Wikipedia

Dolken från Tunis

detektivroman av Agatha Christie från 1926
Artikel Diskussion

Dolken från Tunis (originaltitel: The Murder of Roger Ackroyd), på svenska först utgiven under namnet Hur gåtan löstes år 1927, är en detektivroman av Agatha Christie från 1926.[1] Det var när den återutgavs 1940 som den fick titeln Dolken från Tunis. Det var den tredje romanen med Hercule Poirot som detektiv.

Dolken från Tunis
FörfattareAgatha Christie
OriginaltitelThe Murder of Roger Ackroyd
OriginalspråkEngelska
LandEngland England
GenreDetektivroman
Utgivningsår1926
Först utgiven på
svenska		1927 (Hur gåtan löstes), 1940 (Dolken från Tunis)
HuvudpersonerHercule Poirot
UtmärkelserÅrhundradets 100 böcker enligt Le Monde
Del i serie
Ingår i serieHercule Poirot
Föregås avHemligheten på Chimneys
Efterföljs avDe fyra stora

Poirot har dragit sig tillbaka till byn där Roger Ackroyd bor i syfte att odla gurkor. Strax därpå mördas Ackroyd och Poirot blir tvungen att lösa fallet.

Romanen fick bra kritik redan från början.[2][3] 2013 röstade British Crime Writers' Association fram den som den bästa detektivromanen någonsin.[4] Det är en av Christies mest välkända[5][4] och mest kontroversiella romaner,[6][7][8] där dess nyskapande plot twist hade en avsevärd inverkan på genren. Författaren Howard Haycraft hade med den på sin lista över de mest betydande romaner som skrivits.[9][10]

KaraktärerRedigera

  • Hercule Poirot – pensionerad från sin roll som privatdetektiv, men återtar det när han ombeds assistera i undersökningen. Vän till offret.
  • Dr James Sheppard – den lokale läkaren, Poirots medhjälpare i undersökningarna, och romanens berättare.
  • Kommissarie Davis – lokal kommissarie i King's Abbot och undersökningsofficer.
  • Kommissarie Raglan – Polisinspektör från den närbelägna staden Cranchester.
  • Överste Melrose – Överkommissarie i länet.
  • Roger Ackroyd – fallets offer. En rik affärsman och änkling, som är skakad över det nyligen infallna dödsbudet av kvinnan han ämnade gifta sig med, Mrs Ferrars.
  • Mrs Ferrars – en änka som ryktades ha förgiftat sin make Ashley Ferrars, en elak alkoholist. Begår självmord i romanens början.
  • Mrs Cecil Ackroyd – änka efter Rogers bror Cecil. Hon och hennes dotter har bott i Fernly Park i två år och är ekonomiskt beroende av Roger.
  • Flora Ackroyd – Ackroyds brorsdotter, Cecils dotter. Ber om Poirots hjälp med att undersöka mordet på farbrodern. Enligt farbroderns önskan är hon förlovad med Ralph, ovetande om att han redan är gift med Ursula Bourne.
  • Kapten Ralph Paton – Ackroyds styvson från hans förra hustrus äktenskap; ibland omnämns som hans "adopteraded" son. Hemligt gift med Ursula Bourne, och polisens starka kandidat till mordet.
  • Major Hector Blunt – Ackroyds vän, storviltjägare, gäst i hushållet. Han är hemligt förälskad i Flora. Var närvarande när kroppen hittades.
  • Geoffrey Raymond – Ackroyds sekreterare, en ung och energisk man. Närvarande när kroppen hittades.
  • John Parker – Ackroyds butler. Bestrider att han ringde till Sheppard natten när Ackroyd mördades; närvarande när kroppen hittades.
  • Elizabeth Russell – Ackroyds hushållerska. En attraktiv kvinna för sin ålder.
  • Ursula Bourne – Ackroyds husa. En högättad kvinna som tvingats arbeta på grund av fattigdom. Hemligt gift med Ralph och avskedades av Ackroyd när hon berättade detta.
  • Charles Kent – Russells illegitime son. Knarkare, nyligen anländ från Kanada. Sheppard såg honom vid grinden till Fernly Park natten då mordet skedde.
  • Caroline Sheppard – Dr Sheppards äldre, ogifta syster. Hon har en sällsynt förmåga att vara informerad om vad som pågår i byn.
  • Mrs Folliott - Ursulas äldre syster, men undanhöll detta faktum när hon anställdes som husa hos Ackroyd.
  • Mr Hammond – Ackroyds advokat.
  • Skeppssteward – en okänd patient till Dr Sheppard. Senare påkommen med att ha ringt honom från den lokala järnvägsstationen, vilket Poirot får bekräftat genom ett telegram från skeppet.

