Marianne Karlbeck Strååt, född 19 mars 1923 i Nanking i Kina, död 20 februari 2014 i Lidingö församling i Stockholms län, var en svensk skådespelare.[1]

Marianne Karlbeck
Född19 mars 1923
Nanking, Kina
Död20 februari 2014 (90 år)
Lidingö församling, Stockholms län
Aktiva år19432009
MakeErnest Thiel
(1947–1949; skilda)
Hans Strååt
(1949–1991; hans död)
SläktingarOrvar Karlbeck (far)
IMDb SFDb

BiografiRedigera

Karlbeck var dotter till civilingenjören Orvar Karlbeck, då verksam i Kina, och Sigrid, ogift Wengberg. Efter studier vid Musikaliska Akademien 1944–1946 och Dramatiska teaterns elevskola 1946–1949 blev hon engagerad vid Dramatiska teatern 1949 och var vid Uppsala stadsteater 1952–1957. Efter gästspel på Intima teatern och TV-teatern blev hon på nytt engagerad vid Dramaten 1960.[2]

Marianne Karlbeck var 1947–1949 gift med textilfabrikören och musikdirektören Ernest Thiel (1921–1997), son till Olof Thiel och sonson till Ernest Thiel. Hon gifte sig därefter 1949 med skådespelaren Hans Strååt (1917–1991) och fick barnen Camilla 1950, Jannika 1952, Michaela 1958 och Daphne 1958.[2]

Marianne Karlbeck är begravd på Lidingö kyrkogård.

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1944 Vår väg mot framtiden
Rudolf Värnlund
Ingrid Luterkort Dramatikerstudion[3]
1948 Emma Micawber David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey
Olle Hilding Dramaten
Denman, en tjänsteflicka Släktmötet
T S Eliot
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Danserska Lycko-Pers resa
August Strindberg
Göran Gentele Dramaten
1950 Fru Horton En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Kören: Bondgumman Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Malena Sänghalm, sköka De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1956 Boyfriend (The Boy Friend)
Sandy Wilson
Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[4]
1957 Hans excellens betjänten
Ladislaus Bus-Fekete
Lars Barringer Upsala-Gävle stadsteater[5]
1960 Klinkan Gisslan (The Hostage)
Brendan Behan
Per-Axel Branner Dramaten
1961 Ellen
Xenia
Kattorna
Walentin Chorell
Mimi Pollak Dramaten
1963 Rivjärnet Tiggarens opera
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1964 Första tjänarinnan
Tredje bondkvinnan
Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[6]
1965 Bondkvinna II Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1984 Emil i Lönneberga
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Göta Lejon[7]

RadioteaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi
1950 Stenografen Det hemliga rummet
Nigel Balchin
Henrik Dyfverman[8]
1959 Röster ur folkvimlet Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Marianne Karlbeck”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61443&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMarianne+Karlbeck%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 11 maj 2014. 
  2. ^ [a b] KARLBECK-STRÅÅT, MARIANNE, skådespelerska, Lidingö i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 678.
  3. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 14. 26 april 1944. https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-onsdag-26-april-1944-sida-14_1950.jpeg. Läst 24 november 2021. 
  4. ^ Hl (17 maj 1956). ”Crazyoperett i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-05-17/132/14. Läst 29 januari 2022. 
  5. ^ Ellson (17 januari 1957). ”'Hans excellens betjänsten' i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-01-17/16/12. Läst 29 januari 2022. 
  6. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  7. ^ Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 52. 18 februari 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-02-18/47/52. Läst 17 september 2016. 
  8. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 30. 30 mars 1950. https://arkivet.dn.se/tidning/1950-03-30/86/30. Läst 19 december 2021. 
  9. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkarRedigera