Alain Marie Pascal Prost OBE, född 24 februari 1955 i Lorette i departementet Loire, är en fransk före detta racerförare.

Frankrike Alain Prost
Alain Prost, 2012.
Alain Prost, 2012.
Alain Prost, 2012.
Formel 1
Aktiv1980 - 1991, 1993
Mästartitlar1985, 1986, 1989, 1993
Senaste stallWilliams
DebutArgentina 1980
Sista loppAustralien 1993
Antal lopp202
Antal starter200[1]
Antal brutna lopp56
Segrar51
Andraplatser35
Tredjeplatser20
Pole position33
Snabbaste varv41
Diskvalificerad2
Poäng totalt768,5

Alain Prost var framgångsrik inom formel 1 och blev världsmästare fyra gånger, 1985, 1986, 1989 och 1993. Han blev för sina insatser invald i International Motorsports Hall of Fame 1999.

1997 startade Alain Prost ett eget stall, Prost Grand Prix. Det gick dock i konkurs tidigt 2002.

Prost gick under karriären ofta under smeknamnet ”Professorn” på grund av sin analytiska förmåga och taktiska förmåga att genomföra tävlingar på ett smart sätt för att inte riskera någonting i onödan. Han är far till racerföraren Nicolas Prost.

Racingkarriär

redigera

McLaren 1980

redigera

Prost inledde sin karriär i McLaren året innan Ron Dennis köpte stallet. De var helt under isen och det var inte lätt för en nykomling att gå in och övertyga. Därför var det inte förvånande att han valde att gå till Renault inför 1981 när han fick den möjligheten.

Renault 1981-1983

redigera

Prosts första säsong i Renault blev en succé. Hade det inte varit för bristande tillförlitlighet hade han blivit mästare. Nu slutade han bara femma, men han vann dock tre deltävlingar. 1982 började mycket bra genom två segrar, men sen kom tillförlitlighetsproblemen. Om han hade vunnit i Österrike, där han fick tekniska problem några varv före mål, hade han vunnit förar-VM. Oturen fortsatte 1983. Nu var visserligen Renaultbilen hyfsat pålitlig, men den var inte längre snabbast, vilket Ferrari var. Prost hade dock tack vare Ferrariförarna René Arnoux' och Patrick Tambays misslyckanden chansen i sista loppet, men Prosts turbo gick sönder, varför Nelson Piquet istället smög sig upp och tog mästartiteln. Otroligt nog skyllde Renaults ledning på Prost och sparkade sin stjärna. Han ersattes av Tambay medan Prost istället gick till McLaren.

McLaren 1984-1989

redigera

Prosts första säsong i McLaren 1984 blev lyckad. Med de nya motorerna från Porsche tangerade Prost Jim Clarks rekord på sju vinster under en säsong. Det räckte dock inte till mästartiteln. Istället vann stallkamraten Niki Lauda mästerskapet med en halv poäng tillgodo. Det var den första sedan James Hunt vann 1976.

Säsongen 1985 blev betydligt bättre för Prost, som kunde vinna mästartiteln efter en hård fajt med Michele Alboreto i Ferrari. Alboreto inledde bättre än Prost, men han tappade efter hand och till slut kunde Prost vinna mästerskapet med 20 poängs marginal. Prost blev Frankrikes förste formel 1-världsmästare, efter att ha kommit tvåa två gånger, så det var synnerligen efterlängtat.

Säsongen 1986 grundlade Prost sitt rykte som poängmaskin. Williams-Honda var överlägsna i konstruktörs-VM och vann det, medan Prost smög med i bakgrunden när Williams-förarna Nigel Mansell och Nelson Piquet tog poäng av varandra. I säsongsfinalen i Australien slog Prost till efter att Mansell fått punktering. McLaren var oroliga om bränslet skulle räcka, men det gjorde det, och Prost kunde vinna sitt andra raka mästerskap.

