Formel 1-VM 2006 hade 18 deltävlingar som kördes under perioden 12 mars-22 oktober. Förarmästerskapet vanns av spanjoren Fernando Alonso och konstruktörsmästerskapet av Renault.

FIA Formula One World Championship 2006
Starten av Kinas Grand Prix 2006.
Allmän information
Säsongsnummer57
Antal race18
Start12 mars 2006
Slut22 oktober 2006
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Cosworth
Ferrari
Honda
Mercedes-Benz
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Michelin
Deltagande
Antal förare27 (22 per race)
Antal team11
Mästare
Förarmästerskapet Fernando Alonso
Konstruktörs-
mästerskapet
Renault F1
2006

Nyheter

redigera

Säsongens nyheter var ett spännande kvalificeringssystem som tillämpar knockout, övergång till V8-motorer samt tillåtna däckbyten igen vilket kräver en annan racingstrategi. Elva stall tävlade, vilket senast hände 2002. Jordan Grand Prix blev MF1 Racing och senare Spyker F1, Minardi övergick i Toro Rosso, Sauber blev Sauber-BMW och sedan tillkom Super Aguri. Frågan var om 2005 års mästare Fernando Alonso skulle kunna försvara sin titel?

Belgiens Grand Prix var inställt på grund av en omfattande ombyggnad av Spa-banan. Däckleverantören Michelin gjorde här sin sista säsong.

Vinnare

redigera

Grand Prix-kalender

redigera
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Bahrains Grand Prix 12 mars Sakhir   Fernando Alonso Renault *
  Malaysias Grand Prix 19 mars Sepang   Giancarlo Fisichella Renault *
  Australiens Grand Prix 2 april Albert Park   Fernando Alonso Renault *
  San Marinos Grand Prix 23 april Imola   Michael Schumacher Ferrari *
  Europas Grand Prix 7 maj Nürburgring   Michael Schumacher Ferrari *
  Spaniens Grand Prix 14 maj Catalunya   Fernando Alonso Renault *
  Monacos Grand Prix 28 maj Monaco   Fernando Alonso Renault *
  Storbritanniens Grand Prix 11 juni Silverstone   Fernando Alonso Renault *
  Kanadas Grand Prix 25 juni Montréal   Fernando Alonso Renault *
  USA:s Grand Prix 2 juli Indianapolis   Michael Schumacher Ferrari *
  Frankrikes Grand Prix 16 juli Magny-Cours   Michael Schumacher Ferrari *
  Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring   Michael Schumacher Ferrari *
  Ungerns Grand Prix 6 augusti Hungaroring   Jenson Button Honda *
  Turkiets Grand Prix 27 augusti Istanbul Park   Felipe Massa Ferrari *
  Italiens Grand Prix 10 september Monza   Michael Schumacher Ferrari *
  Kinas Grand Prix 1 oktober Shanghai   Michael Schumacher Ferrari *
  Japans Grand Prix 8 oktober Suzuka   Fernando Alonso Renault *
  Brasiliens Grand Prix 22 oktober Interlagos   Felipe Massa Ferrari *

Team och förare

redigera
Stall/Tillverkare Nummer Förare
Ferrari 5   Michael Schumacher, Tyskland
6   Felipe Massa, Brasilien
Honda 11   Rubens Barrichello, Brasilien
12   Jenson Button, Storbritannien
McLaren-Mercedes 3   Kimi Räikkönen, Finland
4   Juan Pablo Montoya, Colombia
  Pedro de la Rosa, Spanien[1]
Midland-Toyota 18   Tiago Monteiro, Portugal
19   Christijan Albers, Nederländerna
Red Bull-Ferrari 14   David Coulthard, Storbritannien
15   Christian Klien, Österrike
  Robert Doornbos, Nederländerna
Renault 1   Fernando Alonso, Spanien
2   Giancarlo Fisichella, Italien
BMW Sauber 16   Nick Heidfeld, Tyskland
17   Jacques Villeneuve, Kanada
  Robert Kubica, Polen[2]
Super Aguri-Honda 22   Takuma Sato, Japan
23   Yuji Ide, Japan
  Franck Montagny, Frankrike[3]
  Sakon Yamamoto, Japan[4]
Toro Rosso-Cosworth 20   Vitantonio Liuzzi, Italien
21   Scott Speed, USA
Toyota 7   Ralf Schumacher, Tyskland
8   Jarno Trulli, Italien
Williams-Cosworth 9   Mark Webber, Australien
10   Nico Rosberg, Tyskland

Slutställning

redigera

Förare

redigera
 
Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng
1   Fernando Alonso Renault 134
2   Michael Schumacher Ferrari 121
3   Felipe Massa Ferrari 80
4   Giancarlo Fisichella Renault 72
5   Kimi Räikkönen McLaren-Mercedes 65
6   Jenson Button Honda 56
7   Rubens Barrichello Honda 30
8   Juan Pablo Montoya McLaren-Mercedes 26
9   Nick Heidfeld BMW 23
10   Ralf Schumacher Toyota 20
11   Pedro de la Rosa McLaren-Mercedes 19
12   Jarno Trulli Toyota 15
13   David Coulthard Red Bull-Ferrari 14
14   Mark Webber Williams-Cosworth 7
15   Jacques Villeneuve BMW 7
16   Robert Kubica BMW 6
17   Nico Rosberg Williams-Cosworth 4
18   Christian Klien Red Bull-Ferrari 2
19   Vitantonio Liuzzi Toro Rosso-Cosworth 1

Konstruktörer

redigera
Placering Konstruktör Poäng
1   Renault 206
2   Ferrari 201
3   McLaren-Mercedes 110
4   Honda 86
5  BMW 36
6   Toyota 35
7   Red Bull-Ferrari 16
8   Williams-Cosworth 11
9   Toro Rosso-Cosworth 1
10   Midland-Toyota 0
=   Super Aguri-Honda 0

Externa länkar

redigera

Säsonger

redigera