Formel 1-VM 1989 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 26 mars5 november. Förarmästerskapet vanns av fransmannen Alain Prost och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Säsongen var en av de mest spännande under 1980-talet och loppet i Japan var troligen decenniets höjdpunkt. Anledningen var de många duellerna om mästerskapet mellan Alain Prost och Ayrton Senna, som visserligen var stallkamrater i McLaren men samtidigt bittra rivaler.

FIA Formula One World Championship 1989
San Marinos Grand Prix 1989.
Allmän information
Säsongsnummer40
Antal race16
Start26 mars 1989
Slut5 november 1989
Tävlingschef(er)Belgien Roland Bruynseraede
Bilar
Motorer Ferrari
Ford
Ford-Storbritannien Cosworth
Honda
Judd
Lamborghini
Renault
Yamaha
Däckleverantör(er) Goodyear
Pirelli
Deltagande
Antal förare47
Antal team20
Mästare
Förarmästerskapet Alain Prost
Konstruktörs-
mästerskapet
McLaren-Honda
1989

Vinnare redigera

Grand Prix 1989 redigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Brasiliens Grand Prix 26 mars Jacarepagua   Nigel Mansell Ferrari *
  San Marinos Grand Prix 23 april Imola   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Mexikos Grand Prix 28 maj Mexico City   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  USA:s Grand Prix 4 juni Phoenix   Alain Prost McLaren-Honda *
  Kanadas Grand Prix 18 juni Montréal   Thierry Boutsen Williams-Renault *
  Frankrikes Grand Prix 9 juli Paul Ricard   Alain Prost McLaren-Honda *
  Storbritanniens Grand Prix 16 juli Silverstone   Alain Prost McLaren-Honda *
  Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Ungerns Grand Prix 13 augusti Hungaroring   Nigel Mansell Ferrari *
  Belgiens Grand Prix 27 augusti Spa-Francorchamps   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Italiens Grand Prix 10 september Monza   Alain Prost McLaren-Honda *
  Portugals Grand Prix 24 september Estoril   Gerhard Berger Ferrari *
  Spaniens Grand Prix 1 oktober Jerez   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Japans Grand Prix 22 oktober Suzuka   Alessandro Nannini Benetton-Ford *
  Australiens Grand Prix 5 november Adelaide   Thierry Boutsen Williams-Renault *

Stall, nummer och förare 1989 redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
AGS-Ford 40   Gabriele Tarquini, Italien
41   Joachim Winkelhock, Tyskland
  Yannick Dalmas, Frankrike
Arrows-Ford 9   Derek Warwick, Storbritannien
  Martin Donnelly, Storbritannien
10   Eddie Cheever, USA
Benetton-Ford 19   Alessandro Nannini, Italien
20   Johnny Herbert, Storbritannien
  Emanuele Pirro, Italien
BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford) 21   Alex Caffi, Italien
22   Andrea de Cesaris, Italien
Brabham-Judd 7   Martin Brundle, Storbritannien
8   Stefano Modena, Italien
Coloni-Ford 31   Roberto Moreno, Brasilien
32   Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Enrico Bertaggia, Italien
EuroBrun-Judd 33   Gregor Foitek, Schweiz
  Oscar Larrauri, Argentina
Ferrari 27   Nigel Mansell, Storbritannien
28   Gerhard Berger, Österrike
Larrousse (Lola-Lamborghini) 29   Yannick Dalmas, Frankrike
  Eric Bernard, Frankrike
  Michele Alboreto, Italien
30   Philippe Alliot, Frankrike
Ligier-Ford 25   Rene Arnoux, Frankrike
26   Olivier Grouillard, Frankrike
Lotus-Judd 11   Nelson Piquet, Brasilien
12   Satoru Nakajima, Japan
March-Judd 15   Maurício Gugelmin, Brasilien
16   Ivan Capelli, Italien
McLaren-Honda 1   Ayrton Senna, Brasilien
2   Alain Prost, Frankrike
Minardi-Ford 23   Pierluigi Martini, Italien
  Paolo Barilla, Italien
24   Luis Pérez Sala, Spanien
Onyx-Ford 36   Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
37   Bertrand Gachot, Frankrike
  JJ Lehto, Finland
Osella-Ford 17   Nicola Larini, Italien
18   Piercarlo Ghinzani, Italien
Rial-Ford 38   Christian Danner, Tyskland
  Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Gregor Foitek, Schweiz
39   Volker Weidler, Tyskland
  Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Bertrand Gachot, Frankrike
Tyrrell-Ford 3   Jonathan Palmer, Storbritannien
4   Michele Alboreto, Italien
  Jean Alesi, Frankrike
  Johnny Herbert, Storbritannien
Williams-Renault 5   Thierry Boutsen, Belgien
6   Riccardo Patrese, Italien
Zakspeed-Yamaha 34   Bernd Schneider, Tyskland
35   Aguri Suzuki, Japan

Slutställning förare 1989 redigera

Placering Förare Konstruktör Poäng
1   Alain Prost McLaren-Honda 76
2   Ayrton Senna McLaren-Honda 60
3   Riccardo Patrese Williams-Renault 40
4   Nigel Mansell Ferrari 38
5   Thierry Boutsen Williams-Renault 37
6   Alessandro Nannini Benetton-Ford 32
7   Gerhard Berger Ferrari 21
8   Nelson Piquet Lotus-Judd 12
9   Jean Alesi Tyrrell-Ford 8
10   Derek Warwick Arrows-Ford 7
11   Eddie Cheever Arrows-Ford 6
12   Stefan "Lill-Lövis" Johansson Onyx-Ford 6
13   Michele Alboreto Tyrrell-Ford 6
14   Johnny Herbert Benetton-Ford 5
15   Pierluigi Martini Minardi-Ford 5
16   Maurício Gugelmin March-Judd 4
17   Andrea de Cesaris Dallara-Ford[1] 4
18   Stefano Modena Brabham-Judd 4
19   Alex Caffi Dallara-Ford[2] 4
20   Martin Brundle Brabham-Judd 4
21   Satoru Nakajima Lotus-Judd 3
22   Christian Danner Rial-Ford 3
23   Emanuele Pirro Benetton-Ford 2
24   René Arnoux Ligier-Ford 2
25   Jonathan Palmer Tyrrell-Ford 2
26   Olivier Grouillard Ligier-Ford 1
27   Gabriele Tarquini AGS-Ford 1
28   Luis Pérez Sala Minardi-Ford 1
29   Philippe Alliot Lola-Lamborghini[3] 1

Slutställning konstruktörer 1989 redigera

Placering Konstruktör Poäng
1   McLaren-Honda 141
2   Williams-Renault 77
3   Ferrari 59
4   Benetton-Ford 39
5   Tyrrell-Ford 16
6   Lotus-Judd 15
7   Arrows-Ford 13
8   Dallara-Ford 8
=   Brabham-Judd 8
10   Onyx-Ford 6
=   Minardi-Ford 6
12   March-Judd 4
13   Rial-Ford 3
=   Ligier-Ford 3
15   AGS-Ford 1
=   Lola-Lamborghini 1
17   Coloni-Ford 0
=   Osella-Ford 0
=   Zakspeed-Yamaha 0
=   EuroBrun-Judd 0

Noter redigera

Externa länkar redigera

Säsonger redigera