Öppna huvudmenyn

Nigel Ernest James Mansell, CBE,[1] född 8 augusti 1953 i Upton-upon-Severn, Worcestershire, är en brittisk racerförare.[2]

Flag of the United Kingdom.svg Nigel Mansell
Mansell in samband med Mexikos Grand Prix 2015.
Mansell in samband med Mexikos Grand Prix 2015.
Formel 1
Aktiv1980 - 1992, 1994 - 1995
Mästartitlar1992
Senaste stallMcLaren
DebutÖsterrike 1980
Sista loppSpanien 1995
Antal lopp191
Antal starter187
Antal brutna lopp86
Segrar 31
Andraplatser 17
Tredjeplatser 11
Pole position32
Snabbaste varv30
Diskvalificerad 3
Poäng totalt480

Mansell blev världsmästare i formel 1 för Williams 1992[3] och mästare i CART för Newman/Haas 1993.[4] Mansell blev för sina insatser invald i International Motorsports Hall of Fame 2005.[5]

RacingkarriärRedigera

Lotus 1980-1984Redigera

Mansell inledde sin karriär i Lotus där han lyckades övertala stallchefen Colin Chapman om att ge honom chansen i Nederländernas Grand Prix 1980 när Mario Andretti var skadad. Säsongen 1981 var Mansells första som ordinarie i Lotusstallet och han lyckades ta en pallplats genom att bli trea i Belgien. Han övertygade inte mycket men fick köra även 1982 där han kom trea i Brasilien. 1983 var han alltjämt efter sin stallkamrat Elio de Angelis. Han fortsatte plocka en del pallplatser men utan att vara någon stor förare. 1984, vid 31 års ålder hamnade han vid ett vägskäl. Om han skulle bli en stor förare var han tvungen att leverera.

Williams 1985-1988Redigera

Det var en överraskning när Williams bestämde sig för att satsa på Mansell inför säsongen 1985. Derek Warwick hade dessförinnan tackat nej till den vakanta plats som uppkom när Jacques Laffite gick till Ligier. Mansell hade mycket tekniska problem, men mot slutet av säsongen var han nästan oslagbar. I Europas Grand Prix kom hans första seger, följt av en ny seger i Sydafrika. Mansell blev sexa i förar-VM, men inför 1986 hade han större hopp om en framgång. Han fick en ny stallkamrat i Nelson Piquet ifrån Brabham när Keke Rosberg gick till McLaren. Mansell och Piquet blev ganska snabbt ovänner, när de konkurrerade synnerligen tufft på banan. Mansell tog tids nog greppet om titeln och det befästes när han tog pole position i Australien. Där låg han tvåa, när däcket exploderade och Alain Prost vann titeln i sin underlägsna McLaren-bil. 1987 var ännu en märklig säsong för Mansell, som återigen vann flest lopp av alla, men på grund av. många tekniska problem och en krasch på träningen i Japan innebar att han inte kunde köra de två sista tävlingarna. Spelet var slut och Piquet var mästare. Dock bjöd Mansell på ett mästerverk i Storbritannien, där han körde om Piquet efter en riskabel manöver. Inför 1988 slog McLarens stallchef Ron Dennis till och gjorde klart med motorer ifrån Honda. Även Lotus fick motorerna efter att Frank Williams vägrat anställa Satoru Nakajima. Williams fick dras med långsamma och opåltliga motorer från Judd. Mansell drabbades ständigt av motorhaverier, men lyckades ändå ta två andraplaceringar. Men i och med Williams misslyckande bestämde sig Mansell för att lämna stallet.

