mathilde de Morny) som hon ibland delade scenen med. "Missy" var släkt med Napoleon III av Frankrike. Colette hade flera lesbiska kärleksförhållanden.

1912 gifte hon sig med redaktören för tidningen Le Matin, Henry de Jouvenel, och fick med honom en dotter – denna har sedermera berättat att hon var helt försummad av sina föräldrar och att hennes mor egentligen aldrig ville få barn.[källa behövs] Äktenskapet slutade 1924 i skilsmässa, dels på grund av hans otrohet dels på hennes affär med hans 16-åriga son Bertrand de Jouvenel. Colette gifte om sig 1935. Mannen var jude, och Colette hjälpte honom att gömma sig under den tyska ockupationen under andra världskriget. Under de sista tjugo åren av sitt liv led Colette av förlamande artrit, som hade utlösts 1931 vid en vadbensfraktur.

Idag räknas Colette som en av de viktigaste franska 1900-talsförfattarna. Hennes böcker behandlar frispråkigt kvinnans kval och njutningar, sexualitet och frihet. Detta var teman som chockerade Frankrike vid seklets början, men som senare i livet förde henne högt upp i det franska litterära etablissemanget.

Hennes kanske mest kända roman Gigi om den unga parisflickan Gigi och hennes förälskelsehistoria med den äldre kusinen Gaston Lachaille blev en stor Broadwaysuccé och hollywoodfilmatiseringen från 1958 belönades med nio oscars (se filmen Gigi, ett lättfärdigt stycke).

Ett antal av hennes andra verk har också dramatiserats för scenen och filmen, bland annat Fjärran tillflykt (La Retraite sentimentale, 1907), I bojor (L'Entrave 1913), Mitsou (1919), Chéri (1920), Tidig blomning (Le Blé en herbe 1923), Kattan (La Chatte 1933), och Duo (1934).

Colette ligger begravd på den berömda Père-Lachaise-kyrkogården i Paris.

Bibliografi (utgivet på svenska) redigera

  • Willy och Colette: Claudine som gift (översättning Olaus Scherdin, B. Wahlström, 1920)
  • Varieté (La vagabonde) (översättning Arne Häggqvist, Steinsvik, 1944)
  • Chéri (Chéri) (översättning Arne Häggqvist, Steinsvik, 1945)
  • I Paris 1951
  • Duo (Duo) (översättning Eva Marstrander, Forum, 1953)
  • Tidig blomning (Le blé en herbe) (översättning Eva Marstrander, Forum, 1954)
  • Mitsou (Mitsou ou comment l'ésprit vient aux filles) (översättning Eva Marstrander, Forum, 1955). Även utg. med titel Mitsou eller Hur flickor kommer till insikt
  • I bojor (L'entrave) (översättning Eva Marstrander och Vera Silverstolpe, Forum, 1957)
  • Fjärran tillflykt (La retraite sentimentale) (översättning Vera Silverstolpe, Forum, 1958)
  • Kattan (La chatte) (översättning Arne Häggqvist, Forum, 1959)
  • Willy och Colette: Claudine i skolan (Claudine à l'école) (översättning Ebba Hellbom, Prisma/Biblioteksförlaget, 1961)
  • Willy och Colette: Claudine i Paris (Claudine à Paris) (översättning Ebba Hellbom, Prisma, 1962)

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 224.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Sidonie Gabrielle Colette, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Colette, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Internet Broadway Database, Colette, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g h] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 23 oktober 2021, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  6. ^ Internet Broadway Database, Sidonie Gabrielle Colette, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Paul Bauer, Deux siècles d'histoire au Père Lachaise, 2006, ISBN 978-2-914611-48-0.[källa från Wikidata]
  8. ^ Mère Lachaise : 100 portraits pour déterrer le matrimoine funéraire, Cambourakis, april 2022, ISBN 978-2-36624-648-3.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera