F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1989 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 26 mars-5 november. Förarmästerskapet vanns av fransmannen Alain Prost och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Säsongen var en av de mest spännande under 1980-talet och loppet i Japan var troligen decenniets höjdpunkt. Anledningen var de många duellerna om mästerskapet mellan Alain Prost och Ayrton Senna, som visserligen var stallkamrater i McLaren men samtidigt bittra rivaler.


F1-regler i korthet 1989
MotorSug 3 500 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt500 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen.
• Endast de elva bästa resultaten räknades in i mästerskapet.

VinnareRedigera

Grand Prix 1989Redigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
  Brasiliens Grand Prix 26 mars Jacarepagua   Nigel Mansell Ferrari *
  San Marinos Grand Prix 23 april Imola   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Mexikos Grand Prix 28 maj Mexico City   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  USA:s Grand Prix 4 juni Phoenix   Alain Prost McLaren-Honda *
  Kanadas Grand Prix 18 juni Montréal   Thierry Boutsen Williams-Renault *
  Frankrikes Grand Prix 9 juli Paul Ricard   Alain Prost McLaren-Honda *
  Storbritanniens Grand Prix 16 juli Silverstone   Alain Prost McLaren-Honda *
  Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Ungerns Grand Prix 13 augusti Hungaroring   Nigel Mansell Ferrari *
  Belgiens Grand Prix 27 augusti Spa-Francorchamps   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Italiens Grand Prix 10 september Monza   Alain Prost McLaren-Honda *
  Portugals Grand Prix 24 september Estoril   Gerhard Berger Ferrari *
  Spaniens Grand Prix 1 oktober Jerez   Ayrton Senna McLaren-Honda *
  Japans Grand Prix 22 oktober Suzuka   Alessandro Nannini Benetton-Ford *
  Australiens Grand Prix 5 november Adelaide   Thierry Boutsen Williams-Renault *

Stall, nummer och förare 1989Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
AGS-Ford 40   Gabriele Tarquini, Italien
41   Joachim Winkelhock, Tyskland
  Yannick Dalmas, Frankrike
Arrows-Ford 9   Derek Warwick, Storbritannien
  Martin Donnelly, Storbritannien
10   Eddie Cheever, USA
Benetton-Ford 19   Alessandro Nannini, Italien
20   Johnny Herbert, Storbritannien
  Emanuele Pirro, Italien
BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford) 21   Alex Caffi, Italien
22   Andrea de Cesaris, Italien
Brabham-Judd 7   Martin Brundle, Storbritannien
8   Stefano Modena, Italien
Coloni-Ford 31   Roberto Moreno, Brasilien
32   Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Enrico Bertaggia, Italien
EuroBrun-Judd 33   Gregor Foitek, Schweiz
  Oscar Larrauri, Argentina
Ferrari 27   Nigel Mansell, Storbritannien
28   Gerhard Berger, Österrike
Larrousse (Lola-Lamborghini) 29   Yannick Dalmas, Frankrike
  Eric Bernard, Frankrike
  Michele Alboreto, Italien
30   Philippe Alliot, Frankrike
Ligier-Ford 25   Rene Arnoux, Frankrike
26   Olivier Grouillard, Frankrike
Lotus-Judd 11   Nelson Piquet, Brasilien
12   Satoru Nakajima, Japan
March-Judd 15   Maurício Gugelmin, Brasilien
16   Ivan Capelli, Italien
McLaren-Honda 1   Ayrton Senna, Brasilien
2   Alain Prost, Frankrike
Minardi-Ford 23   Pierluigi Martini, Italien
  Paolo Barilla, Italien
24   Luis Pérez Sala, Spanien
Onyx-Ford 36   Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
37   Bertrand Gachot, Frankrike
  JJ Lehto, Finland
Osella-Ford 17   Nicola Larini, Italien
18   Piercarlo Ghinzani, Italien
Rial-Ford 38   Christian Danner, Tyskland
  Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Gregor Foitek, Schweiz
39   Volker Weidler, Tyskland
  Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
  Bertrand Gachot, Frankrike
Tyrrell-Ford 3   Jonathan Palmer, Storbritannien
4   Michele Alboreto, Italien
  Jean Alesi,Frankrike
  Johnny Herbert, Storbritannien
Williams-Renault 5   Thierry Boutsen, Belgien
6   Riccardo Patrese, Italien
Zakspeed-Yamaha 34   Bernd Schneider, Tyskland
35   Aguri Suzuki, Japan

Slutställning förare 1989Redigera

Placering Förare Konstruktör Poäng
1   Alain Prost McLaren-Honda 76
2   Ayrton Senna McLaren-Honda 60
3   Riccardo Patrese Williams-Renault 40
4   Nigel Mansell Ferrari 38
5   Thierry Boutsen Williams-Renault 37
6   Alessandro Nannini Benetton-Ford 32
7   Gerhard Berger Ferrari 21
8   Nelson Piquet Lotus-Judd 12
9   Jean Alesi Tyrrell-Ford 8
10   Derek Warwick Arrows-Ford 7
11   Eddie Cheever Arrows-Ford 6
12   Stefan "Lill-Lövis" Johansson Onyx-Ford 6
13   Michele Alboreto Tyrrell-Ford 6
14   Johnny Herbert Benetton-Ford 5
15   Pierluigi Martini Minardi-Ford 5
16   Maurício Gugelmin March-Judd 4
17   Andrea de Cesaris Dallara-Ford[1] 4
18   Stefano Modena Brabham-Judd 4
19   Alex Caffi Dallara-Ford[2] 4
20   Martin Brundle Brabham-Judd 4
21   Satoru Nakajima Lotus-Judd 3
22   Christian Danner Rial-Ford 3
23   Emanuele Pirro Benetton-Ford 2
24   René Arnoux Ligier-Ford 2
25   Jonathan Palmer Tyrrell-Ford 2
26   Olivier Grouillard Ligier-Ford 1
27   Gabriele Tarquini AGS-Ford 1
28   Luis Pérez Sala Minardi-Ford 1
29   Philippe Alliot Lola-Lamborghini[3] 1

Slutställning konstruktörer 1989Redigera

Placering Konstruktör Poäng
1   McLaren-Honda 141
2   Williams-Renault 77
3   Ferrari 59
4   Benetton-Ford 39
5   Tyrrell-Ford 16
6   Lotus-Judd 15
7   Arrows-Ford 13
8   Dallara-Ford 8
=   Brabham-Judd 8
10   Onyx-Ford 6
=   Minardi-Ford 6
12   March-Judd 4
13   Rial-Ford 3
=   Ligier-Ford 3
15   AGS-Ford 1
=   Lola-Lamborghini 1
17   Coloni-Ford 0
=   Osella-Ford 0
=   Zakspeed-Yamaha 0
=   EuroBrun-Judd 0

NoterRedigera

  1. ^ Andrea de Cesaris tävlade för BMS Scuderia Italia.
  2. ^ Alex Caffi tävlade för BMS Scuderia Italia.
  3. ^ Philippe Alliot tävlade för Larrousse.

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera