Elektronik är den gren av elektrotekniken som bygger på rörelserna hos elektroner i vakuum, gaser eller fasta material (inklusive halvledare). I modernt språkbruk omfattas även användningen av elektroniska komponenter, inom bland annat radio, television, datateknik, kommunikation, informationsteknik och mätteknik.[1]

Ytmonterade komponenter på ett mönsterkort.

Traditionellt betecknas elektrisk apparatur utan aktiva komponenter som ej elektronisk. Exempel på icke-elektronisk utrustning är därför värme-element, elmotorer och enklare elkraftöverföring.

Elektroniken har en central roll i den pågående "informationsrevolutionen" eftersom datorer och annan kringutrustning är uppbyggd av olika elektroniska komponenter.

De mest grundläggande lagarna som beskriver hur elektronik fungerar är Ohms lag och Kirchhoffs lagar samt även Maxwells ekvationer.

Komponenter

redigera

Beståndsdelarna i elektronik kallas komponenter. Komponenterna är uppdelade i olika typer beroende på deras egenskaper. När komponenter kopplas samman så bildas kretsar. Komplexa komponenter brukar även kallas kretsar.

Aktiva komponenter

redigera
Huvudartikel: Aktiv komponent

Exempel: transistor, MOSFET, CMOS, diod, DIAC, TRIAC, operationsförstärkare, tyristor

Passiva komponenter

redigera
Huvudartikel: Passiv komponent

Exempel: motstånd, kondensator, spole

Analoga kretsar

redigera
Huvudartikel: Analog elektronik

Exempel: förstärkare, oscillator, blandare

Digitala kretsar

redigera
Huvudartikel: Digitala kretsar

Byggblock:

Kraftigt integrerade komponenter:

Elektromekaniska komponenter

redigera
Huvudartikel: Elektromekanik

Exempel: relä, strömställare

Konstruktion

redigera

EDA-programvara som till exempel Kicad används för att sätta samman ett kopplingsschema. Detta överförs sedan till en mönsterkortslayout där bland annat korrigeringar för fysiska och mekaniska förhållanden görs.

Se även

redigera

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera