Fredrik Pacius
Fredrik Pacius eller Friedrich Pacius, född 19 mars 1809 i Hamburg, Tyskland, död 8 januari 1891 i Helsingfors, var en tysk-finländsk tonsättare och violinist. Han kallas ibland för "den finska musikens fader".
| Fredrik Pacius | |
 | |
| Född | 19 mars 1809[1][2][3] Hamburg |
|---|---|
| Död | 8 januari 1891[1][4][5] (81 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats |
| Medborgare i | Tyskland och Finland |
| Utbildad vid | Gelehrtenschule des Johanneums  |
| Sysselsättning | Kompositör, musikpedagog, dirigent, universitetslärare |
| Befattning | |
| Professor | |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Noterbara verk | Vårt land och Mu isamaa, mu õnn ja rõõm |
| Utmärkelser | |
| Ryska Sankt Stanislausorden | |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Pacius var musikelev till Ludvig Spohr och Moritz Hauptmann i Kassel. Han anställdes som violinist i Kungliga hovkapellet 1828 i Stockholm, blev "musiklärare" (det vill säga musikdirektör) vid Helsingfors universitet 1834 och utnämndes till professor 1860, samt blev hedersdoktor 1877.[6]
Fredrik Pacius levde större delen av sitt liv i Finland och kallas ibland för "den finska musikens fader". Han tonsatte 1848 Johan Ludvig Runebergs dikt Vårt land som inleder Fänrik Ståls sägner. På Floradagen den 13 maj 1848 uruppfördes denna tonsättning av dikten på Gumtäkts äng i Helsingfors. Sången framfördes av Akademiska Sångföreningen till ackompanjemang av Gardets Musikkår under Pacius ledning. Denna dikt och tonsättning är idag Finlands nationalsång. Musiken används även i den estniska nationalsången, Mu isamaa, mu õnn ja rõõm, men med annan text.
Pacius opera Kung Karls jakt var den första operan som skrevs i Finland. [7]
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[8]
KompositionerRedigera
- Orkesterverk
- Symfoni i d-moll (1850)
- Ouvertyr i Ess-dur (1826)
- Violinkonsert i fiss-moll (1845)
- Vokala verk
- kantater
- lieder
- Kammarmusik
- Stråkkvartett i Ess-dur (1826)
OperorRedigera
- Kung Karls jakt (1852, uppförd 1856 i Stockholm) i samarbete med författaren och historiken Zacharias Topelius.
- Prinsessan av Cypern (1860)
- Loreley (1887)
ÖvrigtRedigera
Kantater, orkesterstycken, en- och flerstämmiga sånger.
KällorRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ International Music Score Library Project, omnämnd som: Fredrik Pacius, IMSLP-ID: Category:Pacius,_Fredrik, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ Fredrik Pacius, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4340-1416928956946, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: pacius-fredrik-friedrich, omnämnd som: Fredrik (Friedrich) Pacius, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ MEHI – Mediekonstdatabasen.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1113
- ^ Bra Böckers lexikon, 1978.
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia” (på finska). Helsingfors kyrkliga samfällighet. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
LitteraturRedigera
- Andersson, Otto: Den unge Pacius och musiklivet i Helsingfors på 1830-talet. Schildt, Helsingfors 1938.
- Mäkelä, Tomi: Fredrik Pacius, kompositör i Finland. Svenska Litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2009. ISBN 978-951-583-192-7
- Mäkelä, Tomi: Der Pionier: Fredrik Pacius. Opernwelt, 11, 2009, sid. 36-44.
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Fredrik Pacius.- ”Pacius, Fredrik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4340-1416928956946
- Pacius, Fredrik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
