Öppna huvudmenyn
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1977 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 9 januari-23 oktober. Förarmästerskapet vanns av österrikaren Niki Lauda och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.


F1-regler i korthet 1977
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

VinnareRedigera

Grand Prix 1977Redigera

Grand Prix utanför VM 1977Redigera

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
  Race of Champions 20 mars Brands Hatch   James Hunt McLaren-Ford

Stall, nummer och förare 1977Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Apollon-Ford 41   Loris Kessel, Schweiz
ATS (Penske-Ford) 33   Hans Binder, Österrike
34   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
35   Hans Heyer, Tyskland
  Hans Binder, Österrike
Boro-Ford 38   Brian Henton, Storbritannien
Brabham-Alfa Romeo 7   John Watson, Storbritannien
8   Carlos Pace, Brasilien
  Hans-Joachim Stuck, Tyskland
21   Giorgio Francia, Italien
British Formula One Racing Team
(March-Ford)
38   Brian Henton, Storbritannien
  Bernard de Dryver, Belgien
BRM 14   Larry Perkins, Australien
29, 40   Teddy Pilette, Belgien
35   Conny Andersson, Sverige
  Guy Edwards, Storbritannien
BS Fabrications
(March-Ford & McLaren-Ford)
30   Brett Lunger, USA
Emilio de Villota (McLaren-Ford) 36   Emilio de Villota, Spanien
Ensign-Ford 22   Clay Regazzoni, Schweiz
  Jacky Ickx, Belgien
Ferrari 11   Niki Lauda, Österrike
11, 21   Gilles Villeneuve, Kanada
12   Carlos Reutemann, Argentina
Fittipaldi-Ford 28   Emerson Fittipaldi, Brasilien
29   Ingo Hoffman, Brasilien
Heroes Racing Corporation
(Kojima-Ford)
52   Kazuyoshi Hoshino, Japan
Hesketh-Ford 24   Rupert Keegan, Storbritannien
25   Harald Ertl, Österrike
25, 39   Hector Rebaque, Mexiko
  Ian Ashley, Storbritannien
Interscope Racing (Penske-Ford) 14   Danny Ongais, USA
Kojima-Ford 51   Noritake Takahara, Japan
LEC-Ford 31   David Purley, Storbritannien
Ligier-Matra 26   Jacques Laffite, Frankrike
27   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Lotus-Ford 5   Mario Andretti, USA
6   Gunnar Nilsson, Sverige
March-Ford 9   Alex Ribeiro, Brasilien
10   Ian Scheckter, Sydafrika
  Hans-Joachim Stuck, Tyskland
  Brian Henton, Storbritannien
McGuire-Ford 45   Brian McGuire, Australien
McLaren-Ford 1   James Hunt, Storbritannien
2   Jochen Mass, Tyskland
14   Bruno Giacomelli, Italien
40   Gilles Villeneuve, Kanada
Meiritsu Racing Team (Tyrrell-Ford) 50   Kunimitsu Takahashi, Japan
Melchester Racing (Surtees-Ford) 44   Tony Trimmer, Storbritannien
Merzario (March-Ford) 37   Arturo Merzario, Italien
RAM (March-Ford) 32   Mikko Kozarowitzky, Finland
  Michael Bleekemolen, Nederländerna
33   Boy Hayje, Nederländerna
  Andy Sutcliffe, Storbritannien
Renault 15   Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
Shadow-Ford 16   Tom Pryce, Storbritannien[1]
  Riccardo Patrese, Italien
  Jackie Oliver, Storbritannien
  Arturo Merzario, Italien
  Jean-Pierre Jarier, Frankrike
16, 17   Renzo Zorzi, Italien
17   Alan Jones, Australien
Surtees-Ford 18   Hans Binder, Österrike
  Larry Perkins, Australien
  Patrick Tambay, Frankrike
  Vern Schuppan, Australien
  Lamberto Leoni, Italien
19   Vittorio Brambilla, Italien
Theodore (Ensign-Ford) 23   Patrick Tambay, Frankrike
Tyrrell-Ford 3   Ronnie Peterson, Sverige
4   Patrick Depailler, Frankrike
Williams (March-Ford) 27   Patrick Nève, Belgien
Wolf-Ford 20   Jody Scheckter, Sydafrika

Slutställning förare 1977Redigera

Slutställning konstruktörer 1977Redigera

NoterRedigera

  1. ^ Tom Pryce omkom under Sydafrikas Grand Prix.
  2. ^ Jean-Pierre Jarier tävlade för ATS.

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera