Öppna huvudmenyn

Emil Erik Wikström, född 13 april 1864 i Åbo, död 26 september 1942 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.

Emil Wikström
Emil Wikström.jpg
Född13 april 1864[1][2][3]
Åbo[3]Finland
Död26 september 1942[3] (78 år)
HelsingforsFinland
BegravdSandudds begravningsplats
NationalitetFinländare
Utbildad vidAkademie der bildenden Künste Wien Blue pencil.svg
SysselsättningSkulptör
BarnMielikki Ivalo (f. 1907)
SläktingarYrjö Suomalainen
Kari Suomalainen
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Emil Wikström var son till en timmerman och en bonddotter. Han gjorde sig i sin ungdom bemärkt genom träskulptur och fick med understöd studera vid Finska konstföreningens skolor i Åbo och Helsingfors samt reste med ett litet statsstipendium till Wien 1883 för att utbilda sig i ornamentsmodellering och xylografi. Han studerade i Wien 1883–85, därpå ett år i Paris och vistades sedan i Helsingfors, där han modellerade statyn Smultronflicka (Konstföreningens galleri). Därefter studerade han skulptur i Wien och Paris 1887–92 med ett uppehåll i hemlandet 1890–91, där han utförde skulpturen Stockflottare. År 1893 fick han vid en tävling första priset för gavelgrupp till Ständerhusets fasad, framställande Alexander I omgiven av Finlands ständer vid lantdagen i Borgå 1809. Gruppen avtäcktes 1903.

Hans nästa monumentalverk blev Elias Lönnrots monument. Han vann första priset 1899, men utförde därefter ett nytt förslag, som blev antaget och utfört (avtäcktes 1902) i Helsingfors; det framställer Lönnrot mellan Väinämöinen och den unga flicka, som enligt sägnen erbjöd siaren sitt gyllene hår till strängar på hans kantele). Mellan dessa båda verk faller Fredrik Pacius’ byst i Kaisaniemi, Helsingfors, 1895).

Till hans verk hör även J. V. Snellmans monument i Helsingfors och skulpturerna utanför Helsingfors centralstation. Wikströms skulpturverk beröms för realistisk hållning, kraftfull karakteristik, känsloinnerlighet och vekt behag. Flera av sina alster har han själv gjutit i brons i det gjuteri som han inrättade 1903.

Han bodde från 1893 på Visavuori i Valkeakoski, som nu är ett konstnärsmuseum. Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[4]

Andra verk (urval)Redigera

 
J. V. Snellmans monument i Helsingfors.
  • När oskulden sover (barnhuvud, 1891, Åbo museum)
  • Invokation (kvinnlig byst, 1895, i marmor 1897)
  • Moder och barn (halvfigurer i marmor, Paris, 1900)
  • Fattiga barn (grupp i brons, 1903, alla tre i galleriet i Helsingfors)
  • Tidsgudens fånge (grupp i trä, 1897)
  • Vår postgubbe (brons, Åbo museum)
  • Värdinnan i Tuonella
  • Tavastländsk bonde
  • Döende flicka
  • Byst av Mikael Agricola (Viborg)

KällorRedigera

LänkarRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Finlands Nationalgalleri, omnämnd som: Emil Wikström, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ Benezit Dictionary of Artists, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit ID: B00197072, omnämnd som: Emil Erik Wikström, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ [a b c d] Register of the Artists' Association of Finland
  4. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 

Vidare läsningRedigera

  • Jor Finn, Ødegård Knut, Havran Jiri, red (1999). Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i Norden. Stockholm: Prisma. sid. 136-141. Libris länk. ISBN 91-518-3407-3 

Externa länkarRedigera