Säsongen 1987 blev svår för Prost, som tvingades konstatera att han inte hade någon chans att ta mästartiteln. Mansell och Piquet kunde relativt enkelt dra ifrån med sina Honda-motorer. Prost slog dock Jackie Stewarts totala segerrekord genom att vinna sitt 28:e lopp.

Säsongen 1988 hade McLarens stallchef Ron Dennis ändrat på förutsättningarna. Han fick motorer från Honda genom att värva den supersnabbe Hondafavoriten Ayrton Senna från Lotus. Senna visade sig vara snabbare än Prost, som dock körde intelligent och tog fler poäng än Senna. Honda Marlboro McLaren var en oslagbar kombination och den vann 15 av de 16 loppen. Prost tog 105 poäng och Senna 94. Eftersom enbart de elva bästa resultaten räknades in i mästerskapet vann oturligt för Prost istället Senna med 90 poäng mot 87.

Säsongen 1989 vände dock Prosts tur. Han vann fyra lopp den här gången medan Senna var ojämn. När man kom till den näst sista tävlingen på Suzuka i Japan ledde Prost VM-tabellen före Senna. Prost svängde under racet in i Senna, som försökte köra om på insidan, vilket ledde till en väldigt omdiskuterad krasch. Prost fick bryta men Senna kunde efter en stund fortsätta och vinna racet. Senna blev dock diskvalificerad på tvivelaktiga grunder. Efter kraschen körde Senna slalom mellan hinder som satts upp på en asfalterad passage utanför banan istället för att vända tillbaka och köra genom den chikan han var på väg in i när olyckan inträffade. Trots att bilen blev skadad och han måste åka in i depå för att byta frontvinge och nosparti lyckades han köra upp sig till första plats och vinna. Under tiden hade Prost tagit kontakt med tävlingsledningen och protestera mot ”genvägen”. Det bedömdes att Senna hade genat. Han blev diskvalificerad och därmed blev Prost världsmästare. Vid andra liknande situationer under säsongen hade man inte bestraffat förare som oavsiktligt hade kört utanför banan när de inte tjänade på att göra det, men i det här fallet straffades Senna hårt och fick även sin förarlicens indragen under en tid. I slutet av säsongen bestämde sig Prost för att lämna McLaren därför att han kände sig felbehandlad och att stallet favoriserade Senna.

Ferrari 1990-1991

redigera
 
Alain Prost i Ferrari i USA 1991.

Prost valde att skriva på för Ferrari inför 1990. Hans kommentar var att det är alla racerförares dröm att köra för "Den stegrande hästen". Prost fick Nigel Mansell som stallkamrat. Det blev en explosiv mix med två ömtåliga förare som båda behövde känna tillit och stöd. Prost tog med sig sitt folk från McLaren därför att han inte ville arbeta med det före detta Williams-folket, bland andra stallchefen Peter Windsor och chefsdesignern Enrique Scalabroni. Prost såg till att Scalabroni avskedades och att man istället satsade på Steve Nicholls från McLaren. Stallchefen Cesare Fiorio hade fått ett riktigt tufft jobb att få stallet att enas. Ferraribilen 1990 var riktigt snabb och Prost vann fem lopp. I slutet av säsongen återupprepade sig historien och Prost blev avknuffad av Ayrton Senna i Japan. Den här gången vann dock Senna mästartiteln, mycket tack vare det regelvidriga tilltaget.

Säsongen 1991 hade Prost skrämt iväg både Windsor och Mansell och var given försteförare med politisk makt i stallet. Det blev dock mer politik än teknik för Ferrari, bland annat en kontraktstvist med Williams och Tyrrell om Jean Alesi och när han väl kom hade mycket energi gått åt till fel saker. Det slutade med att Prost hamnade i storgräl med sina chefer och lämnade stallet efter noll vinster under säsongen. Han kallade även bilen för "lastbil". Det blev inte populärt att som förare gå ut offentligt och kritisera bilen.

