Formel 1-VM 2009 hade 17 deltävlingar som kördes under perioden 29 mars-1 november 2009. Förarmästerskapet vanns av britten Jenson Button och konstruktörsmästerskapet vanns av Brawn GP.

FIA Formula One World Championship 2009
Första varvet av Japans Grand Prix 2009.
Första varvet av Japans Grand Prix 2009.
Allmän information
Säsongsnummer60
Antal race19
Start29 mars 2009
Slut1 november 2009
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Ferrari
Mercedes-Benz
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Deltagande
Antal förare26 (20 per race)
Antal team12
Mästare
Förarmästerskapet Jenson Button
Konstruktörs-
mästerskapet
Brawn GP
2009

Nyheter 2009 redigera

Däckleverantör redigera

Regeländringar redigera

  • Helt släta däck, slicks, blir åter tillåtna.
  • Däcken med den mjukare av de två gummiblandningarna som används under tävling är märkta med ett grönt band på de yttre däcksidorna.
  • Ett stall får använda max 20 motorer under säsongen, max åtta per förare plus fyra för testning.
  • Om en förare använder fler än åtta motorer, flyttas denne ner 10 placeringar på startgriden, eller till den sista startrutan om ändringen görs efter kvalificeringen till loppet.
  • Motorns varvtal får vara max 18 000 varv/minut.
  • Frontvingen får vara 1 800 mm, vilket är lika bred som bilen.
  • Frontvingen får justeras av föraren inom en sektor på 6° två gånger per varv.
  • Bakvingen får vara 750 mm bred och inte sitta högre än 950 mm.
  • Bilarna får vara utrustade med energisparsystemet KERS (Kinetic Energy Recovery System)[1].
  • Testning inte tillåten under säsongen utan endast under tävlingshelger och då vid ordinarie träningstider.
  • Depån kommer åter att vara öppen under hela loppet, men för att inte föraren ska rusa in i depån om säkerhetsbilen kommer ut, kommer en beräknad minimitid som föraren måste stanna ute att visas på bilens kontrollpanel.

Vinnare redigera

Tävlingskalender redigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Australiens Grand Prix 29 mars Melbourne   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Malaysias Grand Prix 5 april Sepang   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Kinas Grand Prix 19 april Shanghai   Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
  Bahrains Grand Prix 26 april Sakhir   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Spaniens Grand Prix 10 maj Catalunya   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Monacos Grand Prix 24 maj Monaco (Stadslopp)   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Turkiets Grand Prix 7 juni Istanbul Park   Jenson Button Brawn-Mercedes *
  Storbritanniens Grand Prix 21 juni Silverstone   Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
  Tysklands Grand Prix 12 juli Nürburgring   Mark Webber Red Bull-Renault *
  Ungerns Grand Prix 26 juli Hungaroring   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  Europas Grand Prix 23 augusti Valencia (Stadslopp)   Rubens Barrichello Brawn-Mercedes *
  Belgiens Grand Prix 30 augusti Spa-Francorchamps   Kimi Räikkönen Ferrari *
  Italiens Grand Prix 13 september Monza   Rubens Barrichello Brawn-Mercedes *
  Singapores Grand Prix 27 september Singapore (Stadslopp och nattlopp)   Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
  Japans Grand Prix 4 oktober Suzuka   Sebastian Vettel Red Bull-Renault *
  Brasiliens Grand Prix 18 oktober Interlagos   Mark Webber Red Bull-Renault *
  Abu Dhabis Grand Prix 1 november Yas Island   Sebastian Vettel Red Bull-Renault *

Stall och förare redigera

Stall Nummer Förare
BMW Sauber 5   Robert Kubica, Polen
6   Nick Heidfeld, Tyskland
Testförare   Christian Klien, Österrike
Brawn 22   Jenson Button, Storbritannien
23   Rubens Barrichello, Brasilien
Ferrari 3   Felipe Massa, Brasilien[2]
  Luca Badoer, Italien[3]
  Giancarlo Fisichella, Italien[4]
4   Kimi Räikkönen, Finland
Force India 20   Adrian Sutil, Tyskland
21   Giancarlo Fisichella, Italien[5]
  Vitantonio Liuzzi, Italien
McLaren 1   Lewis Hamilton, Storbritannien
2   Heikki Kovalainen, Finland
Red Bull 14   Mark Webber, Australien
15   Sebastian Vettel, Tyskland
Renault 7   Fernando Alonso, Spanien
8   Nelsinho Piquet, Brasilien[6]
  Romain Grosjean, Frankrike
Toro Rosso 11   Sébastien Bourdais, Frankrike[7]
  Jaime Alguersuari, Spanien
12   Sébastien Buemi[8], Schweiz
Toyota 9   Jarno Trulli, Italien
10   Timo Glock, Tyskland
  Kamui Kobayashi, Japan[9]
Williams 16   Nico Rosberg, Tyskland
17   Kazuki Nakajima, Japan
Testförare   Nico Hülkenberg, Tyskland

Slutställning redigera

Förarmästerskapet redigera

 
Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng


1   Jenson Button   Brawn-Mercedes 95
2   Sebastian Vettel   Red Bull-Renault 84
3   Rubens Barrichello   Brawn-Mercedes 77
4   Mark Webber   Red Bull-Renault 69.5
5   Lewis Hamilton   McLaren-Mercedes 49
6   Kimi Räikkönen   Ferrari 48
7   Nico Rosberg   Williams-Toyota 34.5
8   Jarno Trulli   Toyota 32.5
9   Fernando Alonso   Renault 26
10   Timo Glock   Toyota 24
11   Felipe Massa   Ferrari 22
12   Heikki Kovalainen   McLaren-Mercedes 22
13   Nick Heidfeld   BMW Sauber 19
14   Robert Kubica   BMW Sauber 17
15   Giancarlo Fisichella   Force India-Mercedes
  Ferrari
8
16   Sébastien Buemi   Toro Rosso-Ferrari 6
17   Adrian Sutil   Force India-Mercedes 5
18   Kamui Kobayashi   Toyota 3
19   Sébastien Bourdais   Toro Rosso-Ferrari 2
20   Kazuki Nakajima   Williams-Toyota 0
21   Nelsinho Piquet   Renault 0
22   Vitantonio Liuzzi   Force India-Mercedes 0
23   Romain Grosjean   Renault 0
24   Jaime Alguersuari   Toro Rosso-Ferrari 0
25   Luca Badoer   Ferrari 0

Konstruktörsmästerskapet redigera

Placering Konstruktör Poäng


1   Brawn-Mercedes 172
2   Red Bull-Renault 153.5
3   McLaren-Mercedes 71
4   Ferrari 70
5   Toyota 59.5
6   BMW Sauber 36
7   Williams-Toyota 34.5
8   Renault 26
9   Force India-Mercedes 13
10   Toro Rosso-Ferrari 8

Noter redigera

  1. ^ I de två inledande loppen användes Kers av Nick Heidfelds BMW Sauber, Ferrari, McLaren och Renault.
  2. ^ Felipe Massa var stallets försteförare i de tio första loppen
  3. ^ Luca Badoer ersatte Felipe Massa i Europas Grand Prix och Belgiens Grand Prix
  4. ^ Giancarlo Fisichella ersatte Felipe Massa från och med Italiens Grand Prix
  5. ^ Giancarlo Fisichella var stallets andreförare i de tolv första loppen.
  6. ^ Nelsinho Piquet var stallets försteförare i de tio första loppen.
  7. ^ Sébastien Bourdais var stallets försteförare i de nio första loppen.
  8. ^ Sébastien Buemi gjorde F1-debut.
  9. ^ Kamui Kobayashi ersatte Timo Glock i Brasiliens- och Abu Dhabis- GP efter att Glock skadade sig i kvalet till Japans GP.

Externa länkar redigera

Säsonger redigera