Georg Achates Gripenberg

Georg Achates Gripenberg
	Georg Achates Gripenberg
	Georg Achates Gripenberg, 1930.
Född	18 maj 1890; Sankt Petersburg
Död	31 maj 1975 (85 år); Helsingfors
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Diplomat
Befattning
	Ambassadör
Föräldrar	Alexis Gripenberg
Utmärkelser
	Frihetskorsets 3. klass (1918); Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1919); Riddare av Dannebrogorden (1919); Riddare av Nordstjärneorden (1919); Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1920); Officer av Italienska kronorden (1920); Storofficer av Kronorden (1922); Kommendör av nummer av Isabella den katolskas orden (1926); Kommendör med nummer av Karl III:s orden (1929); Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1931); Ismailorden (1936); Frihetskorsets 1. klass (1940); Storkorset av Finlands Lejons orden (1943); Storkorsriddare av Silvesterorden (1943); Finlands Röda Kors’förtjänstmedalj i silver (1949); Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1952); Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1959); Vinterkrigets minnesmedalj; Frihetskrigets minnesmedalj
	Redigera Wikidata

Georg Achates Gripenberg, född 18 maj 1890 i Sankt Petersburg, död 31 maj 1975 i Helsingfors,^[3] var en finländsk (finlandssvensk) diplomat.

Biografi

Tidigt liv

Georg Gripenberg var son till Alexis Gripenberg och Agnes von Haartman samt dotterson till Victor von Haartman.^[4] Efter studentexamen i Helsingfors 1907 studerade Gripenberg vid Alexanderuniversitetet i Helsingfors och blev fil. kand. 1911. Gripenberg studerade sedan vid Uppsala universitet och blev 1917 jur. kand. där; i Uppsala var han ordförande i Föreningen Heimdal. Han hade dessförinnan också vistats i England och åren 1908–1909 studerat vid University of Oxford och London School of Economics. 1918 fick han en tjänst som andre sekreterare på Finlands utrikesdepartement.^[3]

Tjänst på utrikesministeriet

1918 anställdes han av Finlands nyinrättade utrikesministerium och utsågs till sitt lands första diplomatiska representant i Sverige. Han avgick året därpå. 1920 rekryterades han tillbaka till ministeriets kansli som tjänsteförrättande kanslichef.^[3]

Chargé d'affaires i olika länder

Han tjänstgjorde till en början som chargé d'affaires, från 1921 till 1923 i Bryssel och Haag, från 1923 till 1929 i Madrid och Lissabon och från 1929 till 1933 som sändebud i Buenos Aires, Rio de Janeiro och Santiago de Chile.^[3]

Sändebud i London

1933 utnämndes han till sändebud i London, Finlands viktigaste diplomatiska post. Hans mandatperiod där varade tills de diplomatiska förbindelserna mellan Storbritannien och Finland bröts under fortsättningskriget, efter den brittiska krigsförklaringen i slutet av 1941.^[3]

Representant vid Heliga stolen

Han var i icke-aktiv status i Finland tills han utnämndes till representant vid Heliga stolen hösten 1942. Våren därpå förflyttades han till Stockholm.^[5]^[6] Det var på den tiden den viktigaste utrikesdelegationen i Finland, särskilt för att Sovjetunionen hade beslutat att föra fredssamtal med Finland i Stockholm efter andra världskrigets slut.^[3]

Ambassadör i Sverige

Gripenberg innehade ambassadörs rang i Stockholm^[7] från 18 januari 1955.

FN-ambassadör

Efter Stockholm var han Finlands första ambassadör i Förenta nationerna 1956–1958,^[5] varefter han gick i pension. Han fick många inhemska och utländska utmärkelser och skrev flera omfattande memoarer under sina pensionsår.^[3]

Äktenskap

Han var gift första gången 1921–1923 med Lily Uchermann, som var dotter till Vilhelm Uchermann, och andra gången från 1927 med Peggy Moseley-Williams.

Bibliografi

Generalmajor Hans Henrik Gripenberg: En biografisk konturteckning. Söderström, 1937.
En beskickningschefs minnen 1: Finland i världskriget 1939–40. Natur och Kultur, 1959.
En beskickningschefs minnen 2: London–Vatikanen–Stockholm. Natur och kultur, 1959.
Diplomatisk vardag. Söderström, 1964.
Dagbok 1943–1946. Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 2019.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, G. A. Gripenberg, 30 juli 2023.

Noter

^ [a b] Who's who, A & C Black.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1685.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g] Seppinen, Jukka. ”Gripenberg, Georg Achates”. https://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=1685. Läst 13 oktober 2023.
^ Adelsvapen Gripenberg tab. 46 https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gripenberg_nr_931
^ [a b] Nationalencyklopedin. Bd 8. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 80, Gripenberg, Georg. ISBN 91-7024-619-X
^ Pieni tietosanakirja, del 1. Otava förlag 1952. Tredje upplagan.
^ Vuojolainen, Antti. ”Finlands FN-representations första tid (1955–1972)”. Finland utomlands. https://finlandabroad.fi/web/un/finlands-fn-representations-forsta-tid-1955-1972-. Läst 13 oktober 2023.

Externa länkar

”Gripenberg, Georg”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4408-1416928957014
Gripenberg, Georg i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Företrädare: Nils Ahnlund	Föreningen Heimdals ordförande 1915–1916	Efterträdare: H. S. Nyberg

[4d239c42058af74df2315cb05f9ccd3817cc6ca5-1] [a b] Who's who, A & C Black.^{[källa från Wikidata]}

[e9247ab24c70ca1f179fef8d18bbc6af6d846ed5-2] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1685.^{[källa från Wikidata]}

[BLF-3] [a b c d e f g] Seppinen, Jukka. ”Gripenberg, Georg Achates”. https://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=1685. Läst 13 oktober 2023.

[4] Adelsvapen Gripenberg tab. 46 https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gripenberg_nr_931

[Nationalencyklopedin-5] [a b] Nationalencyklopedin. Bd 8. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 80, Gripenberg, Georg. ISBN 91-7024-619-X

[6] Pieni tietosanakirja, del 1. Otava förlag 1952. Tredje upplagan.

[7] Vuojolainen, Antti. ”Finlands FN-representations första tid (1955–1972)”. Finland utomlands. https://finlandabroad.fi/web/un/finlands-fn-representations-forsta-tid-1955-1972-. Läst 13 oktober 2023.

[3]

[1]

[2]

[4]

[5]

[6]

[7]