HandlingRedigera

Berättelsen utspelar sig i den fiktiva byn King's Abbott i England med detektiven Hercule Poirot i en av huvudrollerna. Boken blev en stor framgång, bland annat eftersom den var ett extremt exempel på att mördaren är den allra minst misstänkta. Bokens berättare, Dr James Sheppard, presenterar sig och förklarar att detta är hans minnen av ett mord som inträffade i byn.

I King's Abbot har den rika änkan Mrs Ferrars oväntat begått självmord, vilket har upprört hennes fästman, änklingen Roger Ackroyd. Vid middagen samma kväll i Ackroyds hus Fernly Park består gästerna av hans svägerska Mrs Cecil Ackroyd och henns dotter Flora, storviltsjägaren major Blunt, Ackroyds privatsekreterare Geoffrey Raymond och doktor Jmaes Sheppard, som Ackroyd bjöd in tidigare på dagen. Under middagen tillkännager Flora sin förlovning med Ackroyds styvson Ralph Baton. Efter middagen avslöjar Ackroyd för Sheppard att mrs Ferrars har berättat att hon var utsatt för utpressning angående mordet på hennes make. Därpå ber han Sheppard att lämna honom ensam då han ska läsa ett brev från mrs Ferrars vilket ankom med posten och som ska vara henns självmordsbrev. Väl hemma får Sheppard ett telefonsamtal och beger sig till Fernly Park igen efter att ha informerat sin syster att Ackroyds butler Parker har funnit Ackroyd mördad. Men när Sheppard anländer till Fernly Park förnekar Parker att ha ringt. Tillsammans med Raymond och Blunt finner de Ackroyd död i sitt arbetsrum, knivhuggen till döds med ett vapen från sin samling.

Hercule Poirot, som bor i byn, tvingas lämna sin pensionstillvaro efter Floras önskan. Hon tror inte att Paton dödade Ackroyd, trots att han är försvunnen och polisen fann hans fotavtryck på fönsterkarmen till arbetsrummet. Poirot får reda på en rad viktiga fakta om fallet: alla i huset, förutom husan Ursula Bourne, har alibi för mordet; Raymond och Blunt hörde Ackroyd prata med någon efter att Sheppard lämnat rummet, Flora var den sista som såg honom; Sheppard mötte en främling på hemvägen från Fernly Park; Ackroyd hade ett möte med en representant från ett diktafonbolag några dagar tidigare; Parker drar sig till minnes att ha sett en stol i en ovanlig position i arbetsrummet när kroppen hittades, en stol som nu står på sin vanliga plats; brevet från mrs Ferrars har försvunnit. Poirot ber Sheppard om den exakta tiden då han såg främlingen. Han finner senare en gåspenna och en bit styvt tyg i huset, samt en ring med inskriptionen "Från R" i en guldfiskdamm i trädgården.

Raymond och mrs Ackroyd avslöjar att de är skuldsatta och att Ackroyds död kommer lösa detta då de är omnämnda i hans testamente. Flora medger att hon aldrig återsåg farbrodern efter middagen; hon stal pengar från hans sovrum. Hennes avslöjande kastar tvivel på alla andras alibin och ger vid handen att Raymond och Blunt var de sista som hörde Ackroyd vara vid liv. Blunt avslöjar att han är hemligt förälskad i Flora. Poirot kallar till ett andra möte med butlern Parker, hushållerskan miss Russell och den återfunne Ralph Baton. Han avslöjar att gåspennan är en heroingömma som tillhör miss Russells oäkta son, främlingen som Sheppard mötte på mordnatten. Han informerar också att Ursula i hemlighet är gift med Paton då den funna ringen tillhör henens; den kastades bort efter att Paton bannade henne för att informerat farbrodern om hemligheten, vilket ledde till hennes avskedande. Poirot förklarar därpå att han ver vem mördaren är efter att ha fått ett telegram under samtalet. Han avslöjar inte namnet; istället varnar han mördaren. När Poirot blir ensam med Sheppard avslöjar han att han vet att Sheppard är mördaren.

Sheppard var en som övade utpressning mot mrs Ferrars och mördade Ackroyd för att hindra honom från att få vetskap därom; han antog att hennes självmordsbrev skulle avslöja detta och han stal det efter morder. Därpå använde han sig av Ackroyds diktafon och fick det till att låta som att Ackroyd var i livet när han gick, varpå han smög tillbaka till rummets fönsterkarm och applicerade Patons fotavtryck; Poirot hade noterat en motsägelse för den tid han uppgav när han såg främlingen. Eftersom han ville vara närvarande på platsen när Ackroyds kropp hittades hade han tidigare samma dag bett en patient att ringa honom hem en tid efter mordet, för att han en ursäkt att återvända till Fernly Park; Poirots telegram bekräftade detta. När Sheppard blev ensam med liket tog han bort diktafonen och flyttade stolen, som hade dolt den, till sin ursprungliga plats. Poirot berättar att all information kommer lämnas till polisen men föreslår att Sheppard begår självmord för att skona sin syster Caroline från sanningen. Doktor Sheppard fortsätter sin berättelse om Poirots undersökning (själva romanen), medger sin skuld och önskade att Poirot skulle misslyckas med att lösa mordet. Romanens epilog tjänar som hans självmordsbrev.

