Elektronik är den gren av elektrotekniken som bygger på rörelserna hos elektroner i vakuum, gaser eller fasta material (inklusive halvledare). I modernt språkbruk omfattas även användningen av elektroniska komponenter, inom bland annat radio, television, datateknik, kommunikation, informationsteknik och mätteknik.[1]

Ytmonterade komponenter på ett mönsterkort.

Traditionellt betecknas elektrisk apparatur utan aktiva komponenter som ej elektronisk. Exempel på icke-elektronisk utrustning är därför värme-element, elmotorer och enklare elkraftöverföring.

Elektroniken har en central roll i den pågående "informationsrevolutionen" eftersom datorer och annan kringutrustning är uppbyggd av olika elektroniska komponenter.

Teori redigera

De mest grundläggande lagarna som beskriver hur elektronik fungerar är Ohms lag och Kirchhoffs lagar samt även Maxwells ekvationer.

Komponenter redigera

Beståndsdelarna i elektronik kallas komponenter. Komponenterna är uppdelade i olika typer beroende på deras egenskaper. När komponenter kopplas samman så bildas kretsar. Komplexa komponenter brukar även kallas kretsar.

Aktiva komponenter redigera

Huvudartikel: Aktiv komponent

Exempel: transistor, MOSFET, CMOS, diod, DIAC, TRIAC, operationsförstärkare, tyristor

Passiva komponenter redigera

Huvudartikel: Passiv komponent

Exempel: motstånd, kondensator, spole

Analoga kretsar redigera

Huvudartikel: Analog elektronik

Exempel: förstärkare, oscillator, blandare

Digitala kretsar redigera

Huvudartikel: Digitala kretsar

Byggblock:

Kraftigt integrerade komponenter:

Elektromekaniska komponenter redigera

Huvudartikel: Elektromekanik

Exempel: relä, strömställare

Konstruktion redigera

EDA-programvara som till exempel Kicad används för att sätta samman ett kopplingsschema. Detta överförs sedan till en mönsterkortslayout där bland annat korrigeringar för fysiska och mekaniska förhållanden görs.

Se även redigera

Referenser redigera

Externa länkar redigera