F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 2007 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 18 mars-21 oktober. Förarmästerskapet vanns av finländaren Kimi Räikkönen och konstruktörsmästerskapet av Ferrari. Säsongen blev den jämnaste i F1- historien då Räikkönen, britten Lewis Hamilton och spanjoren Fernando Alonso slutade på respektive 110, 109 och 109 poäng.


F1-regler i korthet 2007
MotorSug 2 400 cc och högst 19 000 varv/minut
Max cylindrarV8
Bilens minimivikt605 kg
Poängberäkning10, 8, 6, 5, 4, 3, 2, 1

NyheterRedigera

TävlingarRedigera

RegeländringarRedigera

  • Bridgestone skulle leverera däck till samtliga stall 2007. Dessutom infördes så kallad motorfrysning, vilken innebär att stallen måste använda de motorkonstruktioner som användes i Japan 2006 och Brasilien 2006 även 2007. Båda dessa ändringar gäller även säsongerna 2008, 2009 och 2010.

ÖvergångarRedigera

Ferraris Michael Schumacher avslutade sin karriär och ersattes av Kimi Räikkönen medan Felipe Massa förlängde sitt kontrakt. Världsmästaren Fernando Alonso skrev ett treårskontrakt med McLaren och fick GP2-mästaren Lewis Hamilton som stallkamrat. Heikki Kovalainen ersatte Alonso i Renault, där han körde tillsammans med Giancarlo Fisichella. BMW, Honda och Toyotas uppställningar var oförändrade medan Red Bull ersatte Christian Klien med Mark Webber från Williams. Webbers plats togs av Alexander Wurz. Anthony Davidson ersatte Sakon Yamamoto i Super Aguri. Midland ombildades till Spyker, där Tiago Monteiro ersattes av Adrian Sutil.

VinnareRedigera

Grand Prix-kalenderRedigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Australiens Grand Prix 18 mars Albert Park   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Malaysias Grand Prix 8 april Sepang   Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
  Bahrains Grand Prix 15 april Sakhir   Felipe Massa Ferrari *
  Spaniens Grand Prix 13 maj Catalunya   Felipe Massa Ferrari *
  Monacos Grand Prix 27 maj Monaco   Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
  Kanadas Grand Prix 10 juni Montréal   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  USA:s Grand Prix 17 juni Indianapolis   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  Frankrikes Grand Prix 1 juli Magny-Cours   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Storbritanniens Grand Prix 8 juli Silverstone   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Europas Grand Prix 22 juli Nürburgring   Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
  Ungerns Grand Prix 5 augusti Hungaroring   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  Turkiets Grand Prix 26 augusti Istanbul Park   Felipe Massa Ferrari *
  Italiens Grand Prix 9 september Monza   Fernando Alonso McLaren-Mercedes *
  Belgiens Grand Prix 16 september Spa   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Japans Grand Prix 30 september Fuji   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  Kinas Grand Prix 7 oktober Shanghai   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Brasiliens Grand Prix 21 oktober Interlagos   Kimi Räikkönen Ferrari *

