Erik Magnus Anderberg, född 1 januari 1892, död 28 februari 1990 i Engelbrekts församling i Stockholm,[1] var en svensk sjömilitär.

Erik Anderberg
Konteramiral Erik Anderberg (1892-1990)
Information
FödelsenamnErik Magnus Anderberg
Född1 januari 1892
Sverige Stockholm, Sverige
Död28 februari 1990 (98 år)
Engelbrekts församling, Stockholm
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenFlottan
Tjänstetid1912–1957
GradViceamiral
BefälOstkustens marindistrikt (1951–1957)

Anderberg blev officer vid flottan 1912, kommendörkapten av 2:a graden 1937, kommendör 1942 och konteramiral 1945. Han var marinattaché i Paris och Haag 1934–1937, flaggkapten i kustflottan 1941–1943, chef för Kungliga Sjökrigshögskolan 1943–1945 och blev 1945 chef för marinstaben.

Anderberg studerade i Paris 1919–1920 och tjänstgjorde i Marinstaben 1923–1928 och 1932–1934. Han var även ett tag styrelseledamot i Telefonaktiebolaget L M Ericsson.[2] Anderberg gick i pension 1957 med viceamirals rang.[3]

Erik Anderberg var son till kamreren Anders Anderberg och Anna Eidem-Andersson. Han gifte sig 1929 med Margareta Lindahl (1903–1995).[4] De är begravda på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[5]

Militär karriär

redigera

Erik Anderberg tog sin sjöofficersexamen 1912 och befordrades till kapten 1921. Mellan åren 1923 och 1934 tjänstgjorde han som lärare vid Kungliga Sjökrigshögskolan. Från 1934 till 1937 var han marinattaché i Paris, Frankrike och Haag, Nederländerna. 1937 blev han kommendörkapten av andra graden och började samma år som chef för signaltjänstavdelningen i Försvarsstaben, en position han innehade fram till 1940.[2]

Under åren 1940-1941 var han fartygschefpansarskeppet HMS Sverige. Därefter, från 1941 till 1943, tjänstgjorde han som flaggkapten i Kustflottan och blev befordrad till kommendör år 1942. Mellan 1943 och 1945 var han chef för Kungliga Sjökrigshögskolan. År 1945 nådde han graden konteramiral och blev chef för Marinstaben, en position han hade till 1950.[2]

Under åren 1950 till 1951 tjänstgjorde han som marinattaché i Washington, D.C., USA. Efter detta var han chef för Ostkustens marindistrikt från 1951 till 1957.[6] År 1957 gick han i pension som viceamiral i amiralitetets reserv.[7]

Utmärkelser

redigera

Svenska utmärkelser

redigera

Utländska utmärkelser

redigera

Källor

redigera