Williams 1993

redigera

Prost tog ett sabbatsår 1992, trots att Ligier var ivriga att värva honom. Men Ligier hade inte tagit en enda poäng under 1991 och därför tackade Prost vänligt men bestämt nej, och vilade upp sig. Därför var han väldigt motiverad när han återvände till cockpiten för att köra för Williams. Williams-bilen var liksom den varit året innan helt överlägsen de andra, mycket tack vare den mycket sofistikerade datastyrda stötdämpningen.

Prost tog under året 7 segrar, varav en var hans 50:e och säkrade därmed sin 4:e och sista VM titel.

Han säkrade förarmästerskapet i Portugal genom en av flera andraplatser i säsongens slutskede. I den sista deltävlingen slöt han fred med Senna. Det var också Prosts sista lopp. Under 1994 ryktades det om en comeback för McLaren, men det blev aldrig av, inte heller ryktet om en comeback i Ferrari. Senaste gången han körde en formel 1-bil var när han testade en bil från sitt eget stall Prost Grand Prix i Barcelona 1998.

F1-karriär

redigera
Säsong Stall/Tillverkare Placering Lopp Poäng Etta Tvåa Trea Pole Varv
1980 McLaren-Ford 16 13 5        
1981 Renault 5 15 43 3 2 1 2 1
1982 Renault 4 16 34 2 2   5 4
1983 Renault 2 15 57 4 2 1 3 3
1984 McLaren-TAG 2 16 71,5 7 1 1 3 3
1985 McLaren-TAG 1 16 73 5 2 4 2 5
1986 McLaren-TAG 1 16 72 4 4 3 1 2
1987 McLaren-TAG 4 16 46 3 1 3   2
1988 McLaren-Honda 2 16 87 7 7   2 7
1989 McLaren-Honda 1 16 76 4 6 1 2 5
1990 Ferrari 2 16 71 5 2 2   2
1991 Ferrari 5 15 34   3 2   1
1993 Williams-Renault 1 16 99 7 3 2 13 6
Sammanlagt 13 säsonger 202 768,5 51 35 20 33 41

Vunna F1-lopp

redigera
  1.   Frankrike 1981
  2.   Nederländerna 1981
  3.   Italien 1981
  4.   Sydafrika 1982
  5.   Brasilien 1982
  6.   Frankrike 1983
  7.   Belgien 1983
  8.   Storbritannien 1983
  9.   Österrike 1983
  10.   Brasilien 1984
  11.   San Marino 1984
  12.   Monaco 1984
  13.   Tyskland 1984
  14.   Nederländerna 1984
  15.   Europa 1984
  16.   Portugal 1984
  17.   Brasilien 1985
  18.   Monaco 1985
  19.   Storbritannien 1985
  20.   Österrike 1985
  21.   Italien 1985
  22.   San Marino 1986
  23.   Monaco 1986
  24.   Österrike 1986
  25.   Australien 1986
  26.   Brasilien 1987
  27.   Belgien 1987
  28.   Portugal 1987
  29.   Brasilien 1988
  30.   Monaco 1988
  31.   Mexiko 1988
  32.   Frankrike 1988
  33.   Portugal 1988
  34.   Spanien 1988
  35.   Australien 1988
  36.   USA 1989
  37.   Frankrike 1989
  38.   Storbritannien 1989
  39.   Italien 1989
  40.   Brasilien 1990
  41.   Mexiko 1990
  42.   Frankrike 1990
  43.   Storbritannien 1990
  44.   Spanien 1990
  45.   Sydafrika 1993
  46.   San Marino 1993
  47.   Spanien 1993
  48.   Kanada 1993
  49.   Frankrike 1993
  50.   Storbritannien 1993
  51.   Tyskland 1993

Tvåa i F1-lopp

redigera
  1.   Tyskland 1981
  2.   Las Vegas 1981
  3.   Frankrike 1982
  4.   Schweiz 1982
  5.   San Marino 1983
  6.   Europa 1983
  7.   Sydafrika 1984
  8.   Tyskland 1985
  9.   Nederländerna 1985
  10.   Kanada 1986
  11.   Frankrike 1986
  12.   Portugal 1986
  13.   Mexiko 1986
  14.   Spanien 1987
  15.   San Marino 1988
  16.   Kanada 1988
  17.   USA 1988
  18.   Tyskland 1988
  19.   Ungern 1988
  20.   Belgien 1988
  21.   Japan 1988
  22.   Brasilien 1989
  23.   San Marino 1989
  24.   Monaco 1989
  25.   Tyskland 1989
  26.   Belgien 1989
  27.   Portugal 1989
  28.   Belgien 1990
  29.   Italien 1990
  30.   USA 1991
  31.   Frankrike 1991
  32.   Spanien 1991
  33.   Portugal 1993
  34.   Japan 1993
  35.   Australien 1993

Trea i F1-lopp

redigera
  1.   Argentina 1981
  2.   Monaco 1983
  3.   Kanada 1984
  4.   Kanada 1985
  5.   Frankrike 1985
  6.   Belgien 1985
  7.   Sydafrika 1985
  8.   Spanien 1986
  9.   USA 1986
  10.   Storbritannien 1986
  11.   USA 1987
  12.   Frankrike 1987
  13.   Ungern 1987
  14.   Spanien 1989
  15.   Portugal 1990
  16.   Australien 1990
  17.   Storbritannien 1991
  18.   Italien 1991
  19.   Europa 1993
  20.   Belgien 1993

Pole position i F1-lopp

redigera
  1.   Tyskland 1981
  2.   Nederländerna 1981
  3.   Brasilien 1982
  4.   Belgien 1982
  5.   USA East 1982
  6.   Schweiz 1982
  7.   Las Vegas 1982
  8.   Frankrike 1983
  9.   Monaco 1983
  10.   Belgien 1983
  11.   Monaco 1984
  12.   Tyskland 1984
  13.   Nederländerna 1984
  14.   Österrike 1985
  15.   Belgien 1985
  16.   Monaco 1986
  17.   Frankrike 1988
  18.   Portugal 1988
  19.   Kanada 1989
  20.   Frankrike 1989
  21.   Sydafrika 1993
  22.   Brasilien 1993
  23.   Europa 1993
  24.   San Marino 1993
  25.   Spanien 1993
  26.   Monaco 1993
  27.   Kanada 1993
  28.   Storbritannien 1993
  29.   Tyskland 1993
  30.   Ungern 1993
  31.   Belgien 1993
  32.   Italien 1993
  33.   Japan 1993

Snabbaste varv i F1-lopp

redigera
  1.   Frankrike 1981
  2.   Sydafrika 1982
  3.   Brasilien 1982
  4.   USA East 1982
  5.   Schweiz 1982
  6.   Frankrike 1983
  7.   Storbritannien 1983
  8.   Österrike 1983
  9.   Brasilien 1984
  10.   Frankrike 1984
  11.   Tyskland 1984
  12.   Brasilien 1985
  13.   Storbritannien 1985
  14.   Österrike 1985
  15.   Nederländerna 1985
  16.   Belgien 1985
  17.   Monaco 1986
  18.   Belgien 1986
  19.   Belgien 1987
  20.   Japan 1987
  21.   San Marino 1988
  22.   Mexiko 1988
  23.   USA 1988
  24.   Frankrike 1988
  25.   Ungern 1988
  26.   Spanien 1988
  27.   Australien 1988
  28.   San Marino 1989
  29.   Monaco 1989
  30.   Belgien 1989
  31.   Italien 1989
  32.   Japan 1989
  33.   Mexiko 1990
  34.   Belgien 1990
  35.   Monaco 1991
  36.   Sydafrika 1993
  37.   San Marino 1993
  38.   Monaco 1993
  39.   Ungern 1993
  40.   Belgien 1993
  41.   Japan 1993

Diskvalificerad i F1-lopp

redigera
  1.   San Marino 1985
  2.   Italien 1986
  1. ^ Inklusive San Marino 1991.

Källor

redigera

Externa länkar

redigera