Berättarröst och strukturRedigera

Boken utspelas i den fiktiva byn King's Abbot i England. Den berättas av doktor James Sheppard, som blir Poirots assistent i stället för kapten Hastings som har gift sig och bosatt sig i Argentina. Boken innehåller en oväntad intrigvändning i det sista kapitlet då det avslöjas att doktor Sheppard var en opålitlig berättare som använde sig av litterär knep för att dölja sin skuld utan att skriva något osant (till exempel: "Jag gjorde det lilla som behövdes" vid tidpunkten då han gömde diktafonen och flyttade stolen).

InspirationRedigera

1977 avslöjade Christie i sina memoarer att romanens huvudidé hade hon fått av sin svåger James Watts som hade föreslagit en roman där mördaren skulle vara en slags Doktor Watsonkaraktär, vilket Christie ansåg vara "en otroligt originell tanke".[11]

I mars 1924 fick Christie även ett brev från Lord Mountbatten. Han hade imponerats av hennes tidigare verk och skrev om en idé som liknade Watts förslag.[12] Christie besvarade brevet och efter en stund av tankarbete började hon skriva boken men med en egen handling. Hon medgav även att hon varit inspirerad av det olösta mordet på advokaten Charles Bravo, som hon ansåg hade utförts av doktor James Manby Gully.[13]

I december 1969 skrev Mountbatten till Christie igen efter att ha sett en föreställning av Råttfällan. Han nämnde sitt brev från 1924 och Christie svarade att han hade spelat en roll i tillkomsten av boken.[14]

FilmatiseringarRedigera

Boken omarbetades till en teaterpjäs 1928 under namnet Alibi. Pjäsen filmatiserades under samma namn 1931 och blev den första ljudfilmen baserad på en bok av Christie att spelas in.[15] En TV-film baserad på romanen, med David Suchet i rollen som Poirot, hade premiär i januari 2000.[16]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ The English Catalogue of Books. Kraus Reprint Corporation. 1979. sid. 137 
  2. ^ ”Review”. The Observer. 30 maj 1926. s. 10. 
  3. ^ ”Review”. The Scotsman. 22 juli 1926. s. 2. 
  4. ^ [a b] Penzler, Otto (1995). Mickey Friedman. red. The Crown Crime Companion. The Top 100 Mystery Novels of All Time Selected by the Mystery Writers of America. New York. ISBN 0-517-88115-2 
  5. ^ Moody, Susan, red (1990). The Hatchards Crime Companion. 100 Top Crime Novels Selected by the Crime Writers' Association. London. ISBN 0-904030-02-4 
  6. ^ ”Review”. The Times Literary Supplement. 10 juni 1926. s. 397. 
  7. ^ ”Review”. The New York Times Book Review. 18 juli 1926. 
  8. ^ Goddard, John (2018). Agatha Christie's Golden Age: An Analysis of Poirot's Golden Age Puzzles. Stylish Eye Press. sid. 34–35, 95–101. ISBN 978-1-999612016 
  9. ^ ”Haycraft Queen Cornerstones: Complete Checklist”. Haycraft Queen Cornerstones: Complete Checklist. Classic Crime Fiction. 2004. http://www.classiccrimefiction.com/haycraftqueen.htm. 
  10. ^ Barnard, Robert (1990). A Talent to Deceive: An appreciation of Agatha Christie (Revised). Fontana Books. sid. 199. ISBN 0-00-637474-3 
  11. ^ Christie, Agatha (1977). An Autobiography. Collins. ISBN 0-00-216012-9 
  12. ^ Thompson, Laura (2007). Agatha Christie, An English Mystery. Headline. ISBN 978-0-7553-1487-4 
  13. ^ Kinnell, Herbert G (14 December 2010). ”Agatha Christies' Doctors”. British Medical Journal 341: sid. c6438. doi:10.1136/bmj.c6438. PMID 21156735. https://doi.org/10.1136/bmj.c6438. Läst 14 juli 2020. 
  14. ^ Morgan, Janet (1984). Agatha Christie, A Biography. Collins. ISBN 0-00-216330-6 
  15. ^ ”Alibi”. IMDb. http://www.imdb.com/title/tt0021598/. Läst 21 juni 2020. 
  16. ^ ”The Murder of Roger Ackroyd”. http://www.imdb.com/title/tt0236523/. Läst 21 juni 2020. 
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dolken_från_Tunis&oldid=52585155"