Ferrari 1989-1990Redigera

Mansell skrev på för Ferrari inför 1989 års säsong. I den röda bilen vann han sin första tävling i Brasilien. Bilen hade växellådeproblem med John Barnards automatlåda. Men under sommaren tog Nigel flera pallplaceringar i rad, därav en överraskande seger i Ungern från tolfte startplats. Mansell blev dock sur när Alain Prost skrev på för Ferrari inför säsongen 1990. Han hade haft lätt med Gerhard Berger, dock utom mot slutet av säsongen. Men Prost skulle bli en rejäl utmaning. 1990 startade illa för Mansell, även om han snurrade runt i 300 km/h under San Marinos Grand Prix. Men i Mexiko slog han till genom att passera McLarens Berger på utsidan av Peraltada! I mitten av säsongen tog han två raka pole position, men säsongens enda seger lät vänta på sig ända till tävlingen i Portugal. Den är dock mest blev ihågkommen för att han försämrade Prosts mästerskapschanser genom att tränga fransmannen i starten. Mansell var även nära att vinna de två sista loppen för Ferrari, men så blev det inte. Han valde att sluta för att sedan ändra sig. Ferrari skrev då kontrakt med Alessandro Nannini, vars karriär avbvröts efter en helikopterolycka, vilket föranledde en förarkarusell.

Williams 1991-1992Redigera

Mansell valde nu att skriva på för sitt gamla stall Williams. De värvade även Jean Alesi från Tyrrell, men Alesi ändrade sig och skrev istället på för Ferrari och Williams valde Riccardo Patrese som andreförare. Säsongen 1991 inleddes inte bra för Mansell, bland annat kastade han bort en given seger i Kanada när han skulle vinka till publiken, men slog av motorn! Till slut vann Mansell fem lopp, men var aldrig riktigt nära Ayrton Senna och McLaren. Säsongen 1992 blev däremot en annan historia. Mansell vann de fem första tävlingarna och drog snabbt iväg mot en enkel mästerskapsseger. Titeln säkrades med fem tävlingar kvar och Nigel tog nio segrar under sitt stora år och satte även poängrekord med 108 poäng vilket var 52 poäng mer än tvåan Patrese hade. Mansell valde dock att efter säsongen lämna Williams och fortsatte sin karriär i PPG Cart Series.

Newman-Haas 1993-1994Redigera

 
Nigel Mansell i CART IndyCar World Series 1993.

Mansell fortsatte sin karriär i IndyCar, nuvarande Champ Car, där han skrev på för Newman-Haas som ersättare för Michael Andretti som flyttade till formel 1 och McLaren. Mansell vann fem tävlingar och serien som debutant. Han säkrade titeln genom seger i Nazareth och vann efter kamp mot Emerson Fittipaldi och Paul Tracy i Penske. 1994 blev däremot en riktigt dålig säsongsinledning och Mansell lämnade IndyCar redan i början av säsongen.

Williams 1994Redigera

Mansell ryckte in som vikarie för David Coulthard i Williams i Frankrike och sedan fick han hoppa in i de tre sista deltävlingarna för att understödja Damon Hill och då vann han sitt sista lopp, Australiens Grand Prix 1994. Det loppet är dock mest ihågkommet för kollisionen mellan Hill och Michael Schumacher.

McLaren 1995Redigera

Mansell blev överraskad när Williams valde att satsa på David Coulthard. Mansell skrev på för McLaren[6], men han blev besviken på bilens prestanda och slutade efter två lopp med motiveringen att han var för tjock för bilen.[7]

F1-karriärRedigera

Säsong Stall/Tillverkare Placering Lopp Poäng Etta Tvåa Trea Pole Varv
1980 Lotus-Ford - 3 0          
1981 Lotus-Ford 14 14 8     1    
1982 Lotus-Ford 14 13 7     1    
1983 Lotus-Ford
Lotus-Renault
13 15 10     1   1
1984 Lotus-Renault 9 16 13     2 1  
1985 Williams-Honda 6 16 31 2 1   1 1
1986 Williams-Honda 2 16 70 5 2 2 2 4
1987 Williams-Honda 2 15 61 6 1 8 3
1988 Williams-Judd 9 14 12   2     1
1989 Ferrari 4 15 38 2 2 2   3
1990 Ferrari 5 16 37 1 3 1 3 3
1991 Williams-Renault 2 16 72 5 4 2 6
1992 Williams-Renault 1 16 108 9 3   14 8
1994 Williams-Renault 9 4 13 1     1  
1995 McLaren-Mercedes - 2 0          
Sammanlagt 15 säsonger 191 480 31 17 11 32 30

Vunna F1-loppRedigera

  1.   Europa 1985
  2.   Sydafrika 1985
  3.   Belgien 1986
  4.   Kanada 1986
  5.   Frankrike 1986
  6.   Storbritannien 1986
  7.   Portugal 1986
  8.   San Marino 1987
  9.   Frankrike 1987
  10.   Storbritannien 1987
  11.   Österrike 1987
  12.   Spanien 1987
  13.   Mexiko 1987
  14.   Brasilien 1989
  15.   Ungern 1989
  16.   Portugal 1990
  17.   Frankrike 1991
  18.   Storbritannien 1991
  19.   Tyskland 1991
  20.   Italien 1991
  21.   Spanien 1991
  22.   Sydafrika 1992
  23.   Mexiko 1992
  24.   Brasilien 1992
  25.   Spanien 1992
  26.   San Marino 1992
  27.   Frankrike 1992
  28.   Storbritannien 1992
  29.   Tyskland 1992
  30.   Portugal 1992
  31.   Australien 1994

Tvåa i F1-loppRedigera

  1.   Belgien 1985
  2.   Spanien 1986
  3.   Italien 1986
  4.   Storbritannien 1988
  5.   Spanien 1988
  6.   Frankrike 1989
  7.   Storbritannien 1989
  8.   Mexiko 1990
  9.   Spanien 1990
  10.   Australien 1990
  11.   Monaco 1991
  12.   Mexiko 1991
  13.   Ungern 1991
  14.   Australien 1991
  15.   Monaco 1992
  16.   Ungern 1992
  17.   Belgien 1992

Trea i F1-loppRedigera

  1.   Belgien 1981
  2.   Brasilien 1982
  3.   Europa 1983
  4.   Frankrike 1984
  5.   Nederländerna 1984
  6.   Tyskland 1986
  7.   Ungern 1986
  8.   Italien 1987
  9.   Tyskland 1989
  10.   Belgien 1989
  11.   Kanada 1990

Pole position i F1-loppRedigera

  1.   USA 1984
  2.   Sydafrika 1985
  3.   Kanada 1986
  4.   Australien 1986
  5.   Brasilien 1987
  6.   Belgien 1987
  7.   Monaco 1987
  8.   USA 1987
  9.   Frankrike 1987
  10.   Tyskland 1987
  11.   Ungern 1987
  12.   Mexiko 1987
  13.   Frankrike 1990
  14.   Storbritannien 1990
  15.   Portugal 1990
  16.   Storbritannien 1991
  17.   Tyskland 1991
  18.   Sydafrika 1992
  19.   Mexiko 1992
  20.   Brasilien 1992
  21.   Spanien 1992
  22.   San Marino 1992
  23.   Monaco 1992
  24.   Frankrike 1992
  25.   Storbritannien 1992
  26.   Tyskland 1992
  27.   Belgien 1992
  28.   Italien 1992
  29.   Portugal 1992
  30.   Japan 1992
  31.   Australien 1992
  32.   Australien 1994

Snabbaste varv i F1-loppRedigera

  1.   Europa 1983
  2.   Italien 1985
  3.   Spanien 1986
  4.   Frankrike 1986
  5.   Storbritannien 1986
  6.   Portugal 1986
  7.   Storbritannien 1987
  8.   Tyskland 1987
  9.   Österrike 1987
  10.   Storbritannien 1988
  11.   Mexiko 1989
  12.   Storbritannien 1989
  13.   Ungern 1989
  14.   Frankrike 1990
  15.   Storbritannien 1990
  16.   Australien 1990
  17.   Brasilien 1991
  18.   Kanada 1991
  19.   Mexiko 1991
  20.   Frankrike 1991
  21.   Storbritannien 1991
  22.   Portugal 1991
  23.   Sydafrika 1992
  24.   Spanien 1992
  25.   Monaco 1992
  26.   Frankrike 1992
  27.   Storbritannien 1992
  28.   Ungern 1992
  29.   Italien 1992
  30.   Japan 1992

Diskvalificerad i F1-loppRedigera

  1.   Kanada 1989
  2.   Portugal 1989
  3.   Portugal 1991

Champ CarRedigera

SegrarRedigera

  1.   Surfers Paradise 1993
  2.   West Allis 1993
  3.   Michigan Speedway 1993
  4.   New Hampshire Speedway 1993
  5.   Nazareth 1993

ÖvrigtRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera