Öppna huvudmenyn

Förstapersonsperspektiv är en term som vanligtvis används inom litteratur-,[1] film- och datorspelsammanhang. Det uppstår när åskådaren (läsaren) upplever det som händer i filmen eller spelet genom någon av rollfigurernas ögon.[2] Inom film kallas det också subjektiv kamera. Inom litteraturen representeras förstapersonsperspektiv av berättelser i jag-form, där den person som berättar handlingen är berättarjaget. Berättelsen begränsas då till vad "jag" är med om eller får veta.

Innehåll

Inom litteraturRedigera

Några exempel på berättelser med förstapersonsperspektiv inom litteraturen är Sherlock Holmes-berättelserna (Dr. Watson är berättare), Den gudomliga komedin och Dolken från Tunis (av Agatha Christie). I Moby Dick drivs handlingen av konflikten mellan kapten Ahab och den vita valen Moby Dick, medan läsaren betraktar skådespelet ur berättarjaget Ishmaels[3] perspektiv.

Denna berättarform kan omnämnas som jagberättelse eller jagroman.[4]

Inom datorspelRedigera

I ett datorspel syftar förstapersonsperspektivet till att öka spelarens närvarokänsla.[2]

Inom film (subjektiv kamera)Redigera

Filmtermen subjektiv kamera syftar på klipp i en film/video som är tänkta att upplevas som om det som visas ses genom någon annan persons ögon. Det kan till exempel vara en av karaktärerna som är med i filmen, kameran ska i så fall vid något tillfälle ha placerats där karaktärens ögon för tillfället befinner sig. För att klippet ska verka övertygande kan man ta hjälp av föregående och/eller nästkommande klipp i filmen. Vad som visas i det föregående/nästkommande klippet är viktigt för att det ska verka trovärdigt och upplevas på ett övertygande sätt. Därmed uppstår ett beroende av vilka föremål eller personer som finns i karaktärens omgivning och deras placering i förhållande till varandra, de bör visas i bild på det sätt som den berörda karaktären troligast skulle ha upplevt sin omgivning med sina egna ögon.

Man kan också låta de subjektiva klippen i filmen avsiktligt skilja sig åt från de övriga genom att ge dem en annan färgton eller känslan av att vara något rörligare än de övriga klippen genom att med avsikt använda sig av en något ostadigare kamera eller snabbare kamerarörelser.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Vidare läsningRedigera

  • (franska) Françoise Barguillet, Le Roman au XVIIIe siècle, Paris, PUF Littératures, 1981, ISBN 2130368557 ;
  • (franska) Émile Benveniste, Problèmes de linguistique générale, Paris, Gallimard, 1966, ISBN 2070293386 ;
  • (franska) Belinda Cannone, Narrations de la vie intérieure, Paris, Klincksieck, 1998, ISBN 2911285158 ;
  • (franska) René Démoris, Le Roman à la première personne : du classicisme aux lumières, Paris, Armand Colin, 1975, ISBN 2600005250 ;
  • (franska) Pierre Deshaies, Le Paysan parvenu comme roman à la première personne, [s.l. : s.n.], 1975 ;