Team och förareRedigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
BMW 9   Nick Heidfeld, Tyskland
10   Robert Kubica, Polen
Testförare   Timo Glock, Tyskland
Testförare   Sebastian Vettel, Tyskland[1]
Ferrari 5   Felipe Massa, Brasilien
6   Kimi Räikkönen, Finland
Testförare   Luca Badoer
Testförare   Marc Gené
Honda 7   Jenson Button, Storbritannien
8   Rubens Barrichello, Brasilien
Testförare   Christian Klien, Österrike
Testförare   James Rossiter, Storbritannien
McLaren-Mercedes 1   Fernando Alonso, Spanien
2   Lewis Hamilton, Storbritannien
Testförare   Pedro de la Rosa, Spanien
Testförare   Gary Paffett, Storbritannien
Red Bull-Renault 14   David Coulthard, Storbritannien
15   Mark Webber, Australien
Testförare   Michael Ammermüller, Tyskland
Testförare   Robert Doornbos, Nederländerna
Renault 3   Giancarlo Fisichella, Italien
4   Heikki Kovalainen, Finland
Testförare   Nelsinho Piquet, Brasilien
Testförare   Ricardo Zonta, Brasilien
Spyker-Ferrari 20   Adrian Sutil, Tyskland
21   Christijan Albers, Nederländerna
  Markus Winkelhock, Tyskland[2]
  Sakon Yamamoto, Japan[3]
Testförare   Fairuz Fauzy, Malaysia
Testförare   Adrián Vallés, Spanien
Testförare   Giedo van der Garde
Testförare   Markus Winkelhock, Tyskland
Super Aguri-Honda 22   Takuma Sato, Japan
23   Anthony Davidson, Storbritannien
Testförare   Sakon Yamamoto, Japan[3]
Testförare   James Rossiter, Storbritannien
Toro Rosso-Ferrari 18   Vitantonio Liuzzi, Italien
19   Scott Speed, USA
  Sebastian Vettel, Tyskland[1]
Toyota 11   Ralf Schumacher, Tyskland
12   Jarno Trulli, Italien
Testförare   Franck Montagny, Frankrike
Williams-Toyota 16   Nico Rosberg, Tyskland
17   Alexander Wurz, Österrike
  Kazuki Nakajima, Japan[4]
Testförare   Narain Karthikeyan, Indien
Testförare   Kazuki Nakajima, Japan[4]

SlutställningRedigera

FörareRedigera

 
Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng
1   Kimi Räikkönen Ferrari 110
2   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes 109
3   Fernando Alonso McLaren-Mercedes 109
4   Felipe Massa Ferrari 94
5   Nick Heidfeld BMW 61
6   Robert Kubica BMW 39
7   Heikki Kovalainen Renault 30
8   Giancarlo Fisichella Renault 21
9   Nico Rosberg Williams-Toyota 20
10   David Coulthard Red Bull-Renault 14
11   Alexander Wurz Williams-Toyota 13
12   Mark Webber Red Bull-Renault 10
13   Jarno Trulli Toyota 8
14   Sebastian Vettel Toro Rosso-Ferrari 6
15   Jenson Button Honda 6
16   Ralf Schumacher Toyota 5
17   Takuma Sato Super Aguri-Honda 4
18   Vitantonio Liuzzi Toro Rosso-Ferrari 3
19   Adrian Sutil Spyker-Ferrari 1
20   Rubens Barrichello Honda 0
21   Scott Speed Toro Rosso-Ferrari 0
22   Kazuki Nakajima Williams-Toyota 0
23   Anthony Davidson Super Aguri-Honda 0
24   Sakon Yamamoto Spyker-Ferrari 0
25   Christijan Albers Spyker-Ferrari 0
26   Markus Winkelhock Spyker-Ferrari 0

KonstruktörerRedigera

Placering Konstruktör Poäng
1   Ferrari 204
2   BMW 101
3   Renault 51
4   Williams-Toyota 33
5   Red Bull-Renault 24
6   Toyota 13
7   Toro Rosso-Ferrari 8
8   Honda 6
9   Super Aguri-Honda 4
10   Spyker-Ferrari 1
- [5][6]   McLaren-Mercedes 0

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Sebastian Vettel ersatte Scott Speed i Toro Rosso från och med Ungerns Grand Prix.
  2. ^ Endast Europas Grand Prix.
  3. ^ [a b] Sakon Yamamoto ersatte Christijan Albers i Spyker från och med Ungerns Grand Prix.
  4. ^ [a b] Kazuki Nakajima ersatte Alexander Wurz i Brasiliens Grand Prix.
  5. ^ McLaren fick inga poäng i Ungerns Grand Prix som straff för stallets medverkan när Lewis Hamilton hindrades av Fernando Alonso under kvalificeringen.
  6. ^ McLaren blev den 13 september av med sina 166 poäng och uteslöts sedan från konstruktörsmästerskapet som ett av straffen för att ha spionerat på konkurrentstallet Ferrari.

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera